2016-06-01 Mia Eklund Taavo

Sammanfattning

Idag vistas ofta barn och ungdomar på sociala medier, möjligen också mer än vuxna. De flesta vet hur de ska bete sig, medans andra använder det på ett helt annat sätt. Vårdslöst, genom att trakassera andra medmänniskor. Något som i sin tur är mycket upp till mottagarna om de anser att de blir kränkta eller inte. Inställningen för kränkningarna på nätet idag kan tyckas vara lågt. Då många anser att det är accepterat att kränka en okänd person, samtidigt som det ofta är så att personer i vänskapskretsar är dem faktiskt kränker. Detta över textmeddelanden på plattformar som KIK, Instagram, Facebook eller Ask.fm. Det är många som blir utsatta för näthat, och alla kan komma att falla offer för vänner, främlingar eller anonyma.

Kränkningarna på nätet idag kan handla om dålig självtillit, låg självkänsla eller självförtroende. Att människor inte har ögonkontakt med de dem kränker eller att åldersgränsen är alldeles för låg, så att hjärnorna hos användarna inte är tillräckligt mogna. Dessa är faktorer som i denna text bland annat kommer att tas upp. Syftet ligger i att granska bakgrunden av mobbningen på nätet, snarare än dess åtgärder. Detta för att få en förståelse över vad det kan finnas för faktorer som gör att trakasserierna uppstår. Vilka möjligheter öppnar nätet och sociala medier för personer att kränka andras personliga integritet?

Inledning

Idag har barn och tonåringar teknik i händerna, som för några decennier sedan, endast stora företag hade råd med. Det handlar om tekniken att kommunicera med människor jorden runt. Med hjälp av datorer, surfplattor, tv-apparater och mobiltelefoner, med större datakapacitet än den första bemannande rymdraketen. Människor kommunicerar nuförtiden dagligen genom olika sociala medier genom dessa verktyg, tillämpade för att på olika sätt kunna nå ut till omvärlden. Detta genom texter, bilder, videoklipp eller ljud etc. Vi finns i uppstarten av en digital värld där vissa använder det på en professionell nivå, andra privat. De flesta av oss vet hur vi ska hantera detta ansvarsfullt, men en stor skara använder det på ett helt annat sätt. Vårdslöst, genom att göra skada, förödmjuka och trakassera andra medmänniskor.

Nätet är idag en viktig plats och integrerad del av våra liv. En plats för sådant som glädje, underhållning, kunskap, vänskap, inspiration och kärlek. Men också utanförskap, kränkningar och mobbning, precis som andra platser. Men kränkningar på nätet är till skillnad från verkligheten konstant. Där den utsatte nu inte bara kan bli utsatt på skolgården, utan också på soffan i vardagsrummet, under semestern utomlands eller i sin egen säng. Nätkränkningarna har blivit till en ny dimension av mobbning, försvinner aldrig därifrån och kan spridas oändligt, för nätet bryr sig inte om tid eller rum. Nättroll som mobbarna på nätet kallas, kan till skillnad från verkligheten vara anonyma. Det kan lätt eskalera och nättrollen kan bli ännu grymmare med hjälp av medier där bilder, text, ljud eller videos finns till hands för att förstärka trakasserierna.

En nätrapport av stiftelsen Friends visar 2016 att 1/3 (32 %) barn och tonåringar uppger att de blivit utsatta för nätkränkningar det senaste året. Det är en allt för hög siffra och måste göras något åt. Näthat klassas i högsta grad som en kränkning mot den personliga integriteten. Det är en viktig fråga för att förbättra just integriteten på nätet. Vilka möjligheter öppnar nätet och sociala medier för nättroll att kränka andras personliga integritet? Denna fråga är den centrala som kommer tas upp i denna artikel. Syftet ligger i att granska bakgrunden av mobbningen på nätet, snarare än dess åtgärder. Detta för att få en förståelse över vad det kan finnas för faktorer som gör att kränkningarna uppstår bland unga.

