Högskolan Väst, Trollhättan.
Skrivet av Matilda Salekärr,
Programmet för Digitala Medier.

SAMMANFATTNING.

Människan – ett socialt djur med en oförklarlig törst efter att dela och konsumera personlig information över internet? Men var går gränserna för vad vi vill dela, och vill vi att våra vänner skall kunna sprida vår utvalda information? Universitetsforum som startar som ett simpelt nätverk för att skapa relationer kan växa sig enormt. The Facebook svängde snabbt och drastiskt i sitt användningsområde och äger ofantliga mängder med information kring människors privatliv. Trots att man som individ kan vara försiktig kring vad man delar, kan det snabbt spridas på grund av att någon annan gillar dina bilder, delar dina statusar eller gör ett test som Sambotestet. Kanske är din kompis noga med vad den delar och till vilka, men hur förvaltar du detta förtroendet?

NYCKELORD.

OSN (Online Social Network), sociala medier, integritet, SNS (Social Networking Sites).

1. INTRODUKTION.

I de flesta människors vardag ingår det idag att ständigt hålla sig uppdaterad på sociala medier. Med att uppdatera sig innebär det dels att hålla reda på vad som händer på andras profiler, men kanske främst att fylla på sitt eget flöde med statusuppdateringar, bilder, incheckningar och så vidare. Många har noggranna sekretess- och/eller profilinställningar för att ändå skydda sin identitet och personliga integritet gentemot omvärlden i cyber-space. Dessvärre kan dessa sekretessinställningar rubbas, eller kanske till och med helt sättas ur spel, när andra i ens närhet tar en interaktiv del av ens profil. Med likes, share, repost och så vidare så delar man med sig av sina “vänners” liv utan att egentligen kanske vara medveten om det. Följande text är avsedd för att förklara och behandla “Hur tar du hand om dina vänner på internet?” med fokus på människors integritet över sociala medieplattformar.

2. LITTERATURSTUDIE.

Granskande av olika litterära verk angränsande ämnet.

2.1. Att vara privat online.

“OSN- användare delar, oftast frivilligt, identifierande personuppgifter om sig själva, men har sällan en klar uppfattning om vem som använder denna privata information eller hur stor del av den som verkligen behöver vara tillgänglig”. Följande stycke är en initial del av sammanfattningen för Characterizing Privacy in Online Social Networks [1] skriven av Balachander Krishnamurthy (AT&T Labs – Research Florham Park, NJ USA), en artikel som behandlar just privatliv över sociala medienätverk. Hur man, som användare, kan använda sig av mer låsta profiler för att skydda sin personliga integritet  över internet, eller helt enkelt bara lära sig att hantera sin profil på ett mer skyddat vis. Vidare förklarar Krishnamurthy användandet från vad han kallar Third-party domains (sv. tredjeparts domäner), vilka genom reklam och annat kommer i kontakt med ens OSN- profiler och kan på så vis orsaka visst läckage av personlig information, som många parter helst inte vill släppa ifrån sig utan att vara medvetande om vem eller vilka som faktiskt tar del av ens privatliv.

Krishnamurthy förklarar i sin konklusion att trots att mängder av OSN- användare inte har full koll över vilka som tar del av deras profiler så låter många ändå deras privacy controls (sv. integritetskontroller) vara näst intill ojusterade, vilket lämnar deras profiler öppna för många att ta del av. Krishnamurthy berättar att “Vi studerade hur användarna använder sig av integritetskontroller för att begränsa tillgången och funnit att mellan 55 och 90% av användarna på OSN fortfarande låter sin profilinformation vara tillgänglig att visas och 80-97% av användarna gör också att deras lista av vänner visas.”.

