bilden

Internet beskrivs av föräldrar som en farlig och osäker plats för barn. Trots detta låter dem sina barn vistas där utan uppsyn. Det finns ett uppenbart glapp emellan barn och vuxna på nätet. Man har inte samma förhållningssätt och ansvaret över den personliga integriteten skjuts emellan varandra. Sekretessinställningar och delning av information tas inte på allvar av barnen, medan föräldrarna inte är närvarande på de plattformarna där barn råkar illa ut. Genom att föräldrar aktivt deltar i barns surfande och interaktion på nätet kan man föra samman dessa olika generationer och på så sätt skapa en säkrare webb där både barn och föräldrar har mer kontroll över sin personliga integritet. 

Inledning

Enligt en undersökning från 2011, i American Academy of Pediatrics, loggar 22% av alla tonåringar in på deras favorit-Sociala Medie mer än 10 gånger om dagen och mer än hälften av alla ungdomar besöker sociala medier minst 1 gång dagligen. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011 s800) Denna generations sociala och känslomässiga liv präglas genom det som Elza Dunkel, lektor vid institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, vill kalla för Nätgemenskap.( 2005 s43) Denna uppkopplade generationen lever i en ny digital tillvaro som på många sätt är gynnsam för ungdomar. Det kan stärka individen  och dess nätverk, likväl globalt som lokalt. Internet ger möjligheter till engagemang, personlig och kreativ utveckling i form av bloggar, podcasts, video och spelsajter. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011 s800)

På internet förenas många olika kulturer och människor med gemensamma intressen. Detta bidrar till mer respekt, tolerans och medvetenhet om globala situationer och konflikter. Internet bidrar också till att ungdomar tidigt kan skapa sig en individuell identitet och vårda sina unika egenskaper.  Inte minst i studiesammanhang har sociala medier ibland ungdomar varit användbart, då man skapat grupper och bloggar för att elever ska kunna samverka även utanför skoltid. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011 s 801)

Bruket av sociala medier hos ungdomar är mer riskfyllt än vad föräldrar förstår. Det finns många olika områden där dessa nätgemenskaper bidrar till att ungdomar far illa på internet. Nätmobbning, sexuella utvik och andra situationer där ungdomar ger ifrån sig information om sig själva, som många gånger klassas som för privat, är bara några exempel på vad som sker på webben dagligen. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011 s802)  Den största risken ibland unga på nätet idag är bristen på personlig integritet. Tonåringar delar för mycket eller falsk information om dem själva eller andra. I många sammanhang på nätet sätts integriteten på spel. Den information vi delar med oss av på nätet kan användas utan vårt godkännande i sälj och marknadsföringssammanhang. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011 s802).

Frågeställning

Ungdomars vistelse på nätet är hotande mot deras personliga integritet. Det finns undersökningar som tyder på ett glapp mellan föräldrar och barn och dess syn på riskerna som internet medför. Detta bidrar till att deras beteenden skiljer sig åt.

I denna artikel tittar jag djupare på glappet mellan barn och föräldrar på nätet, vad ger upphov till det och hur vi kan göra för att tillsammans sträva mot en tryggare webb där alla har kontroll över sin personliga integritet? 

Litteraturöversikt

Oro hos föräldrarna 

Under en period mellan Juli och september 2012 gjorde Pew Resarch Center en undersökning hos 802 föräldrar vars barn, till åldrarna 12-17,  vistas på internet dagligen (Madden, m.fl. 2012). Man hitta de största orosmomenten och vilka åtgärder föräldrar gör för att skydda sina barns personliga integritet.

Undersökningen visade att 81% av föräldrar är oroliga över hur annonsering kan utnyttja barns nätbeteenden. Det visade även att 72% är oroliga för hur barnen interagerar med okända människor på sociala medier. 69% är oroliga för hur aktiviteterna på nätet kan påverka barnens framtid i utbildning eller arbetsmöjligheter. Lika stor procent är också oroliga för hur barn vårdar sitt rykte på nätet. (Madden, m.fl. 2012 s2)

Oron visar sig vara större hos föräldrar med yngre barn i åldrar mellan 12-13. Där säger 63% av föräldrarna att de är väldigt oroliga att deras barn interagerar med okända på nätet. 57% är även väldigt oroliga för hur de yngre barnen vårdar sitt rykte på nätet. (Madden, m.fl. 2012 s3)

Glappet

Dunkel skriver i sin artikel Nätkulturer- vad gör barn på nätet? (2005, s 45-46) om glappet som skapas mellan vuxna och barn på nätet. Dunkel beskriver tre stadier som ger upphov till en klyfta mellan unga och vuxna. Stadierna beskriver hur nya medier  eller ny teknik introduceras och tas emot av oss människor.