Litteraturöversikt

Vad är en kränkning mot den personliga integriteten?

En direkt definiering av vad en kränkning mot den personliga integriteten innebär, är inte möjligt hävdar den statliga myndigheten Datainspektionen på dess hemsida (u.å). Detta då de förklarar att flera faktorer spelar roll vid bedömning. En definiering går då inte att använda som tydlig mall för att det ska visas vara kränkande. Faktorer som granskas är till exempel sammanhanget där uppgifterna förekommer, under vilket syfte de publicerats, riskerna för spridning detta kan få eller fått, samt vad åtgärderna kan leda till. En viktig faktor vid bedömning är huruvida uppgifterna uppfattas som kränkande från en person till en annan, den är då högst individuell (Datainspektionen, u.å). Något som anses vara kränkande för A i ett sammanhang behöver inte vara kränkande för B i ett annat. Det är när en person på något sätt uppfattar handlingen systematiskt kränkande, detta utifrån mängd och grovhet. Kränkningarna kan göra att den utsatte blir ledsen, sårad och känner sig mindre värd.

En generell lista över utgångspunkter gällande kränkningar anges enligt Datainspektionen (u.å) vara följande:

  • Behandla inte personuppgifter för otillbörliga syften, som förföljelse eller skandalisering.
  • Samla inte utan godtagbara skäl en stor mängd uppgifter om en person.
  • Rätta personuppgifter som visar sig vara felaktiga eller missvisande.
  • Förtala eller förolämpa inte någon annan.
  • Bryt inte mot sekretess eller tystnadsplikt.

Hur ser statistiken över näthatet ut?

I nätrapporten över kränkningar på nätet uppger Friends (2016, s.12) att kränkningarna främst sker, där respektive grupp (tjejer och killar), befinner sig mestadels online. Ena gruppen uppger att de oftast blivit kränkta på sociala medier (64% av tjejerna), medans den andra uppger att de skett vid olika onlinespel (46% av killarna). Utöver detta pekar resultatet på att kränkningarna främst sker via textmeddelanden, som chatt. Friends hävdar nämligen att den vanligaste platsen för kränkningarna totalt sett sker på chattappen KIK. Därefter kommer Instagram, Snapchat, Facebook och Ask.fm. Studier av Elisabeth Whittaker och Robin M.Kowlaski visar att unga vuxna vittnat näthat minst en gång under det senaste året (2014). I de flesta fall var nättrollen en vän (50%), en annan elev på skolan (54.3%) eller en främling (30.6%) till offret. De åtgärder de unga vuxna gjorde utifrån flera valmöjligheter enligt Whittaker och Kowlaski var att rapportera näthatet (31.8%), blocka nättrollet på sociala medier (34.1%) eller gjorde inget alls (25%). ”Jag bryr mig inte för att det är så vanligt” (2016, s.3) får Friends som fritextsvar om näthat på nätrapporten 2016. Att bli utsatt kränkningar på sociala medier idag ser många ungdomar vardagligt och reagerar därför inte längre (Josefin Sköld & Mikael Delin, 2015).

Nättrollen för studien medger, enligt Whittaker och Kowlaski, att de fällt kränkande kommentarer online åt slumpmässiga personer de endast känner online, där det var minst sannolikt att de var bekanta från verkliga livet. Svarspersoner för studien påstår där att näthatet mestadels också sker mot slumpmässiga och okända personer (vilket anses vara mest accepterat), hävdar Whittaker och Kowlaski, då svarspersonerna anser att näthat mot bekanta anses vara mest kränkande och minst accepterat, roande eller humant. Detta då sådant sågs mer klassat som kränkande­, än hatet mot de slumpmässiga personerna, något Whittaker och Kowlaski ansåg var intressant då studierna tidigare pekar på att bekanta till nättrollen i verkliga livet är de mest utsatta enligt svarspersonerna. Detta bekräftas något då Friends anger att de vidare fått fritextsvar ”Kompisar öppnade ett hatkonto mot mig” (2016, s.11) för nätrapporten.

