Abstrakt

Sedan Edwards Snowdens avslöjanden om statlig övervakning har debatten om denna pågått. I den här texten behandlar jag frågan kring hur den personliga integriteten påverkas av statlig övervakning och vad som händer när man upplever en avsaknad av kontroll över informationen som man delar med sig av. Individer kan komma att oroas över den övervakning som pågår när de inte ser ett tydligt syfte med övervakningen. De kan komma att bli misstänksamma mot staten och vad som kan komma att ske med deras information. Rädslan för att deras information, på ett eller annat sätt, ska användas emot dem gör att en självcensur kan ske. Individerna skulle då ändra sitt beteende och undvika att röra sig helt fritt på internet. Självcensuren kan sedan, i sin tur, komma att påverka samhällets struktur och vilka det är som egentligen har makten.

Inledning

År 2013 avslöjade Edward Snowden att den amerikanska säkerhetsmyndigheten, NSA, bedrev omfattande global övervakning. Övervakning omfattade bland annat kartläggning av personers kontakter i sociala medier, trafik från exempelvis Google, Facebook och Microsoft, spioneri på utländska politiker och insamling av data från amerikanska medborgares telefonsamtal (Henriksson, 2014). Nyheterna kring NSA fick stor uppmärksamhet världen över och statlig övervakning blev mycket diskuterat och har fortsatt att vara det sen dess. Statlig övervakning är således ett mycket aktuellt ämne, särskilt med det väntande valåret och med EUs datalagringsdirektiv som för några veckor sedan ogiltigförklarades.

Anledningen till att jag har valt detta ämne är att övervakningen har fått mig att reflektera över mitt beteende på internet och vad som händer med all information som jag lämnar ifrån mig dagligen. Jag tror att det är lätt att man numera känner en avsaknad av kontroll över sin personliga information. Det har såklart alltid funnits en avsaknad av kontroll över den informationen man delar med sig av till omvärlden. Gånger då man delat med sig till vänner och bekanta och de i sin tur valt att dela med sig av den nyfunna informationen till sina vänner och bekanta. Man kommer aldrig att ha full kontroll över hur informationen om oss används, men detta har kanske inte varit så påtagligt innan. I och med den utbredda statliga övervakningen upplever nog de flesta personerna en avsaknad av kontroll. Hur kommer den personliga integriteten då att påverkas när vi övervakas av staten och upplever en avsaknad av kontroll över hur informationen om oss används?

Övervakningens påverkan

Genom att samla in information om personer på internet kan man få reda på både personliga preferenser och beteende vilket sedan kan användas för att förebygga och upptäcka bland anant cyber attacker, bedrägeri och terrorism (Xu & Dinev, 2012). Fortsättningsvis skriver Xu & Dinev (2012) att den statliga övervakningen inger en trygghet hos medborgarna men det kan även leda till oro för vad som händer med den personliga informationen och på vilka andra sätt den kan komma att användas. I artikeln framkommer det att medborgare känner olika inför övervakningen, i vissa fall ses den alltså som positiv men i andra fall som mer negativ (Xu & Dinev, 2012).

EUs datalagringdirektiv

Ett exempel på statlig övervakning som har förekommit är EUs datalagringsdirektiv, som trädde i kraft 2006 (Wikipedia, 2014). Direktivet innebar att data och teletrafik skulle lagras från 6 månader, upp till två års tid för att underlätta brottsbekämpning (Nationalencyklopedin). Data som samlades in kunde identifiera vem personen hade kommunicerat med, under vilken tid och på vilken plats personen hade kommunicerat, hur ofta kommunikation med olika personer hade skett (Förenade målen C-293/12, C-594/12). Detta direktiv ogiltigförklarades den 8 april 2014 till följd av att det stred mot rättigheterna till ett privatliv och skyddet av personlig information (Förenade målen C-293/12, C-594/12). Det fanns inte heller säkerställt att informationen som lagrades bara skulle användas vid bekämpning av brott (Förenade målen C-293/12, C-594/12). I Wall Street Journal skriver Peggy Noonan om riskerna med statlig övervakning och personlig integritet, vilka i likhet med Europeiska unionens domstol visar på att den lagrade informationen kan komma att användas på fel sätt. Hon tar bland annat upp att trots att man bara är en ”vanlig” medborgare och “inte har något att dölja” kan man inte vara säker på att den massiva insamlingen av data kommer att bli förstådd så som den var menad, det kan mycket väl hända att den kommer vändas och vridas på och på så vis få en helt annan innebörd (Wall Street Journal, 2013).

