Kevin Nirs

OVERSHARING

Inledning

I samband med den radikala digitaliseringen under det senaste decenniet, så har samhället ställts inför nya och annorlunda utmaningar. Med dagens sociala medier som Facebook, Instagram och Youtube, har vi fått verktygen för att marknadsföra oss själva genom bilder, skrivelser eller videos. Vilket vi idag kan se har satt sina fotspår då Facebook till exempel har över 1 miljard aktiva användare dagligen.( http://newsroom.fb.com/company-info/) Man kan därför utan tvivel säga att för många av oss så har SNS (Social Media Sites) blivit en stor del utav vardagen.

Men tillsammans med utvecklingen utav de stora nätverken har vi utvecklats med dem. För när ett socialt nätverk som vi är involverade med uppdaterar sig eller utvecklas. Så får vi användare anpassa oss till förändringarna för att fortsätta kunna använda verktygen på ett smidigt sätt. Vilket tillexempel har utövats under Facebooks livstid. Då man har gått ifrån att 2005 kunna lägga ut bilder på sin profil. Till att 2013 kunna uttrycka sina känslor man har medan man skriver ett inlägg, via ”emoticons”. (https://en.wikipedia.org/wiki/Timeline_of_Facebook)

Utvecklingen av våra sociala nätverk betyder i många fall att vi kan välja att dela med oss av mera material och framför allt personligare material. Man lägger ut en liten bild på Facebook med information om kvällens aktiviteter, vart man befinner sig och kanske vilka men umgås med. Eller så kanske man skickar ut en videoblogg på Youtube medan man är i Singapore med familjen. Men är verkligen all information nyttig att dela? När vi dag för dag väljer att dela med oss om alltmer privata uppgifter uppstår samtidigt en del risker i den stora öppenheten. I denna artikel kommer jag framför allt att analysera hur överdelning på sociala medier kan komma tillbaka på ett negativt sätt. Med frågeställningen: Hur påverkar överdelning den vardagliga användaren av sociala medier?

 

 

Litteraturstudie

 

Vad får man publicera?

Eftersom vi i dagens läge använder oss av internet och sociala medier i en sådan bred skala, så har det skapats en del regler om vad man får och inte får publicera. Dock så existerar dessa regler i första hand för att skydda användaren emot kränkningar genom behandling av personuppgifter (PuL). Vilket är personuppgiftslagen (Datainspektionen, 2016). Huvudsyftet med denna lagstiftning är att värna om den privata integriteten samt att kunna reglera missbruket av personlig informationsspridning.

Men ifall man i dagens läge diskuterar ämnet överdelning på sociala nätverk så är inte brytaren mot personuppgiftslagen den största faran för ens personliga integritet. Utan det är användaren själv som riskerar att exponera privat information för andra. Och som L. Rainie och B. Wellman skriver i deras bok Networked, så är det i god tid att vi börjar tänka på vad som vi publicerar (L.Rainie & B.Wellman, 2012, 288). Eftersom det vi lägger ut skapar ”digitala fotspår” som kan vara svåra att radera.

Vi lever också nu mera i en tid där detta problem kommer växa sig fram alltmer relevant. Då antalet svenska användare av sociala nätverk ökade med mer än 10 procentenheter varje år mellan 2005 till 2010. Som idag lett fram till att ca 81 procent av den svenska befolkningen mellan 16-26 år dagligen besöker det sociala nätverket Facebook. Och hela 64 procent av befolkningen (12år och uppåt) som någon gång besöker sociala nätverk (Iis.se, 2014). Vilket betyder att om verktyget som SNS lätt kan användas på fel sätt av den vanliga användaren, så är målgruppen som råkar ut för det här enormt stor.

Enligt Soumitra Dutta’s artikel om dagens digitala kommunikation via SNS, så ligger det en stor risk i att dela privat eller väsentlig information, när man inte har full koll på till vilka som informationen når ut till (Soumitra Dutta, 2010). Han berättar att man inte borde anta att det som man har delat kommer uppfattas på samma sätt av alla i framtiden. Vilket sätter oss användare inom ett riskområde, då man sällan raderar de bilder och skrivelser man en gång lagt upp. Samt att om man försöker ta bort materialet helt och hållet så kan det fortfarande finnas ”digitala fotspår”, som jag nämnde innan. Soumitra Dutta föreslår därför att bästa sättet att skydda sig i från framtida missbruk av din upplagda information, är att själv tänka på vad man laddar upp. Eftersom när det väl är uppladdat så är det svårt att kontrollera.