Samtidigt hävdar Danah Boyd (2014) att tonåringar, till skillnad från vuxna, använder termen mobbning mer konservativt. Vuxna beskriver det mer som varje form av elakhet och grymhet. Hon menar att tonåringar är snabba att säga att mobbning inte är ett stort problem i deras vänskapskretsar. Och när de ger konkreta exempel av mobbning beskrivs mobbningen som incidenter, där någon upprepade gånger blir kränkt för att vara annorlunda. ”This does not mean that they are oblivious to other forms of meanness and cruelty; they just talk about these issues using different language.” (Boyd, 2014, s.137)

Vilka blir utsatta av nättroll?

(Detta är endast ett litet urval av olika fall med utsatta personer)
Lisa ”Misslisibell” Jonsson är 15 år och driver en youtube-kanal om sin vardag, smink och mode för nuvarande 370 377 prenumeranter. Hon är ett känt ansikte i youtube-världen och en stor förebild för många. Men den 14 april 2016 talar hon ut i bifogad video om näthatet hon under ett halvår fått utstå. Något som började utan anledning bland vännerna i klassen eskalerade på nätet via vännernas konton på sajten Ask.fm. Det spreds kommentarer om hur folk hatade henne. Hatet övergick till allt fler konton och tillslut gick det över till andra plattformar på nätet. Så småningom hade de flesta i hennes ålder något emot henne hävdar Jonsson, ”[…] jag var hatad på en hel skola, ett helt samhälle” (Lisa Jonsson, 2016-04-14). Samtidigt som Jonsson hävdar att hon själv inte talade tillbaka till nättrollen blev hon allt mer utstött. Hon fick hjälp via skolan och tilläts avstå från lektioner. Vid terminens slut uppger Jonsson att hon inte längre orkade med detta mer och bytte då skola.

Emma Johansson, 14, medverkade i tv4 på Nyhetsmorgon under temat #NÄTSTARK, 2 maj 2016. Under programmet delar hon med sig av sin historia hon sedan 12-års ålder fått utstå. Ett pågående fall där hon från okända nättroll utstår kränkningar med alltifrån hennes utseende till hot om våldtäkt eller mord. Karina Johansson, mamma till Emma, hävdar att stödet från allmänheten i fallet vart dåligt. ”Det är en sån fruktansvärd okunskap från alla led” (2016) menar Johansson. Med frågan om stödet från skolan instämmer dottern att kunskapen i ämnet är bristande. Avslutande anser Emma Johansson att hon har samma rättigheter likt andra att vistas på nätet, hon finns därmed kvar.

Under vilka förutsättningar uppstår näthatet?

Enligt Melinda Wenner Moyer på vetenskapssiten Scientific American (2012) finns det studier som visar att näthatet sker dels på grund av att nättrollen inte har ögonkontakt med dem de kränker. Hon skriver att forskare vid universitet i Haifa i norra Israel fört studien. Detta genom att 71 par av gymnasieelever, helt oberoende av varandra, delades upp i olika rum och ombads chatta under olika förhållanden. En del ombads beskriva sig själva med personliga detaljer för identifiering. En annan kunde se en bild på den de skrev med. En tredje ombads föra videosamtal, och därmed ha ögonkontakt med den de chattade med. Resultat för studien visade sedan att det var dubbelt så sannolikt att man agerade kränkande mot den andra personen om man inte såg dennes ögon. För de som hade ögonkontakt var det inte vanligt att kränkningar uppstod. Wenner Moyer hävdar att beteendevetaren Noam Lapidot-Lefler inte vet vad detta beror på, men att ha ögonkontakt med den man chattar med “helps you understand the other person’s feelings, the signals that the person is trying to send you,” citerar hon av Lapidot-Lefler.

