CATFISHING – en studie av identitet på nätet

författare: Juliana Zapata

Screen Shot 2016-05-16 at 20.54.43
Sammanfattning

”Catfish” är ett begrepp som framkommit från ett nytt fenomen som tagit form på sociala medier. Det beskriver människor som utger sig för att vara någon annan på nätet. Uttrycket kommer från en amerikansk dokumentärfilm från 2010, som senare även blev en dokumentär tv-serie (2012) och som idag är inne på sin femte säsong (Catfish, 2010).

En catfish använder sig av någon annans bilder och oftast ett fingerat namn för att sedan kontakta ovetande människor. Målet är främst att inleda en romantisk relation på nätet (Urban Dictionary, 2010). I filmen och i tv-serien letar man upp människor som gjort den här typen av interaktioner med främlingar och ställer dem till svars (Catfish, 2010). Jag vill i den här litteraturstudien försöka undersöka fenomenet catfishing samt hur identitetsskapande utmanas på nätet.

Inledning – den originella catfishen

 I dokumentärfilmen får man följa Yaniv ’Nev’ Schulman, som är en fotograf i 20-årsåldern. Han inleder en romantisk relation med Megan, som han får kontakt med via Facebook. Megan är dansare och singer-songwriter. De har aldrig träffats utan har bara haft kontakt via chattar, telefonsamtal samt utbyte av bilder och Megans musik. Nev kommer i kontakt och blir vän med flera av Megans familjemedlemmar på Facebook, totalt är det 16 olika personer.

En av familjemedlemmarna är Megans lillasyster, Abby, som är en 8-årig konstnär. De inleder en brevväxlingsvänskap där Nev skickar fotografier till Abby, som hon sedan målar om till stora tavlor och skickar tillbaks till Nev.

Efter ca åtta månader av kontakt bestämmer sig Nev för att söka upp Megan och hennes familj. Detta efter lite påtryckningar från hans bror Ariel och hans kompis Henry, vilka är dem som filmar själva dokumentären. Tittarna får följa med på vägen när de successivt upptäcker att vissa saker som Megan och hennes familj har sagt inte riktigt stämmer.

När de väl kommer fram visar det sig att allt är en lögn. Det är en kvinna i medelåldern som heter Angela som har fingerat att vara både Megan och alla de andra 15 Facebook-konton som tillhör familjen. Hon är den som målat alla tavlor som skickats och har använt sig av bilder på människor samt andras musik som hon hittat på nätet. Nev konfronterar Angela. Angela förklarar att de olika personligheterna är som fragment av henne själv. Liv hon levt tidigare, drömmar som aldrig blivit uppfyllda samt liv hon velat ha.

Angela är i själva verket konstnär men berättar i slutet av dokumentären att hon upplever att hon offrat mycket av sitt liv för att ta hand om sin nya mans söner. Sönerna är gravt handikappade och kräver omsorg dygnet runt (Catfish, 2010).

Filmen har fått kritik för att skaparna ska ha spelat naiva under dokumentärens händelseförlopp (IMDB, 2016).  Jag tycker att man bör ha i åtanke att dokumentären är filmad under 2007-2008, när Facebook fortfarande var ett relativt nytt fenomen. Facebook öppnades för allmänhetens först år 2006 (Wikipedia, 2016). Under perioden dokumentären spelades in fanns inte samma allmänna kunskap om hur lätt det är att manipulera sociala medier är, något vi har mer kunskap om idag.

Nätbedrägeri

Om vi blickar tillbaka innan sociala medier ens fanns så hittar vi liknande beteendemönster som funnits hos oss människor länge. Uttrycket imposter (sv. bedragare) beskriver människor som låtsas vara någon annan. Detta görs oftast i form av fysiska utklädnader. Bedragarens syfte är att oftast att få ekonomisk eller social vinning, det har även hittats fall där syftet har varit att spionera (Wikipedia, 2016).

I sin artikel Online Deception in Social Media utreder författarna Michail Tsikerdekis  och Sherali Zeadally (2014) hur bedragarkonsten utvecklats i sociala medier. De menar att i samband med att sociala medier ständigt utvecklats växer, så växer med dem även nya miljöer och rum för bedragaren att röra sig i. Sociala medier förser oss med väldigt enkla och lättmanipulerade verktyg, som möjliggör för vem som helst att skapa en fingerad nätidentitet.