2.2. Att finnas på nätet.

Användandet av Social Network Sites (SNS) växer alltfort globalt, både bland unga och vuxna, kanske inte minst bland studenter i olika åldrar. Det primära användningsområdet är allt som oftast att konsumera eller distribuera information om privatliv, endera ens eget eller andras. I Negotiating Privacy Concerns and Social Capital Needs in a Social Media Environment [2] beskriver Nicole B. Ellison på vilket vis det för den enskilda individen kan vara av stor vikt att vara omgiven av och delaktig i ett socialt nätverk med en mängd relationer. Inte minst för vad Ellison kallar det “sociala kapitalet”, ett begrepp som i stort avser de samlade kunskaper och tillgångar som grundas ur relationer människor emellan inom ett särskilt socialt sammanhang eller nätverk (ergo SNS).

Vidare skriver Ellison hur profilinformation på olika SNS kan komma att eliminera det första, initiala skedet i en relation. Detta på så vis att personlig information man förr inte delat lika tidigt med nya kontakter finns tillgänglig i skriftlig eller visuell form på ens nätverksprofiler, öppet för de flesta att läsa (såvida inte personen har en strukturerad profil med noga inställda sekretesser och liknande). Att delge viss information på ens profil kan ses som en nödvändig komponent för att kunna tillgå fördelar med internetbaserade relationer och kontakter.

Något som, enligt Ellison, kan anses som mer komplext rörande detta är att hålla isär, men ändå koppla samman, ens personliga integritet med ens sociala kapital. Grundläggande anses det för det mesta att för att en individ skall vara berättigad fördelar hämtat ur ett socialt kapital, bör den även ge åt det sociala kapitalet. I många situationer delges då relativt privata delar, vilket kan resultera i att personer med mer rädsla kring att dela saker på olika SNS troligtvis håller sig till att i stort endast ha sina närmsta (s.k) offline- vänner i sina OSN. Dessa individer går då miste om de fördelar man kan dra av att ha ett större socialt kapital i olika forum på internet.

2.3. The Facebook Case.

“Deltagarantalet på olika SNS har ökat dramatiskt på senare år”. På nämnda vis inleder Ralph Gross från Carnegie Mellon University sin artikel Information Revelation and Privacy in Online Social Networks (The Facebook Case) från 2005 [3]. Gross förklarar kortfattat vidare om hur internetbaserat nätverkande vuxit evolutionsartat under relativt koncis tidsaspekt. Initialt var det en övervägande del studenter som använde sig av olika SNS, därmed utvecklades ett antal sajter som college- knutna forum, varav det mest kända och senare även mest utbredda blev; facebook.com.

The Facebook blev snabbt ett välanvänt OSN bland studenterna på CMU, men också på flertalet andra universitet världen över. Sidans gränssnitt kretsar kring specifik information samt en profilbild på respektive användare. Den tillåter också ett enkelt sökande av nya kontakter då man allt som oftast delger sin plats på olika sätt. Antingen genom sin profilinformation eller också knutet till specifika inlägg. Facebookanvändare vid CMU delgav vid tiden för Gross’ artikel en häpnadsväckande mängd av information, procentuellt berättas hur vanligt förekommande det var att dela fakta som mobilnummer, födelseort, bostadsort, bilder, relationsstatus och mycket mer.

Kortfattat var många facebook- profiler bland CMU- studenter totalt avslöjande om identitet och person. Gällande det mesta av personlig information man kan delge sina facebook- kontakter är det långt likställt mellan män och kvinnor. Med undantaget telefonnummer, vilket vanligast delas av män som inte är i en fast relation. Som Gross’ frågar sig; “kanske ett sätt att visa att man är tillgänglig och intresserad genom att ge så mycket information som möjligt?”.

 3. DISKUSSION.

Många OSN- plattformar är utformade på så vis att man har en tidslinje som förväntas fyllas med alla möjliga uppdateringar. Om mediet kretsar kring verbala inlägg (ex. Twitter), visuella inlägg (ex. Instagram) eller inlägg av båda slag (ex. Facebook) spelar inte så stor roll. Kort sagt skulle man kunna påstå att så gott som alla sociala sammanhang på internet går ut på att “blotta” sig själv. Att jag väljer att använda mig av ordet blotta är av den enkla anledningen att om du inte lägger upp olika delar (som man skulle kunna säga) av sig själv så blir ens profil ytterst oattraktiv.