På samtliga sociala medier idag finns åldersgränsen 13. Detta gäller tillexempel de tidigare nämnda sociala medier där det enligt Friends sker mest näthat, alltså Instagram, Snapchat och Facebook. Detta då det anses vara lämpligt, då åldern enligt U.S code (USAs lagar) definierar ett barn. I dagsläget finns inga lagar om åldersgräns på sociala medier i Sverige, utan åldrarna sätts enligt användarvillkor hos plattformarna. Villkor som är enkla att kringgå och som enligt reportern Malin Ottander för SVT ”barnen stuntar i […]” (2015). Åke Pålshammar, universitetslektor i psykologi, påstår dock att hjärnan hos unga inte är helt mogna. ” […] inte förrän man är i 20-25 års ålder kan hjärnan stå emot alla impulser som kommer ur starka känslor som kärlek, hat och annat.” (2009) citerar Linnéa Jonjons honom på DN. Han pekar där på att barn inte alltid kan kontrollera sina handlingar, att näthatet därmed är så pass stort på sociala medier bland unga.

I början av 2016 kom dock uppgifter om att det vid Eu:s kommande dataskyddsförordning kommer att sättas lagar om en slags åldersgräns på sociala medier. En gräns som ännu inte är satt men som förordningen spekulerar i att sätta mellan 13 och 16 år (Sanna Lüning, Mikael Grill Pettersson & Linda Larsson Kakuli, 2016).

Anonymitet är en möjlighet ett flertal sociala medier idag erbjuder sina användare. Att inte behöva visa sitt rätta jag. Anledningen är framförallt för att det anses vara en mänsklig rättighet. Något som vissa istället använder som skydd för att inte behöva stå för de dem negativt uttrycker. Det dem normalt sätt aldrig skulle säga till en vän eller kollega i det verkliga livet, uttrycker dem online. ”Det verkar vara själva anonymiteten som lockar fram djävulen i dom.” (2010) skriver SVT-programledaren Rickard Olsson på Arbetarbladet. Henrik Sköld på SVT påstår att Johnny Lindqvist (2015) hävdar att ”teknologisiska barriärer” tillåter unga att kränka andra online. Många tänker inte på de konsekvenser som kränkningarna kan ge, och ofta behöver de inte stå för det heller. Då det många gånger inte ses på allvar eller inte går att utreda (Josefin Sköld & Michael Delin, 2015). Nättrollen förblir då anonyma.

En faktor i det negativa och vardagliga beteendet kan vara att vi befinner oss i uppstarten av utvecklingen. Många nya sociala medier och delar av nätet tillkommer, något ingen sedan tidigare fått uppleva. Barn som idag växer upp med detta är ofta på internet och är snabba att ta till sig av de nya trenderna. ”Vi är i ett märkligt skede där unga vet mycket mer än de vuxna om ett väldigt stort ämne i vardagen” förklarar Johnny Lindqvist (Henrik Sköld, 2015). Visst är många vuxna kunniga, men många föräldrar är det möjligen inte. De har alltså aldrig funnits där för att förklara beteendet som bör finnas där, det finns därmed ingen måttstock att följa för barnen.

Näthat från nättrollens sida kan också bero på dålig självtillit, låg självkänsla eller självförtroende, skriver Christer Edman, specialiserad på sociala medier, på sin blogg Christer Edman (2013). Han hävdar att människor kan bete sig illa åt om de har något av dessa brister. Även enligt Linnéa Jonjons på DN hävdar Åke Pålshammar (2009) att risken finns att man genom problem av känslor med det verkliga livet (från jobbet, hemifrån eller i relationen) kan komma att uttrycka dem online. Då detta är en plats där man inte blir upptäckt eller behöver stå för vad man sagt.

Diskussion/Slutsats

Näthat klassas i högsta grad som en kränkning mot den personliga integriteten. Det är en viktig fråga för att förbättra just integriteten på nätet. Syftet för artikeln ligger i att granska bakgrunden av mobbningen på nätet, snarare än dess åtgärder. Detta för att få en förståelse över vad det finns för faktorer som gör att kränkningarna uppstår. Vilka möjligheter öppnar nätet och sociala medier för nättroll att kränka andras personliga integritet?