I en studie om studenters medvetenhet om privata integritet på sociala nätverk, av James P.Lawler och John C. Molluzzo. Så kom dom fram till att många användare inte har en så bred kännedom om hur deras privatinformation och egna inlägg får hanteras av SNS. Dom säger att sociala nätverk måste på ett enklare sätt informera användarna om riskerna som finns och vilka rättigheter man har när man är aktiv på nätverket. Samt att man bör vara extra tydlig med detta eftersom majoritet av användarna är utav den yngre generationen                                                   (J P.Lawler och J C. Molluzzo, 2010).

Lawlers och Molluzzos slutsats ger ett helt annat perspektiv på hur säkerheten av information kan hanteras på ett annat sätt, jämfört med Soumitra Dutta. Som tycker att den största delen av ansvaret bör ligga hos användaren. I min personliga uppfattning så har båda rätta argument för hur informationssäkerhet på SNS ska behandlas. Eftersom det som Soumitra Dutta säger stämmer bra överens med dagens verklighet på sociala nätverk, där mycket av det som sker ligger utanför företagens kontroll.

Men samtidigt så håller jag med Lawlers och Molluzzos argument då de flesta sociala nätverk inte gör allt för mycket för att belysa hur det fungerar, samt riskerna som finns vid delning. Dem nästan gömmer den informationen istället, då de vet att inlägg som inte har någon spridning eller är visuellt öppet för alla, inte heller genererar pengar åt företaget. En lösning som Lawler och Molluzzo tar upp i deras artikel är att införa utbildning om SNS i grundskolan för barn runt 14 års ålder. På så sätt växer det upplysta området tillsammans med ungdomarna medan de utvecklas. Och på så sätt få en bättre förståelse för ämnet.

 

 

Överdelnings risker

Med den begränsade kontrollen som vi användare idag har, över vad som görs med det vi lägger ut. Så uppstår det en del risker i samband med detta. Vi har säkert alla sett något enstaka nyhetsinslag om mobbning och uthängning på nätet. Där en användare har gett ut för privat information eller bara skrivit vanliga inlägg som efteråt har missbrukats på ett eller annat sätt. Man kan då fråga sig om personerna som har utsatts för sådana händelser är medvetna om hur offentliga de är. Wikipedia’s definition av en offentlig person är ”en person som har en offentlig position genom sitt yrke eller på andra sätt sägs ibland vara en offentlig person” (Wikipedia, 2014)

Detta understryker de självklara områdena som tillexempel politiska profiler och kända personer. Men i Fredrik Thamberts artikel Problem kring begreppet offentlig person, så belyser han också att vi idag oftare räknar med allt fler folk som offentliga personer (Fredrik Thambert, 2014). Bloggare tillexempel kan räknas som en av dem, då det ofta publiceras flera gånger i veckan till en publik på i bland flera hundratusen. Just att de kan nå ut till en sådan enormt stor mängd folk kan resultera i att de börjar bli sedda som samhällsfigurer. I och med att denna titel införs finns också chansen att bli alltmer hårdare granskad utav publiken. Vilket utsätter bloggare och andra nätbaserade förebilder för allt större hot mot deras personliga integritet. Då en stor del av informationen som de publicerar ofta är väldigt privat och personlig. I boken Ungas integritet på nätet av Johnny Lindqvist och Ewa Thorslund skriver författarna att offentliga skrivelser till en öppen publik kan uppfattas som en inbjudan i personens liv. ”Att bjuda in betyder att man sänker garden en smula” (Johnny Lindqvist och Ewa Thorslund, 2010) I boken skriver dom dock att detta inte betyder att man ska sluta kommunicera med folk via sociala nätverk. Men att det är viktigt att förstå vad som kan göras med informationen man publicerar, och eventuellt förbereda sig för det.

 

Diskussion

Privat informationsdelning i form av bloggar eller inlägg på sociala nätverk, kan alltså resultera i problem och svåra situationer. Men oftast så skapas inte sådana dilemman i första hand. Ifall jag skulle kolla mitt egna Facebook flöde hittar jag säker ett antal personer som skriver lite mer om sig själv än vad jag skulle vilja veta. Tillexempel ”Ut och gå med hunden hjälper alltid när man är extremt deprimerad J”. Något som man ofta skulle tycka endast rör de närmaste personer som hen känner, men som fortfarande valt att publicera för en obegränsad publik att se. I dom flesta fallen så resulterar statusar som dessa med 4-5 ”likes” och sedan inget mer med det. Jag har dock hittat ett exempel på vad som kan ske om fel information publiceras ut till fel person.

Den svenska Youtube-profilen Therese Lindgren 28 år blev i april 2016 med om en fruktansvärd händelse, som drabbade både hennes liv, karriär och familj. Therese som sysslat med mode/smink videos under en längre tid, har byggt upp en tittarpublik på över 300,000 personer. Vilket har resulterat i att hon ses som en samhällsprofil inom det här ämnet. I hennes fall så publicerar hon inte någon information som överdrivet hotar hennes privata integritet, men på grund utav att hon har fått en offentlig ”status” så har folk själva tagit reda på privat information om henne.

