En vetenskaplig artikel av Sara Ekholm

Inledning

Genom att datorer och internet nu mera finns i varje hem blir barnen och ungdomar snabbt bekanta med nätet. Hälften av alla barn som fyllt fyra år har redan bekantat sig med nätet. Många bekantar sig redan med Internet vid treårsåldern. (Findahl, 2009)

Nätet har många fördelar och kan förena många olika kulturer och människor med gemensamma intressen. Detta bidrar till mer respekt, tolerans och medvetenhet om globala situationer och konflikter. Internet bidrar också till att ungdomar tidigt kan skapa sig en egen identitet och noggrant välja och visa upp sina unika egenskaper. (Schurgin O’Keefee m.fl., 2011)

Genom användandet utav sociala nätverkstjärnster kommer det till att man behöver registrera sig på de flesta plattformar. Man måste alltså ha en egen profil för att få vara med på den sociala nätverkstjänsten. Åldersgränsen brukar ligga på 13år på grund av amerikanska lagar. (Wasström, 2015) Varför det är just 13årsgräns är för att den amerikanska lagen betecknar personer under 13 år som barn. (U.S. Code)

Registrering på sociala nätverkstjänster ger följden att man ofta behöver lämna ut personliga uppgifter om sig själv eller i vissa fall bara sin mailadress. För unga är det inte säkert att man vet vad det betyder att lämna ut sina personliga uppgifter och att det ger följden att man blottar sin personliga integritet på nätet.

Bristen på ungas förståelse för vad integritet online innebär, hur influenser utifrån påverkar och hur tredje part utnyttjar informationen utifrån hur ens beteende på sociala medier, örkar chansen till att det kan bli fel. Unga gör alltså fler misstag än vad vuxna kan tro på nätet. Så vad finns det då för säkerhetsåtergärder för att skydda ungas integritet? Hur bör unga förhålla sig till nätet för att vara mer säkra?

Huvudinnehåll

Nätmobbning

Dan Olweus som är en professor inom personlighetspsykologi (Wikipedia, 2015) har forskat inom mobbing och beskriver det såhär: ”Det är mobbning när en eller flera individer, upprepade gånger och över en tid blir utsatta för negativa handlingar från en eller flera individer.” (Olweus, 1986)

En 13 årig flicka i Kumla begick självmord våren 2013 genom att hoppa framför en järnvägsövergång, efter grov nätmobbning. Flickan hade blivit filmad och fotograferad samtidigt som hon hade blivit tvingad till posering. Filmerna och bilderna hade publicerats på sociala medier och där fick sedan flickan mycket hatkommentarer. (Elfström, 2013)

Det tros att näthatet kom från människor i flickans närhet. Det är svårt att sätta in sig i ett specifikt fall hur allt låg till, men poängen är att det sker fler sådana här beklagliga handlingar då yngre inte har någon vuxen att vända sig till, vilket även kommer tas upp senare i denna artikel. Flickan hade troligtvis ingen vetskap om att bilderna och filmerna skulle kunna ha en spridning på sociala nätverkstjänster. Genom ovetskapen skedde detta tragiska och unga behöver klart mer kunskap om hur man ska gå till väga för att de ska kunna känna sig säkra.

Föräldrar måste uppmana barnen

Vuxna måste ge säkerhetsråd till de unga, alltså tipsa unga hur man bör förhålla sig och hur man ska bete sig på sociala medier för att inte åka illa ut. De råden som funnits har dock reproducerats om och om igen utan att man har någon speciell källa att hänvisa till. Det finns därmed anledningar till att råden då är reproducerade på varandra och att det inte finns någon ursprunglig källa. Det finns definitivt anledning till att tro att råden inte byggts på någon vetenskaplig kunskap om ungas användning på nätet. (Dunkles, 2013)

Säkerhetsråden brukar innehålla och beskriva hur unga skall bete sig på nätet. För några år sedan var rådet att man skall försöka vara anonym, inte ge ut sitt riktiga namn, inte skriva ut vart man bor eller sitt mobilnummer ect. Detta skulle då vara ett tryggt beteende, men idag är det svårare att vara helt och hållet anonym på nätet. Ett annat råd, som känns mer som ett relevant påpekande, är att det som man publicerar på sociala nätverkstjänster kommer ligga kvar på nätet för alltid, så man skall alltid tänk en extra gång varför man vill dela med sig av någonting innan man faktiskt gör det. Det är inte rätt att säga till unga att man inte skall skriva ut någon som helst personlig information, för enligt forskningen är det mer komplext än så att råka illa ut och hamna i tråkiga situationer. (Dunkels, 2013) Det är mer komplext på så vis att det bör finnas fler anledningar till att åka illa ut. Bara för att man skriver ut vad man heter betyder int det att man ligger i någon riskzon. Beteendet på nätet är det som borde ligga mer i fokus.