  •  Första stadiet är då teknikens användningsområde inte ännu är förstått. Man varnar för mediets negativa sidor. Användarna är vad Dunkel kallar för tidiga anammande av teknik och har hög kompetens. Här skiljs inte mediet och innehållet åt.
  • Andra stadiet innebär att tekniken finns hos många människor och man har accepterat dess fel och brister. Användarna tvingas vänja sig vid medierna och hjälper varandra för att förstå.
  • Det tredje stadiet uppstår då tekniken är integrerad i våra liv, så kallad vardagsteknik. Här betraktar man tekniken mer som ett verktyg än faktisk teknik.  Vuxna människor hanterar teknik, i form av datorkommunikation, i första eller andra stadiet.

Det tredje stadiet besöks bara i korta stunder. Medan barn, infödda i nätet,  befinner sig i stor utsträckning i stadium tre. (Dunkel, 2005, s 45-46) Vuxna har svårt att vänja sig vid det nya teknikerna och använder gärna gamla erfarenheter och vanor för att förstå och lära sig. Dunkel anser att vi med hjälp av medvetenhet ska kunna identifiera oss själva i ett visst stadium och på så sätt enklare kunna ta sig ur gamla vanor och därifrån på egen hand kunna byta stadie. (2005, s 45-46)

Åldersgränser och sekretess inställningar 

I USA måste hemsidor som lagrar information om barn under 13 år följa de regler som fastställs under Children’s Online Privacy Protection Act(COPPA).(Madden, m.fl. 2012 s6) Sedan år 2000 har reglerna krävt operatörer till hemsidor att erhålla föräldrars samtycke innan de samlar information om barn under 13 år eller ger barnen möjligheten att sprida och dela sin personliga information med andra. Många stora webbplatser, t.ex. Facebook, har valt att till och med förbjuda barn under 13 att skapa ett konto.

Enligt artikeln Protecting childrens privacy online: How parental Mediation strategies affect website safeguard effectiveness så har COPPA lagen inte fungerat som önskat. Nära 50% av hemsidor besökta av ungdomar har valt att inte följa COPPAs riktlinjer för åldersbegränsningar. Även det faktum att man på ett enkelt sätt kan skriva in en felaktig ålder vid inlogg gör att barn under 13 år fortfarande får tillgång till olämpliga sidor och material på nätet. (O.Lwin,  J.S Stanaland, D. Miyazaki, 2008 s.206)

London School of Economics gjorde en undersökning kring barns personliga integritet på sociala medier där de hade fokus på ålder. (Livingstone, Ólafsson, Staksrud 2011)  I Sverige har 56% av barn mellan 9-12 år har uppgett en felaktig ålder då de skapat ett konto på Facebook.  72% av föräldrar i Sverige sätter inga gränser för sina barns sociala-media användande. Enligt samma studie har 30% av alla 9-12 åringar på Facebook sin profil på publik inställning. Detta innebär att den är synlig för alla som vistas på mediet. Om man ser till hela Europa har fler 9-12 åringar publikt konto än 13-16 åringar.

För att minska riskerna genom sociala medier skapa man i Europa Safer Internet Programme (Livingstone, Ólafsson, Staksrud 2011) som ska underlätta själv-reglering på de större medierna. I denna guide  rekommenderas det bland annat att: Tjänsten bör vara begränsad efter lämplig ålder. Sekretessinställningar ska säkra att profiler skapade av minderåriga blir ”privata” som standard och att användare kan kontrollera vem som ser vad. Sociala medier ska uppmuntra och möjliggöra användare att säkert hantera sin personliga information. Barn ska på ett enkelt sätt kunna rapportera olämpligt innehåll till mediet.

Tillgänglighet och användbarhet av sekretessinställningar är genom detta viktigt för de större medierna. 55 % av 11-12 åringar och 70 % av 13-14 åringar i Europa vet hur dem ändrar sina sekretessinställningar på Facebook. Problem man kan se genom dessa siffror är att många barns profiler är publika eftersom de inte vet hur man når just de inställningarna. (Livingstone, Ólafsson, Staksrud 2011)

Föräldrar på nätet

Ur rapporten från Pew reserch Center kunde man se att ibland föräldrar med barn i åldrarna 12-17 år fanns 66% på sociala medier. 46 % har talat med sitt barn om att ha en profil på nätet, 44% hade läst sekretesspolicyn och 42% har googlat sitt barns namn(Madden, m.fl. 2012 s4).