Studien av Elisabeth Whittaker och Robin M.Kowlaski (2014) visade kopplingen nättrollen hade till sina offer. 50% var vänner,  54.3% var elever på samma skola och 30.6% var främlingar. Studien visade å andra sidan att nättrollen ansåg att det är grovt att kränka en bekant, medans en främling var mer acceptabelt. Siffrorna innan visade ca 20 procentenheters skillnad i kopplingen mellan främlingar och bekanta (Nättrollen hade 20 procentenheter mer bekant koppling till offren än att vara en främling). Dessa punkter talar emot varandra, men hur kan det komma sig? Hur påverkar det mobbningen på nätet?

Att svarspersoner för undersökningen av Whittaker och M.Kowlaski anser att det är mer okej att kränka en främling kan ha med inställningen att göra. Att kränkningarna mot främlingar anses vara mer accepterat kan göra att dessa siffror inte finns med i undersökningen, tror jag. ”Det är ju inte ens mobbning” kan vissa ungdomar tycka och därför är hatet mot främlingar så lågt i undersökningen, och därmed högre bland vännerna. Hur kan det komma sig? En bekant vet man som oftast hur den reagerar vid kommentarer, utan att behöva se personen. En främling har man däremot ingen aning om hur den reagerar. Detta utifrån undersökningen om ögonkontakt i Scientific American av Melinda Wenner Moyer (2012), som visade att kränkningar förekom mest när man på nätet inte hade ögonkontakt med den man skrev med. Jag tror det kan vara så att man inte vet att den tar illa upp, och nättrollen klassar det därmed inte som mobbning. Samtidigt finns det helt enkelt folk som inte bryr sig om hur personer känner, det kan handla om dålig självtillit, låg självkänsla eller självförtroende för att känna sig bättre, likt Christer Edman (2013) hävdar. Detta som fallet med Lisa ”Misslisibell” Jonsson, som till en början blev kränkt av klasskamrater, möjligen på grund av dåligt självförtroende från deras sida, men som senare kom att eskalera med främlingar involverat. Att så många hakade på visar makten av medierna, där mobbarnas kränkningar syns tydligt anser jag. Dem förstärks med hjälp av trovärdiga bilder, text, ljud eller videos. Denna synlighet kan även ha gjort det till en trend att kränka Lisa Jonsson.

Den anonymitet många idag använder som skydd för att inte behöva stå för det negativa dem uttrycker på nätet, kan jag tänka mig har en faktor i resultatet. Utifrån studier av Friends (2016) som visade på att näthatet idag främst sker med textmeddelanden via plattformar som KIK, Instagram, Snapchat, Facebook och Ask.fm. Dessa plattformar har en möjlighet för användarna att vara anonyma. Vilket jag tycker kan kopplas samman med statistiken över att det är vänner som mobbar mest. Det kan nämligen vara så att de inte vill synas och gömmer sig därmed bakom anonymiteten. Att en kompis kränker en annan gör att det finns en större risk att behöva stå för det den skrivit, anonymiteten hjälper då till. Som i det pågående fallet med Emma Johnsson, som blir kränkt av anonyma personer. Dessa har man inte hittat och dem förblir då anonyma. Detta kan göra att inställningen till näthatet är som det är, då unga vet/tror att de inte går att ta fast. Det verkar inte som unga idag tar kränkningarna seriöst förrän de i det verkliga livet kommer ikapp dem, och de faktiskt ser vad konsekvenserna av hatet lett till, bedömer jag. Men hur kommer det sig att vänner kränker online och inte i verkligheten?

Nätet är en plats att lätt uttrycka sina känslor på likt Åke Pålshammar hävdas säga enligt Linnéa Jonjons (2009). Det är en fysiskt skyddad plats där man inte lika lätt kan bli upptäckt, där man direkt eller aldrig behöver stå för vad man sagt. Pålshammar påstår också att hjärnan inte förrän 20-25 års ålder är helt mogen, innan dess kan den inte stå emot impulser av starka känslor. Nätet blir då den plats unga att uttrycka dessa på, på grund av dess skydd. Man kan därmed ställa sig frågan om 13 års gräns på sociala medier bör införskaffas.