Att bli uppmanad utav sina föräldrar till att inte lägga ut personlig information på nätet har visat sig kunna bli en svår situation. Genom att unga sugs in i en populärkultur och att sociala nätverkstjänster samtidigt bjuder in till att dela med information om en själv, kan många unga känna pressen då ens umgängeskrets är med i sociala nätverkstjänsterna men att man inte riktigt har tillstånd av sina föräldrar att gå med på nätet riktigt än. Vilket då kan leda till att unga utan tillstånd går med i sociala medier trotts allt. Om det då olyckligen skulle ske något hemskt kan det bli svårare för de unga att vända sig till de vuxna eftersom de svikit dom från början. Därmed sitter många unga personer inne med informationen om deras agerande och beteende på sociala nätverkstjänster. Tröskeln är alltså för stor för att kunna berätta till en förälder ifall det skulle inträffa någonting hemskt, exempelvis ifall att det skulle ske hatkommentarer på deras flöden. (Dunkels, 2013)

Råd till föräldrar

En bra jämförelse till varför man inte skall hålla barn borta från internet är exemplet inom trafiken. Föräldrar håller inte borta barn från trafiken utan redan när barnen är små får barnen lära sig hur man blir van vid trafiken. Genom vanan lär sig barnen att göra egna bedömningar och avvakta situationen vid ett övergångsställe. På det viset borde det även fungera på nätet menar Elza Dunkels (2013). Man skall alltså inte förbjuda barn från nätet. Exemplet med att råda unga till att inte lägga ut bilder på nätet för att bilderna aldrig kommer att försvinna är likadant som att säga till barnen att aldrig gå över övergångsstället för du kanske aldrig kommer tillbaka. Vi måste alltså leva med det faktum att det som läggs ut på nätet finns kvar och att man samtidigt får hitta en balans på hur man kan förhålla sig till det.

”Vuxna måste ta större ansvar och motarbeta det främlingskap de känner inför barns och ungas liv på nätet. Det är inte de ungas attityder som måste förändras – utan de vuxnas.” (Lindqvist, Thorslund 2011) De menar att vuxna behöver förstå hur nätet fungerar, inte som ett teknisk redskap utan som kommunikation. När de sedan förstått de nya förutsättningarna kan man börja upplysa barn om vad som faktiskt är farligt på nätet, inte minst att föregå med gott exempel.

Ungas vetskap om sekretessinställningar

För att skydda sin personliga integritet på nätet och känna sig säker finns det sekretessinställningar på de flesta plattformar. Man kan därmed välja vilken information som skall visas om sig själv och även justera vilka som kan se informationen. Genom sekretessinställnigar kan man också välja att bara visa det man publicerar för ens vänner och de användarna som man godkänt till att se det man själv publicerar.

Sekretessinställningarna på många plattformar är tillräckligt förvirrande för de flesta vuxna, och det finns inga tvivel om att många barn – även om de förstår sina sekretessinställningar – inte fullt ut kommer att förstå den fulla innebörden av att göra viss information och bilder tillgängliga för allmänheten.

Diskussion

Lindqvist och Thorslund indikerar i sin vetenskapliga artikel att det inte är så stor skillnad på hur man bör förhålla sig till mobbning och säkerheten på nätet som i verkligheten. Dessvärre har vuxna ett beteende som idag inte hjälper unga att handskas med sociala nätverkstjänster på rätt sätt. Det finns ingen idag i ungas närhet som ger en förklarar på hur man skall förhålla sig och vart gränsen går för ha koll på sin egen integritet på sociala nätverkstjänster. (Lindqvist, Thorslund 2011)

Nätet är som en fritidsgård utan vuxnas tillsyn. Det finns inte tillräckligt många vuxna närvarande. Det är mycket som händer på nätet som uteblir och det är ingen vuxen som lägger märke till ifall att någon ung skulle råka ut för kränkningar på nätet. (Lindqvist, Thorslund 2011) Det är alltså mer svårhanterligt när kränkningar sker på nätet för de unga då spridningseffekt kan vara så stor. De unga som blir utsatta kan känna sig helt i underläge.