3.1. SAMBOTESTET.

Även om du själv inte har några skrupler kring vad du delar på dina OSN- profiler kanske dina vänner är väldigt noggranna kring vem som ser eller har tillgång till vad. Hur är det då med tjänster som till exempel Fastighetsbyråns sambotest på Facebook? Där man kan göra ett test för skojs skull där man som resultat får reda på vem man borde bo med och var. För att kunna göra testet så måste man acceptera att Fastighetsbyrån får tillgång till ens facebookprofil, inklusive alla ens vänner och befintlig information om dessa. Sambotestet “räknar” sedan ut, beroende på intressen, information och bilder, vem som skulle vara ens ideala sambo. Jag har själv gjort testet, för att se vad mitt resultat skulle bli. Min ideala sambo skulle vara min storebror och vår ideala bostadsort skulle vara vår hemstad. Detta uträknat genom att vi har incheckningar i staden, figurerar ihop på flera bilder och har en och annan konversation oss emellan på tidslinjerna.

Antalet svenskar som gjorde testet har vuxit till näst intill extrema höjder på relativt kort tid. Fastighetsbyråns facebookapplikation har tack vare Sambotestets första lansering i somras ökat till 300 000 prenumeranter, från startsiffra 5 000. I och med denna otroliga framgång valde de i början av 2014 att släppa en ny, utvecklad version av testet. Även denna gång möttes det av entusiasm och tusentals med människor som valde att göra testet. Det som jag vill poängtera med detta är att mängder med människor väljer att göra testet, men vad många inte tänker på är hur mycket information, om sig själv och andra, som man delger Fastighetsbyrån. Enligt Tove Widemar, presschef på Fastighetsbyrån, så används inte given information på något annat vis av företaget utöver att ge ett testresultat [4]. Trots detta har det blivit många reaktioner kring detta länsande av den information som man har publicerat på Facebook. Avslutningsvis medger dock Widemar att Fastighetsyrån sparar testpersoners namn och Facebook- ID.

Skärmavbild 2014-05-02 kl. 11.39.15

 

3.2. Fastighetsbyrån som pionjär, Kavli hänger på!

För inte så länge sedan dök det upp ett “nytt” test på Facebook, Vem är din perfekta frukostdate? av Kavli. I stort går detta testet ut på samma sak som Sambotestet, man tillåter Kavli att komma åt ens Facebookprofil för att den sedan skall räkna ut vem av ens vänner som som skulle vara ens perfekta sällskap till frukost. Är detta alltså en ny trend? Tester där man tillåter olika företag att se delar av ens profilinformation i utbyte mot ett ihopparande av olika slag. För att undersöka testet så genomförde jag det, medan jag under tiden tog skärmdumpar av de tre steg testet består av.

Steg 1) Godkännande av att Kavli har tillgång till följande:

– din offentliga profil.

– vänlista.

– meddelanden.

– nyheter.

– relationer.

– statusuppdateringar.

– incheckningar.

– evenemang.

– intressen.

– nuvarande ort.

– foton.

– filmklipp.

– personlig beskrivning.

– gillamarkeringar.

– dina vänners intressen.

– dina vänners nuvarande orter.

– dina vänners foton.

– dina vänners personliga beskrivningar.

– dina vänners gillamarkeringar.

Steg 2) Sökning:

Kavli söker, utifrån ovanstående lista, igenom all information för att matcha ihop dig med bäst passande av dina vänner. Bland annat söker Kavli efter gemensamma vänner, för att “det borde du och din perfekta frukostdate ha”.

Steg 3) Resultat:

Min perfekta frukostdate motiverades enligt följande:

“Oj, vad många gemensamma vänner du och —– har! Men vissa saker kan bara bli sagda på tu man hand. Ta lite egentid över en frukostdate.”

Min perfekta frukostdate är enligt testet min bästa vän och kombo sedan över 1,5 år tillbaka.