Ytterligare en anledning till att direktivet ogiltigförklarades var risken att personer skulle känna sig konstant övervakade då de inte visste att informationen som samlades in om dem användes, och att leva med den känslan skulle alltså inte vara acceptabelt (Förenade målen C-293/12, C-594/12). Är man istället medveten om att man blir övervakad kan det också ge konsekvenser för hur man känner sig och mår. Xu & Dinev (2012) skriver att beteendet och hur man mår kan påverkas om man är medveten om övervakningen, den skulle kunna ge negativa effekter på bland annat kreativitet och produktivitet. De tar också upp att tidigare forskning har visat på detta ”electronically monitored workers experience higher levels of depression, tension, anxiety, and lower levels of productivity than those who are not monitored, even when the monitored activities do not constitute private affairs” (Xu & Dinev, 2012).

Oro för den personliga integriteten

I Dinev, Hart & Mullers (2008) studie framkommer det att om staten genomför övervakning som är delvis hemlig eller diskret kan detta leda till en obalans mellan individerna och staten. Den här obalansen kan öka förståelsen för att staten skulle kunna missbruka den informationen som lagras (Dinev, Hart & Muller, 2008). Individer som i sin tur då oroar sig över den statliga övervakningen kommer med större sannolikhet att bekymra sig över sin personliga integritet (Dinev, Hart & Muller, 2008). När amerikanska medborgare, i samma studie, blev tillfrågade om deras åsikter kring ett övervakningsprogram var de positivt inställda om övervakningens syfte var att skydda dem genom bekämpning av terrorism. Om ordet terrorism utelämnades och övervakningen skulle gälla så kallade “vanliga” medborgare var däremot majoriteten emot övervakningen (Dinev, Hart & Muller, 2008).

Konsekvenser

Nästa fråga att ställa är vilka konsekvenser som kan komma att uppstå när den personliga integriteten påverkas negativt på detta sätt? Vad kan komma att hända med individen och hur kan samhället sedan fortsätta att påverkas?

Självcensur

Om den personliga integriteten minskas och förstörs av övervakningen är det lätt hänt att människor börjar undvika internet och ändra sitt beteende kring sin användning av internet (Dinev, Hart & Muller, 2008). Jag kan tänka mig att några exempel på hur detta skulle kunna ske är att undvika att göra vissa sökningar, på olika sätt dölja vilka sökningar man gör eller undvika att besöka specifika sidor. Att inte våga dela med sig av vissa tankar och åsikter tror jag också skulle kunna vara ett resultat av en ändrad användning till följd av att man upplever sin personliga integritet som minskad. Det skulle alltså bli en form av självcensur. Noonan skriver att “The inevitable end of surveillance is self-censorship” (2013). Genom att vara rädd för vilka konsekvenser som kan uppstå när information når staten väljer man istället att ändra sitt beteende kring användandet av internet (Noonan, 2013). Ett exempel på detta, självcensur och att inte våga uttrycka vissa tankar, finner vi i artikeln Discourse behind the Forbidden Realm: Internet surveillance and its implications on China’s blogosphere (2010) där Shaojung Sharon Wang och Junhao Hong beskriver hur Kinas bloggare undviker att blogga om politik, då det är ett ämne som man får uttrycka sig ytterst begränsat om. Att inte våga kritisera de som har makten i ett land för att man är rädd för konsekvenserna skränker yttrandefriheten, som i sin tur är en förutsättning för att en demokrati ska existera (Sida, 2013).

Demokratin påverkas

Vidare skriver Noonan att befolkningen måste ha makt över staten men om staten då håller känslig information om befolkningen, som kan användas mot dem, blir det svårt för befolkningen att hålla sin makt (Wall Street Journal, 2013). Självklart är det viktigt att befolkningen skyddas ifrån hot och att brottslighet ska bekämpas men detta kan inte ske på bekostnad av den personliga integriteten. Det är därför viktigt att hitta en balans i övervakningen för att kunna skydda befolkningen mot hot men samtidigt undvika att den personliga integriteten komprimeras till följd av detta då det kan få negativa konsekvenser som påverkar demokratin (Xu & Dinev, 2012).