Dunkel anser det vara viktigt att vuxna finns ibland barn på nätet. Risken för missförstånd är dock stor och är de vuxnas ansvar att vara tydliga med deras identiteter och agendor. Innan man som icke infödd i generation uppkopplad tar klivet in i stadie tre bör man se till vilka problem som kan uppstå genom interaktion mellan barn och vuxna. All kontakt med barn bör vara utan misstankar. Föräldrar har svårt att se hur deras närvaro på nätet kan vara problematisk eller till nytta. ( 2005, s 45-46)

Jhonny Lindqvist och Ewa Thorslund säger i sin bok Ungas Integritet på nätet(2011, s 59) att:

”Vuxna måste ta större ansvar och motarbeta det främlingskap de känner inför barns och ungas liv på nätet. Det är inte de ungas attityder som måste förändras – utan de vuxnas.”

De menar att vuxna behöver förstå hur nätet fungerar, inte som ett teknisk redskap utan som kommunikation. När de sedan förstått de nya förutsättningarna kan man börja upplysa barn om vad som faktiskt är farligt på internet, inte minst att föregå med gott exempel.

Man måste som vuxen se upp för att varna om saker som barn hanterar  dagligen. Att ha kontakt med en främmande person ses inte som skrämmande för ungdomar, det sker för ofta. (Lindqvist, Thorslund 2011, s 60) Barn som utsätter sig för fara på nätet, söker kontakt med okända människor och bestämmer möten med dem, har förmodligen problem även i den fysiska världen så som dålig självkänsla och osäkerhet.  (Lindqvist, Thorslund 2011,  s59-62) På samma sätt som vuxna har ett ansvar över sina barn i fysiska världen, har dem även det på nätet. Vuxna behöver visa mer civilkurage på nätet, säga ifrån där det behövs sägas ifrån.

Man ska inte glömma att nätet är en positiv plats där nya kontakter och vänskaper kan knytas. Risker finns och det gäller för föräldrar att vara lyhörda och lyssna på barnen för att sedan tillsammans kunna vistas och socialisera under ett tryggt nät. (Lindqvist, Thorslund 2011, s s59-62).

En undersökning gjordes där man testade hur föräldrar kunde påverka barns mediabruk på två olika sätt, reglerat och  aktivt. (O.Lwin,  J.S Stanaland, D. Miyazaki, 2008 s207) Den reglerade metoden innebär att föräldern tidsbegränsar barnets användning av mediet, medan den aktiva innebär att föräldern deltar i mediebruket och diskuterar dess innebörd, syfte och riskerna som finns. Undersökningen visade att aktivt delta är det mest effektiva sättet att kontrollera och förstå ditt barns mediebruk. Denna metod kan även förbättra barns förmåga att lära sig och  det förbereder barnets schemata och perception för de stunder då föräldern inte är närvarande.  (O.Lwin,  J.S Stanaland, D. Miyazaki, 2008 s207)

Diskussion

I denna artikel har jag valt att ställa rapporter, undersökningar och övrig litteratur som rör ämnet mot varandra för att se vilka trådar jag kan knyta samman när det kommer till barn och förälder-relationen på nätet.

Oron ibland föräldrar är ett faktum (Madden, m.fl. 2012 s2). Hur mycket delar barnen med sig på nätet och vad? Vem pratar dem med och varför? Frågorna är många och det största problemet är hur man ska bemöta sina barn i detta.

Dunkel pratar om de tre stegen (2005, s 45). Att vi måste mötas, ungdomar och vuxna, på samma steg. Precis som Lindqvist och Thorslund pratar om att föräldrar måste förstå förutsättningarna innan de agerar(2011, s 59). Att varna ett barn för att prata med främlingar är meningslöst, för de gör dem dagligen på nätets olika sociala arenor.

När det gäller sekretess och personlig integritet på nätet är den yngre målgruppen den svagaste. Man vet inte hur eller varför man bör ställa in sin profil till privat eller vad syftet med åldersgränser på de större sociala nätverken idag är. Man utnyttjar det faktum att det är enkelt att skriva in en felaktig ålder och ändå lyckas få ett konto.

Det är intressant hur förordningar och regler, som t.ex. COPPA fungerar i verkligheten och hur det hjälper barns syn på nätets risker. Kanske är det redan där det första glappet uppstår. Regler och guider fastställs eller rekommenderas på sajter där barn vistas dagligen. Men det är föräldrarnas ansvar att se till att barnen förstår innebörden och följer reglerna.

Tankar jag får då jag tar mig igenom tipsen för hur föräldrar bör agera är: Hur ska de finna tid? Att sätta sig in i nya tekniker kan vara krävande speciellt för de som inte är infödda i generation uppkoppling.