Det är lättare att låtsas vara någon annan online än i verkliga livet. På nätet har bedragaren en distans och en viss anonymitet, som också tillåter bedragaren att inte känna samma moraliska dåliga samvete som de kanske hade gjort i exempel viss en interpersonell kontakt.

Författarna pekar i sin artikel ut tre motiv till varför nätbedragare gör sina gärningar. Det första motivet är det instrumentella bedrägeriet som är väldigt målorienterad. Exempelvis kan bedragaren ljuga i sitt CV med syfte att få ett jobb. Ett annat motiv är det relationsbaserade bedrägeriet, här handlar det främst om att man vill bygga ett socialt kapital. Slutligen det identitetsbaserade bedrägeriet där det handlar om att försköna sin identitet på nätet. Detta gör man genom att undanhålla information från sin omgivning som kan ge oönskade eller negativa konsekvenser (Tsikerdekis & Zeadally, 2014).

Nätdejting som bedrägeri

Vi lever i en tid där det inte är ovanligt att ha många vänner online, även vänner som vi inte har en nära relation till i vår vardag. Vi har lärt oss att många vänner online är ett tecken på att vi är bra nätverkare. Sociala medier ger oss människor utrymme att redigera hur vi vill bli uppfattade av andra. Vi väljer bilder och information som vi vill lyfta fram. Vi väljer bort information vi vill undanhålla. Vi kan välja att nyansera information efter de ideal vi vill leva upp till, eller det som vi tror uppfattas som attraktivt.

Studier visar att det är mycket vanligt att användare av dejtingsajter och dejtingappar ljuger i sina biografier när de nätdejtar. De vanligaste variablerna som man ljuger om är ålder, vikt och längd (D’Costa, 2014). Men var går gränsen mellan vad som är okej att ljuga om?

I studien The online dating romance scam: the psychological impact on victims  utreder Monica T. Whitty (2016) hur bedrägeriet utvecklas. Inledningsvis börjar bedragaren med att ta kontakt med sitt offer. De upprätthåller en intensiv kontakt som även utspelar sig utanför det originella sociala mediet, exempelvis via sms eller telefonsamtal.

Efter en period av intensiv kontakt har relationen etablerat ett någorlunda gemensamt förtroende. När det stadiet har uppnåtts börjar bedragaren successivt ljuga om olyckshändelser eller sjukdomar som drabbat bedragaren själv eller familj. Här påbörjas det finansiella bedrägeriet då bedragaren ber sitt offer om hjälp i form av pengar.

Vidare utreder Whitty (2016) de psykologiska effekterna hos de offer som råkat ut för nätdejtingbedragare. Studien tar upp fall där ekonomiska förluster ägt rum men även fall med enbart emotionellt bedrägeri. Författaren intervjuar ett tjugotal offer och studien visar att majoriteten av offren uppskattade det emotionella sveket större en den finansiella förlusten.

Alla drabbade har påverkats negativt av bedrägeriet och vissa beskriver händelseförloppet som traumatiskt. En del av de utsatta har beskrivit upplevelsen med liknelsen till att någon i ens nära relationer har gått bort, detta i samband med att bedragaren har avslöjats (Whitty, 2016). Jag tycker att det sätter fingret på hur emotionellt investerade och påverkade offren blir i såna här situationer.

Det finns även fall i studien där offret har förnekat händelsen helt, vilket i sin tur resulterat i upprepade beteendemönster med bedragaren. Flera av offren har rapporterat att de upplever bristande förståelse från sina nära och kära i samband med att de försöker processa och komma över bedrägeriet (Whitty, 2016). Jag tror att det finns en tendens att relationen upplevs som en form av fiktion för utomstående, eftersom nätidentiteten kan betraktas som ”falsk”.

Nätidentitet

I studien Social Network Identity: Facebook, Twitter and Identity Negotiation Theory utreder Amana Kaskazi (2014) begreppet nätidentitet. Författaren menar att sociala medier tillåter användare att förhandla med sin identitet online på ett sätt som inte går att göra offline. Användaren projicerar sin självbild i sin nätidentitet. Man underhåller självbilden genom att upprätthålla en viss typ av postning som faller i ramarna för nätidentiteten.