Diskussion

Som jag förstår det tyder människors avsaknad av stöd för övervakningen när den inte hade ett specifikt syfte, som att bekämpa terrorism, på att människor vill ha ett tydligt och avgränsat syfte då statlig övervakning ska ske. Det räcker inte med att bara säga att den ska pågå för att skydda dem utan syftet måste vara mer specifikt än så. Om denna teori även kan appliceras på hemlig eller diskret övervakning skulle det kunna förklara varför det uppkommer en obalans mellan staten och individen, och individen därmed börjar oroa sig över övervakningen.

Man kan också fundera över ifall en sådan balans, som Dinev, Hart & Muller tar upp i sin studie, är möjlig att uppnå utan något måste få lite mindre plats. Jag undrar om det går att skydda befolkningen, på det sätt staten verkar vilja göra, utan att den personliga integriteten påverkas negativt eller om man måste nöja sig med ett mindre skydd för att få mer kontroll över sin personliga integritet. Som min litteraturstudie har visat kan stora negativa konsekvenser komma att ske då människor börjar oroa sig över sin personliga integritet och för att detta inte ska ske tror jag att det kanske räcker med att bara övervaka personer som är misstänka för brott och undvika att övervaka hela befolkningen. Europeiska unionens domstolsbeslut kom ju fram till att den övervakning som skedde bröt mot rättigheterna till ett privatliv och skyddet av personlig information och genom att undvika att övervaka hela befolkningen, anser jag, att man då därmed undviker att bryta mot detta. Genom att inte övervaka så kallade ”vanliga” medborgare visade också Dinev, Hart & Muller (2008) att befolkningen håller en positiv inställning inför övervakning. Jag tror alltså att övervakningen inte kan ske i samma utsträckning som den har gjort inom EU om det inte ska få negativa konsekvenser för ”vanliga” individer och samhället.

 

Jag anser att EUs datalagringsdirektiv är ett tydligt exempel på hur statlig övervakning på så vis kan leda till att den personliga integriteten hamnar i kläm då staten säger sig vilja skydda medborgarna mot framtida brott. Personlig integritet kan ses både som en process, där situationen avgör vad som är privat information, och som en privat sfär, där det mer handlar om att kontrollera utflödet av personlig information och rätten att få vara ifred (Bylund, 2013, s.22-26). Om man inte är medveten om att man blir övervakad drar jag slutsatsen att det också blir svårt att kontrollera utflödet av den personliga informationen och avgöra vilken situation man befinner sig i, och därmed vilken information som är lämplig att dela med sig av. Detta skulle alltså innebära att den personliga integriteten tar skada av statlig övervakning där individen inte har någon som helst kontroll på vem denne delar sin personliga information till och i vilken situation den befinner sig. Som tidigare nämnt tror jag inte att man någonsin har full kontroll på informationen man delar med sig av men jag anser att det blir en skillnad på att dela med sig av information till speciellt utvalda personer och att dela med sig av information till staten genom att bli avlyssnad. Delar man med sig av information till speciellt utvalda personer har man troligtvis någon form av tillit till dessa personer, man tror inte att de kommer att missbruka informationen på något sätt. När det gäller staten kanske man inte ens kan säga att man delar med sig av information, kanske vore det mer passande att benämna det som att staten tar information då det i Europeiska unionens domstolsbeslut visade sig att individer inte är medvetna om när de blir aktivt övervakade och delar med sig av sin information.

Genom att känna till att informationen som lagras om en när man blir övervakad kan misstolkas och, i värsta fall, manipuleras tror jag att även det kan leda till att man oroar sig för övervakningen och blir bekymrad kring sin personliga integritet. Jag kan tänka mig att detta också skulle kunna vara en anledning till att Kinas bloggare undviker att skriva om politik, då de närmar sig ämnet ökar risken för att deras åsikter ska tolkas som något staten anser vara fel. Självcensuren leder i sin tur till att styret av landet påverkas, kommer länder verkligen att kunna kallas för demokratier när det är staten som indirekt styr över vad befolkningen öppet vågar tycka och tänka? Att befolkningen mister sin makt över staten, då staten håller känslig informationen om dem får mig att fundera på om övervakningen har gått för långt när självcensur börjar komma in i bilden. Ett samhälle där den personliga integriteten inte kan finnas eller blir hög på så vis att man isolerar sig ifrån omvärlden är, enligt mig, inget bra samhälle.