3.3. Varför?

Men vad är det som driver oss till att dela våra liv med världen över Internet? Är det helt enkelt bara det enklaste mediet att få uppmärksamhet och kärlek, om man sköter det rätt? Hur ska man förhålla sig till vad andra delar? Bör man ta ansvar för hur man delar vidare statusuppdateringar och annat?

Som Balachander Krishnamurthy avslöjat så är majoriteten av OSN- användare inte medvetna om vem som tar del av deras profiler och den information som man delar online. Fördelarna med att ha ett rikt socialt kapital, förklarat av Nicole B. Ellison, blir bara alltmer känt världen över av personer med en aktiv närvaro på olika SNS.

The Facebook började som ett universitetsanknutet forum, men har idag vuxit till enorma, världsvida proportioner med miljontals användare. Människor är, helt uppenbart, sociala “djur”, som i lång utsträckning delar med sig av det mesta, tills en anledning visats att de bör tänka annorlunda. Utifrån vad Krishnamurhty berättat, att det stora antalet internetanvändare inte vet vem som tar del av ens information, anser jag att man bör tänka steget längre innan man delar.

4. SLUTSATS.

Trots det faktum att de flesta inlägg individer gör på olika sociala medier över Internet är frivilliga, är det tyvärr nog inte alltför ovanligt att många faktiskt ångrar vissa uppdateringar. Känner skam över bilder från mindre presentabla situationer, ångrar en och annan relationsuppdatering, vill helst glömma vissa incheckningar; listan med misstag man kan göra via de sociala medierna kan göras lång. Dessutom, ångerrätten på Internet är dessvärre inte lika enkel som när man ångrar exempelvis ett uttalande i verkligheten. Har du väl lagt upp något på Internet så är det inte riktigt längre ditt att förvalta.

Att ha kontrollen över vad man delar är för de flesta människor något man antar är självklart. Men Fastighetsbyråns Sambotestet har på kort tid och i vår direkta vardag bevisat hur enkelt någon annan kan sprida din personliga information. Detta kan i just detta exempel anses ofarligt, men hur skall man förhindra spridning som kan ge direkt negativa konsekvenser om ens personliga integritet knappt ens är säker i små, privata nätverk med noga utvalda “vänner” på OSN:s såsom Facebook?

Om jag inte tänker till om hur jag behandlar mina vänner på Internet, hur ska jag då kunna förvänta mig att jag ska behandlas på ett respektfullt sätt som värnar om min integritet? Avslutningsvis kan vi således konstatera att det är upp till var och en att på bästa sätt ta hand om sina vänner på Internet och de OSN:s som vi är delaktiga på tillsammans. Detta genom att tänka steget längre innan vi kanske delar vidare eller accepterar vissa villkor.

 5. REFERENSER.

[1] Characterizing Privacy in Online Social Networks. Krishnamurthy, Balachander. Proceedings of ACM SIGCOMM Workshop on Online Social Networks, Augusti 2008. http://www2.research.att.com/~bala/papers/posn.pdf

[2] Negotiating Privacy Concerns and Social Capital Needs. Ellison, Nicole B. Privacy Online 2011. https://www.msu.edu/~nellison/Ellison_et_al_Negotiating_Privacy_Concerns_and_Social_Capital_Needs.pdf

 [3] Information Revelation and Privacy in Online Social Networks (The Facebook Case). Pre- proceedings version. Gross, Ralph. ACM Workshop on Privacy in the Electronic Society (WPES), 2005. http://bit.ly/1iKmaMn

[4] Fastighetsbyråns presschef Tove Widemar angående Sambotestet. Carlsson, Erik. Expressen 140324. http://www.expressen.se/nyheter/sa-kartlaggs-du-av-det-populara-sambotestet/

Sambotestet. Fastighetsbyrån via Facebook. https://www.facebook.com/Fastighetsbyran/app_636679893012510

Sambotestet i siffror. Fredelius, Ada.
http://internetworld.idg.se/2.1006/1.554859/sa-blev-sambotestet-en-viral-succé