Kaskazi (2014) tar upp Facebook och Twitter som exempel. Användare av Facebook  har relativt stor kontroll över vad man postar och för vem det ska synas. Man har möjlighet att ta bort taggar på foton, gömma andras inlägg från sin Facebook-vägg etc. Med Facebook har man större möjlighet att välja vad som ska skildras av ens nätidentitet och man har mer verktyg att redigera innehållet. Till skillnad från Twitter som har en råare representation med mindre möjlighet att redigera.

Vidare menar författaren att problemet som uppstår i den så kallade förhandlingen med identiteten hos en catfish, är att de använder missledande information. Informationen används i sin tur som ett verktyg för att bygga upp någon annans förtroende. En sak som underlättar bedrägeriet är att vissa sociala koder försvinner online. Exempelvis uteblir information som kroppsspråk och annan ickeverbal kommunikation, vilket är sociala koder som annars kan avslöja bedragaren (Kaskazi, 2014).

Är catfishing bara fiktion?

Var kommer alla catfish-identiteterna ifrån? Det finns en tydlig koppling mellan bedragarens personlighet och den fingerade nätidentiteten. Det är mycket ovanligt att nätidentiteten är helt påhittad. Karaktären som skapas brukar oftast reflektera bedragarens drömliv.

Man fyller sin nätidentitet med de egenskaper, erfarenheter, sociala liv och yrke som man drömmer om, men av olika anledningar inte kan uppnå. Oftast grundas beteendet i en ensamhet och en önskan att uppå någon form av gemenskap och bekräftelse (Peterson, 2013).

Vi människor försöker på olika sätt att styra och påverka hur vi uppfattas av vår omgivning, och det är något som utgör själva kärnan av sociala interaktion (D’Costa, 2014). En gemensam egenskap hos bedragarna är att det som lockar mest i catfish-utövandet är känslan av full kontroll över hur man uppfattas av sin omgivning (Peterson, 2013). Något som skiljer nätidentiteten från den fysiska vardagsidentiteten, där samma kontroll inte finns. Det är betydligt svårare att komma undan med samma typ av bedrägeri offline.

mgid-ao-image-mtv.com-17127

Diskussion

Vi utgår från Angela som exempel, då hon ju faktiskt är den originella catfishen. Hon baserade sin nätidentitet på de konstnärliga egenskaper hon faktiskt har. I sin vardagsidentitet målar hon tavlor. I sin nätidentitet broderade hon vidare med egenskaper som innefattar dans och musik.

Hon valde att projicera nätidentiteten på en annan människas bilder.  Kvinnan som bilderna föreställer är i själva verket modell o fotograf. Hon är ung och vacker och har många artistiska bilder där hon exempelvis håller i olika instrument. Angela stannar inte där utan bygger ett nätverk av olika familjemedlemmar med olika karaktärer och egenskaper.

Man kan säga att Angelas nätidentiteter är en form av eskapism från sin vardag. I slutet av dokumentären beskriver Angela att hon upplever att hon fått kompromissa med sitt liv. Att hon genom nätidentiteterna hon skapat, kan leva ut sina drömmar och fragment av sin vardagspersonlighet. Den här formen av eskapism har inte varit möjligt i samma utsträckning tidigare när vi levde i en offline kultur.  Kanske ligger förtjusningen i förmågan att kunna tänja gränserna? Angela är den första men inte den sista catfishen.

De tre motiv som ligger bakom bedragarnas beteende är; identitetsbaserade, relationsbaserade och instrumentella. För en catfish utspelar de sig som följande: (1) Man bygger upp en nätidentitet där man har full kontroll över hur självbilden uppfattas. Något man sällan har möjlighet till offline. (2) Man söker upp och skapar kontakt med ovetande personer. Inleder relationer med dem och samlar på så sätt ett socialt kapital. Många bedragare som konfronteras vittnar just över en ensamhet och önskan att bli accepterade. (3) I vissa fall är målet även att få ut pengar från bedrägeriet, och här kommer den instrumentella motivet in. Bedragarens motiv är målorienterat och agendan är ekonomisk vinst.

Slutsats

Bedrägeri i form av att utge sig för att vara någon man inte är, är inget nytt fenomen som kommit i samband med digitaliseringens utveckling. Tvärtom, är det något som historiskt sett funnits länge. Det sociala medier bidrar med i sammanhanget är snarare nya rum för bedrägeriet att utvecklas.