Slutsats

När vi upplever en avsaknad av kontroll över hur informationen om oss används är vi osäkra på vilket syfte övervakningen fyller och vi börjar då bekymra oss över vår personliga integritet. Rädslan för att informationen om oss ska manipuleras eller missbrukas gör att vi börjar komprimera vår personliga integritet. Detta innebär att en självcensur kan komma att ske, som i sin tur kommer att påverka demokratin i landet, alltså hur landet styrs och därmed även hur samhället ser ut. Det kan komma att gå från ett samhälle där staten svarar inför medborgarna till ett samhälle där medborgarna istället tvingas svara inför staten. En mycket viktig del av övervakningen blir därför att hitta en balans där man kan säkerställa medborgarnas trygghet samtidigt som medborgarna får rätt till sin personliga integritet och kontrollen av den.

Statlig övervakning kommer alltså att påverka den personliga integriteten i högsta grad då individen inte vet till vem, eller vilka, den delar med sig av informationen och den är därmed inte säker på vilken situation den befinner sig och kan då inte avgöra vilken information som är relevant för situationen. Genom statlig övervakning påverkas inte bara den enskilda individen, det kommer inte bara att handla om den enskilda individens personliga integritet och vad som händer med den. I själva verket kan statlig övervakning komma att få mycket större konsekvenser än så, där hela vårt samhälles struktur förändras.

 Matilda Ericsson

Källförteckning

Bylund, Markus (2013). Personlig integritet på nätet. [Elektronisk] Stockholm: Fores.

Datalagringsdirektiveti. I Nationalencyklopedin. Tillgänglig: http://www.ne.se/lang/datalagringsdirektivet [2014-04-23].

Data Retention Directive. I Wikipedia. Tillgänglig: http://en.wikipedia.org/wiki/Data_Retention_Directive [2014-04-23].

Dinev, Tamara., Hart, Paul & Mullen, Michael R. (2008). Internet privacy concerns and beliefs about government surveillance – An empirical investigation. [Elektronisk]. The Journal of Strategic Information Systems, vol. 17:3, p. 214-233. Tillgänglig: http://www.sciencedirect.com.ezproxy.server.hv.se/science/article/pii/S0963868707000492?np=y [2014-04-15].

Förenade målen C-293/12, C-594/12. Domstolens dom. Digital Rights Ireland: Europeiska unionens domstol. [Elektronisk] Tillgänglig: http://curia.europa.eu/juris/celex.jsf?celex=62012CJ0293&lang1=sv&type=TXT&ancre= [2014-04-23]

Henriksson, Karin (2014). NSA-skandalen på två minuter. [Elektronisk] Svenska Dagbladet. 7 februari. Tillgänglig: svd.se [2014-04-24].

Noonan, Peggy (2013). Noonan: What We Lose if We Give Up Privacy. [Elektronisk] Wall Street Journal. 16 augusti. Tillgänglig: online.wsj.com [2014-04-23].

Sida (2013). Yttrandefrihet och tryckfrihet. [Lärobjekt] Tillgänglig: http://www.sida.se/Svenska/Bistand–utveckling/Lararhandledningar/Webbspel-och-handledning/Fordjupning/Demokrati-och-fattigdom/Yttrandefrihet-och-tryckfrihet/. [2014-04-30]

Wang, Sharon Shaojung & Hong, Junhao (2010). Discourse behind the Forbidden Realm: Internet surveillance and its implications on China’s blogosphere. [Elektronisk]. Telematics and Informatics, vol. 27:1, p. 67-78. Tillgänglig: http://www.sciencedirect.com.ezproxy.server.hv.se/science/article/pii/S0736585309000185 [2014-04-30]

Xu, Heng & Dinev, Tamara (2012). The security-liberty balance: individuals’ attitudes

towards internet government surveillance. [Elektronisk]. Electronic Government, An International Journal, vol. 9:1, p. 46-63. Tillgänglig: http://inderscience.metapress.com.ezproxy.server.hv.se/content/56l38r48m28r8277/fulltext.pdf [2014-04-15].