O.Lwin talar om aktiva eller reglerade metoder (2008, s 207). Den reglerande metoden var där minst effektiv. Att sätta tidsbegränsningar på dator-användandet känns som den enklaste och minst tidskrävande metoden för att barn inte ska kunna, eller hinna, råka illa ut. Medan den aktiva, som borde kombineras med Dunkels tredje stadium, kan ta längre tid(2005, s 46). Föräldrar vet inte vad deras barn gör på nätet och vägen till att få reda på det orkar dem inte gå. Det kommer vara både tids och energikrävande men den aktiviteten kommer stärka vår webb.

Detta problem kräver åtgärder på många plan. Förordningar och förhållningsregler kan vara en början,  ansvar och förståelse hos föräldrar är nästa steg, men det jag tror är viktigast är utbildning. Utbildning för både vuxna och barn där vi kan lära oss strategier, metoder och rättigheter. Oro bottnar många gånger i okunskap. Att kunna mötas på det tredje steget tillsammans med sina barn och genom den aktiva metoden gå igenom regler, sekretessinställningar, konsekvenser av kontaktsökande, delande av information och andra saker som kan förstöra barns rykte eller framtidsmöjligheter. Att ge barn utbildning i skolan kring hur deras personliga integritet kan stärkas kan vara ett bra alternativ för att rädda relationen mellan barn och deras föräldrar.

Slutsats

För att förhindra detta glapp mellan relationen föräldrar och barn på nätet krävs det att vi ser nätet ifrån samma synvinkel och  samma stadie. Föräldrar behöver aktivt delta och tala med barn om det konsekvenser och risker som finns på internet. Vuxna har lika stort ansvar över sina barn på nätet som i fysiska livet.

 

Referenser 

Dunkel, Elza(2005). Nätkulturer – vad gör barn och    unga på nätet? .[Elektronisk] Tidskrift för lärarutbildning och forskning ,  12, nr 1-2. 41-49. Tillgänglig: http://www.kulturer.net/documents/lofu_nr1-2_2005_dunkels.pdf , kulturer.net [22/4 2014]

Lindqvist, Jhonny. Thorslund, Ewa (2011). Ungas Integritet på nätet. [Elektronisk] Stockholm: .SE.

Livingstone, Sonia. Ólafsson, Kjartan. Staksrud, Elisabeth. (2011). Social networkin, age and privacy. [Elektronisk] London: LSE Research Online. (Eu kids online) Tillgänglig: http://eprints.lse.ac.uk/35849/ , [23/4 2014]

Madden, Mary. Cortesi, Sandra. Gasser, Urs. Lenhart, Amanda. Duggan, Maeve. (2012). Parents, Teens, and Online Privacy. [Elektronisk] Washington DC: Pew research Center. (Pew Internet and American Life project) Tillgänglig: http://www.pewinternet.org/2012/11/20/parents-teens-and-online-privacy/, [23/4 2014]

O.Lwin, May. J.S Stanaland, Andrea. D. Miyazaki, Anthony (2008).Protecting children’s privacy online: How parental mediation strategies affect website safeguard effectiveness.[Elektronisk] Journal of Retailing, 84, 2. 205-217. Tillgänglig: http://www.sciencedirect.com.ezproxy.server.hv.se/science/article/pii/S002243590800016X , [23/4 2014]

Schurgin O’Keefee, Gwen. Clarke-Pearson, Kathleen. Council on Communications and Media (2011). The impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families.[Elektronisk] Pediatrics – Official Journal of the American Academy of Pediatrics, 2011, 127, 800-804. Tillgänglig: http://pediatrics.aappublications.org/content/127/4/800.short [22/4 2014]

Bildkälla: https://www.flickr.com/photos/120262924@N05/13155237024/in/photolist-m3u2Ds-8yEVDj-8BeKWi-7FvhcL-dRuMzt-7Fro1c-2jpYsH-7FrnX8-hbpmJK-dUtYuF-6Kwphk-axSvQe-WFET-6KwnRv-6KAw1s-7nPsQG-aoFZBz-4XxwMu-7x6f9r-7x6f9x-7x9TN9-7x68tT-7x9TNf-7x9TNd-7x6f9c-7x9TNm-7x9V67-9gYgXa-4V8uBm-5kT9rR-ecA4nz-6P5r5E-5USN3m-6fVSWb-2LP3H-4XxwLw-4p5r4p-5kXpTJ-6jhRRt-5iFuAd-asEode-5kXpVd-4GJLLf-4Xtgge-4Brsac-cS3cpQ-5KU5Z2-h81UBY-5VxpBe-AJ5Zv