Det finns olika faktorer som underlättar och möjliggör för bedragaren att uträtta sitt dåd. När vi nätverkar och kommunicerar online har vi en viss anonymitet och distans. Det är lättare att komma undan med att ljuga online än i en interpersonell kontakt, där exempelvis kroppsspråk kan avslöja dig. Dessutom erbjuder sociala medier olika verktyg för oss att konstruera en nätidentitet som skiljer sig från vår vardagsidentitet.

Vi kan ladda upp bilder, välja namn och författa biografier utan att behöva bekräfta att det vi skriver faktiskt stämmer. Det tillhör vår mänskliga natur att försöka nyansera och påverka det intryck vi lämnar hos vår omgivning. I det här nya mediet är gränserna för första gången oändliga och den moraliska kompassen kanske också således suddigare?

Bedragarna upplever en ensamhet och en önskan av acceptans som de, av olika anledningar, upplever att de saknar i sin vardag. Sociala medier ger dem möjligheten att leva ut sin drömversion av sig själva. Var går gränsen för vad som är bedrägeri? Vem bestämmer vilka nätlögner som inte är okej?

Det är kontexten som avgör. När en påhittad nätidentitet går ut över andra så blir det moraliskt problematiskt. Det talar vittnesmål om offrens starka reaktioner och nästintill traumatiska upplevelser. Det blir problematiskt när man utnyttjar sociala medier för att skapa en missledande nätidentitet och bygga förtroende till andra ovetande. När man börjar leka med en annan människas känsloliv, där och då blir den ihopljugna nätidentiteten inte okej.

Contents

———————————————-
Källförteckning:
Catfish (2010). [Video online]. Tillgänglig:  http://documentary-movie.com/catfish/. [2016-05-16].
D’Costa, K. (2014). Catfishing: the truth about deception online. [Elektronisk] Tillgänglig: http://blogs.scientificamerican.com/anthropology-in-practice/catfishing-the-truth-about-deception-online/. [2016-05-23].
IMDB (2016). Catfish (2010). [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.imdb.com/title/tt1584016/. [2016-05-20].
IMDB (2016). Catfish: The TV Show. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.imdb.com/title/tt2498968/?ref_=ttep_ep_tt. [2016-05-20].
Kaskazi, A. (2014). Social Network Identity: Facebook, Twitter and Identity Negotiation Theory. iConference 2014 Proceedings, vol. 1(1), ss. 858-859. [Elektronisk] Tillgänglig: https://www.ideals.illinois.edu/handle/2142/47365. [2016-05-25].
Peterson, H. (2013). Catfishing: The phenomenon of Internet scammers who fabricate online identities and entire social circles to trick people into romantic relationships. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.dailymail.co.uk/news/article-2264053/Catfishing-The-phenomenon-Internet-scammers-fabricate-online-identities-entire-social-circles-trick-people-romantic-relationships.html. [2016-05-25].
Tsikerdekis, M. & Zeadally, S. (2014). Online Deception in Social Media. [Elektronisk]  Comunicatins of the ACM, vol. 57(9), ss. 72-80. Tillgänglig: http://dl.acm.org.ezproxy.server.hv.se/citation.cfm?doid=2663191.2629612.  [2016-05-23].
Whitty, M. T. (2016). The online dating romance scam: The psychological impact on victims – both financial and non-financial. [Elektronisk] Crimonology & Criminal Jusice, vol. 16(2), ss. 176-194. Tillgänglig: http://crj.sagepub.com.ezproxy.server.hv.se/content/16/2/176.full.pdf+html. [2016-05-23].
Wikipedia (2016). Timeline of Facebook. [Elektronisk] Tillgänglig:
https://en.wikipedia.org/wiki/Timeline_of_Facebook. [2016-05-23].
Wikipedia (2016). List of Impostors. [Elektronisk] Tillgänglig: https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_impostors. [2016-05-20].

Bilder & Video:

MTV. (2012). Catfish: inspired by a true story of internet deceit. [Elektronisk] Tillgänglig:
http://www.mtv.com/news/2383923/catfish-movie/. [2016-06-02].

Urban Dictionary. (2010). Catfish. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.urbandictionary.com/define.php?term=catfish. [2016-05-16].

Youtube. (2010). Catfish – Trailer. [Elektronisk] Tillgänglig:
https://www.youtube.com/watch?v=BuE98oeL-e0 . [2016-06-02].