Fördelen med nätet är att de utsatta kan säga ifrån och synas på ett annat sätt än i det verkliga livet, då de fysiskt inte kan bli utsatta och känner sig därmed skyddade. Nättrollen kränker dock ofta folk för att få en reaktion och det är de dem får på sociala medier, då de utsatta vågar uttrycka sig. Det är också mer accepterat att föra kränkningarna på nätet, då ingen direkt lärt unga hur beteendet bör se ut, kan jag dra slutsatser av. Vi befinner oss i uppstarten av utvecklingen. Många nya sociala medier och delar av nätet tillkommer, något ingen sedan tidigare fått uppleva. I kombination med att vi, likt Henrik Sköld hävdar att Johnny Lindqvist säger (2015), befinner oss i ett skede där unga vet mer om sociala medier än vuxna och att det är en relativt skyddad plats, möjliggör det hatet. Barn som idag växer upp med detta är ofta på internet och är snabba att ta till sig av de nya trenderna. Chansen att vuxna ser de kränkningar unga uttryckt är liten, enligt de ”teknologisiska barriärer” Lindqvist hävdas pratar om, som tillåter unga att kränka andra online. Inställningen blir att det inte är lika farligt att kränka någon på nätet, eftersom det inte finns mycket kunskap, vilket jag också tycker visas genom raderna i litteraturöversikten. Att ungdomarna själva inte klassar kränkningar som så farligt, att vuxna och unga ser det på olika sätt. De vardagliga kränkningarna ses som så vanligt att det inte längre blir ett problem för många och att vi framförallt inte vet hur vi riktigt ska ställa oss till hur man ska bete sig på nätet.

Jag bryr mig inte för att det är så vanligt” (Fritextsvar, Friends. 2016, s.3). Inställningen till nätet gör att det blir till två olika verkligheter. Vi får hela tiden höra genom uppväxten att ”sådär säger man inte” eller ”sådär beter man sig inte”. Men på nätet har man inte fått höra det. Vi har i det verkliga livet fått lära oss att anpassa oss efter situation och läsa av kroppsspråket hos andra för att avgöra vad som är rätt eller fel. Men det går inte på samma sätt på nätet och gör därmed att vi inte har lärt oss att anpassa oss efter det, som studien om ögonkontakt visar något. Vi vet inte hur vi ska bete oss när vi inte kan bete oss efter de instinkter vi sedan människans begynnelse gått på anser jag. Barn tittar ofta på föräldrarna hur de reagerar när de gjort något dumt, men det går inte på nätet, för vi ser det inte. Kombinationen med att unga inte kan kontrollera sina känslor och att man känner sig fysiskt skyddad med möjlighet till anonymitet kan göra att nättrollen just kränker andra.

Så sammanfattningsvis och som svar på frågan, vilka möjligheter öppnar nätet och sociala medier för nättroll att kränka andras personliga integritet? De unga har inte fått lära sig beteendet på sociala medier, ett beteende som ingen idag vet hur man faktiskt ska hantera tror jag. Dessa unga är i sin tur inte mogna nog att hantera starka känslor, som bidrar till att hat kan uppstå. Har dessa sedan dålig självtillit, låg självkänsla eller självförtroende blir det lätt att uttrycka det online. Okunskapen från vuxna eller de allt mer anonyma platserna på nätet gör att dem inte kan komma att se det. Mobbarna behöver då inte stå för de dem sagt eller skadas fysiskt, för de är skyddade bakom en skärm. När ungdomarna sedan tolkar kränkningar mot främlingar på ett accepterat sätt visas okunskapen bara ytterligare. Jag tror att det leder till den vardagliga synen på kränkningarna. De vet inte hur personen på andra sidan reagerar, och detta kopplar tillbaka till att unga inte fått lära sig beteendet man bör ha på sociala medier. Jag drar slutsatserna till att vi inte vet hur vi ska hantera nätet riktigt, och även när den unga generationen senare kommer att bli föräldrar kan man ställa sig frågan om det verkligen kommer att bli bättre. Ny teknik kommer att utvecklas och vi kommer alltid att leva på människors kroppsliga reaktioner, likt människans begynnelse. Kommer nätet någonsin kunna anpassas så pass att människan kan få samma hyfs som i verkligheten?