Personlig information om hennes mamma hade blivit delad och telefonnumret hade läckt ut till fel person som valde att genomföra ett grovt skämt. Där hen ringde till Therese mor och påstod sig vara polis, sa att Therese hade varit med om en olycka och mist livet (Aftonbladet, 2016).

När en sådan grov händelse som den här sker, kan man fråga sig själv om dom som publicerar om sina egna liv är medvetna om vad som kan hända. Självfallet kan det räcka med att fel person utnyttjar den privata informationen som finns. Men i Thereses fall så publicerar hon inte ens personlig information som kan skada hennes integritet och privatliv, men åkte på denna händelse ändå. Det jag personligen tänker då är att dom användare av sociala nätverk som verkligen går ut med privat och känslig information om dem själva, borde erhålla en enormt stor risk för att bli drabbade av liknande händelser, det känns inte heller som om det är ett belyst problem för den vanliga användaren.

Här skulle jag vilja återkoppla igen med det som Lawler och Molluzzo tar upp som lösning i deras artikel. Att det borde införas någon form av utbildning eller informering under det grundliga skolåren (J P.Lawler och J C. Molluzzo, 2010). För att på så sätt förbereda nästa generation för de problem som de säkerligen kommer stöta på och kunna hantera på ett bättre sätt. För med den tillväxt av sociala medier och internet användare som vi har idag, så kan man nästan garanterat säga att detta är ett ämne som kommer beröra de yngre ungdomarna i en längre tid framåt.

 

Slutsats

För att behålla en fortsatt skyddad integritet som regelbunden användare av sociala medier, är det viktigt att i dagens läge tänka på vad man skriver. Eftersom när man väl har publicerat något offentligt så tappar vi också möjligheten att kontrollera vilka som ser materialet och hur det uppfattas. Dock så betyder detta inte att man bör upphöra all kommunikation via sociala medier, utan endast att man ska för sin privata integritets skull tänka igenom det man precis har planerat att publicera. Till vem skickar jag det här? Kan det på något sätt skada mig eller någon annan? Finns det någon som inte borde se det här? Osv. Efter att ha forskat bland artiklar av det här ämnet, så kan jag också nu säkert säga att oavsett hur försiktiga vi är. Om vi publicerar information offentligt, så finns risken att någon ”elak” utnyttjar det på ett negativ sätt. Så det bästa man kan göra för att själv hindra att något sådant sker. Är att så gott som möjligt tänka på vad man skriver och vara förbered på situationen, ifall det du delat med dig om utnyttjas.

Man skulle kunna ha som ett tanke sätt att allt som du publicerar offentligt kan ses av din mor, din chef och din hemliga kärlek.

 


 

Referenser:

Newsroom, Facebook(2016). Company Info. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig: http://newsroom.fb.com/company-info/

Wikipedia (2016). Timeline of Facebook. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig: https://en.wikipedia.org/wiki/Timeline_of_Facebook

Datainspektionen (2016). Publicering på Internet. [elektronisk], 2016-05-24. Tillgänglig: http://www.datainspektionen.se/lagar-och-regler/personuppgiftslagen/publicering-pa-internet/

Rainie L. & Wellman B. (2012) Networked. London, MIT Press, S. 288

Svenskarna och internet (2014). Så använder vi sociala medier. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig: https://www.iis.se/docs/sociala_medier_SOI2014.pdf

Soumitra Dutta (2010). Managing Yourself: What’s Your Personal Social Media Strategy?. [elektronisk artikel], 2016-05-26. Tillgänglig: https://hbr.org/2010/11/managing-yourself-whats-your-personal-social-media-strategy

James P.Lawler & John C. Molluzzo (2010). A Study of the Perceptions of Students on Privacy and Security on Social Networking Sites (SNS) on the Internet. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig: http://www.jisar.org/3/12/JISAR.3(12).Lawler.pdf

Wikipedia (2014). Offentlig person. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig: https://sv.wikipedia.org/wiki/Offentlig_person

Fredrik Thamberts (2014). Problem kring begreppet offentlig person. [elektronisk artikel], 2016-05-26. Tillgänglig: http://www.resume.se/nyheter/artiklar/2014/07/17/problem-kring-begreppet-offentlig-person/

Johnny Lindqvist & Ewa Thorslund (2011). Ungas integritet på nätet. DanagårdsLiTHO. [elektronisk], 2016-05-26. Tillgänglig:  https://www.iis.se/docs/Ungas_integritet_Ver2_webb.pdf

Aftonbladet (2016). Ringde Youtube-profilens mamma – sa att honnes dotter var död. [elektronisk artikel], 2016-05-26. Tillgänglig:  http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article22729145.ab