____________________________

Referenser

Arrhenius, L. (2016) Friends nätrapport 2016. [Elektronisk] Stockholm: Friends. Tillgänglig: http://friends.se/wp-content/uploads/2016/03/Friends-natrapport2016.pdf [2016-05-17]

Boyd, D. (2014). It´s complicated: the social life of networked teens. New haven, London: Yale university Press. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.danah.org/books/ItsComplicated.pdf [2016-05-20]

Cornell university law school (u.å) 15 U.S. Code § 6501 – Definitions [Elektronisk] Tillgänglig: https://www.law.cornell.edu/uscode/text/15/6501 [2016-05-19]

Datainspektionen (u.å) Vad menas med en kränkning av den personliga integriteten? [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.datainspektionen.se/fragor-och-svar/personuppgiftslagen/vad-menas-med-en-krankning-av-den-personliga-integriteten1/ [2016-05-17]

Edman, C. (2013) Mobbning kränkning ”hat” asociala beteenden sociala medier. Christer Edman, [Blogg] 31 mars 2013. Tillgänglig: https://christeredman.wordpress.com/2013/03/31/mobbning-krankning-nathat-asociala-beteenden-sociala-medier/ [2016-05-23]

Jonjons, L. (2009) Näthatet störst bland unga. [Elektronisk] Tillgänglig:  http://www.dn.se/kultur-noje/nathatet-storst-bland-unga/ [2016-05-22

Lisa, Jonsson (2016) Jag var mobboffret *I was bullied* English subtitles. [Video online] Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=uUbeZr_7VcA  [2016-05-17]

Lüning, S, Grill Pettersson, M & Larsson Kakuli, L. (2016) Ministers besked: Åldersgräns på sociala medier. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/sverige-far-aldersgrans-for-sociala-medier [2016-05-19]

Olsson, R. (2010) “Det verkar vara själva anonymiteten som lockar fram djävulen ur dem” [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.arbetarbladet.se/allmant/det-verkar-vara-sjalva-anonymiteten-som-lockar-fram-djavulen-i-dom [2016-05-22]

Ottander, M. (2015) Barnen struntar i åldersgränserna. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/barnen-struntar-i-aldersgransen [2016-05-19]

Sköld, H. (2015) Experten om nätmobbning: ”Det kommer bli värre innan det bli bättre” [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.svt.se/nyheter/inrikes/experten-om-natmobbning-det-kommer-bli-varre-innan-det-blir-battre [2016-05-22]

Sköld, J & Delin, M. (2015) Barn berättar: Så hatas och kränks vi online. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.dn.se/nyheter/sverige/barn-berattar-sa-hatas-och-kranks-vi-pa-natet/ [2016-05-18]

Tv4 (2016) Emma dödshotas på nätet – vägrar vika sig för hatet. [Video online] Tillgänglig: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/emma-d%C3%B6dshotas-p%C3%A5-n%C3%A4tet-v%C3%A4grar-vika-sig-f%C3%B6r-hatet-3352157 [2016-05-19]

Wenner Moyer, M. (2012) Eye contact quells online hostility. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.scientificamerican.com/article/rudeness-on-the-internet/ [2016-05-19]

Whittaker, E & Kowalski. R M. (2014) Cyberbulling Via Social Media. [Elektronisk]. Journal of school violence. Volume 14 (1), s.11-29. Tillgänglig: Taylor & Francis http://www.tandfonline.com.ezproxy.server.hv.se/doi/abs/10.1080/15388220.2014.949377?src=recsys#.V038Qr673IU [2016-05-17]