Skolan och föräldrar bör ge sig på problemen som sker på nätet för det unga. Det är lösningen för att öka deras säkerhet så de inte råka ut för mobbning eller andra trakasserier. Vuxna måste ta ansvar för att ha större koll över vad som händer på nätet. Det skall inte behöva vara en skillnad på stödet ifall att en ung individ bli utsatt på skolgården eller på de sociala nätverkstjänsterna. Vuxna måste ha större uppsyn och se till att ha bra relation till de unga så att de kan känna sig tryggare för att ha någon att kunna vända sig till.

Många vuxna idag har en fel attityd till internet och dess följder med kränkningar. Lindqvist och Thorslund förklarar det på ett bra sätt. ”En vanlig ”vuxenreaktion” är att säga till barnen att helt enkelt sluta besöka de platser där de blir utsatta.” De fortsätter och beskriver att det inte är lösningen och att det kan jämföras med att be de unga byter skola eller de skall ha rast efter alla andra. (Lindqvist, Thorslund 2011) Om man sätter det i ett verklighets perspektiv vet det flesta att det inte är rätt lösning för någon som är utsatt. Det får definitivt inte någon unga att känna sig säkrare på något vis.

Så vad finns det då för säkerhetsåtergärder för att skydda ungas integritet? – Jo de vuxna måste ta ansvaret att lära unga göra rimlighetsbedömningar när de unga är ut på sociala nätverkstjänster. De unga måste få råd till hur man skall förhålla sig och kunna känna sig trygg med sin insikt när det kommer till nätet. Det skall vara en självklarhet att unga skall lära sig vad det finns för risker med att befinna sig och lämna ut personuppgifter på sociala nätverktjänster. Precis som mitt tidigare exempel så lär sig unga risker med trafiken och det är en självklarhet, detsamma borde gälla för nätet.

Hur bör unga förhålla sig till nätet för att vara mer säkra? – Det är svårt för unga idag att ens veta hur de ska förhålla sig. Med okunskap om de risker som finns, att man blir påhoppad eller ifall man lämnar ut för mycket information om sig själv i en ung ålder. Det behövs därmed utbildning för både vuxna och barn om hur man skall vara och känna sig säker på nätet. Vad det finns för metoder och strategier där vi som användare kan styra hur lite eller mycket vi vill visa av oss själva utåt på sociala nätverkstjänster. Både barn och vuxna behöver gå igenom regler, sekretessinställningar, konsekvenser av kontaktsökande, delande av information och andra saker som kan förstöra barns rykte eller framtidsmöjligheter. Framtidsmöjligheterna kan skadas på så vis ifall man delar med sig av för mycket information som arbetsgivaren inte vill ha på sin söklista om sina anställda. Följden där är att man troligtvis inte får vissa utav dem jobben man söker för man delat med för mycket utav sig själv på nätet. Att både föräldrar och skolan ger barnen utbildning kring hur deras personliga integritet kan stärkas är bra för alla individer inför framtiden.

Slutsats

De barn och unga som har vuxna omkring sig som de kan lita på har större chans att inte råka illa ut på nätet. När det gäller sekretess och personlig integritet på nätet är den yngre målgruppen den svagaste. Man vet inte hur eller varför man bör ställa in sin profil till privat eller vad syftet med åldersgränser på de större sociala nätverken idag är. Avslutningsvis behöver föräldrar verkligen aktivt delta och tala med barn om det konsekvenser och risker som finns på nätet. Vuxna har lika stort ansvar över sina barn på nätet som i fysiska livet.

Källhänvisningar

Artiklar

Wasström, Maria. (2015) Minderårigas Instagramkonton stängs ner. Tillgänglig: http://svenska.yle.fi/artikel/2015/01/19/minderarigas-instagram-konton-stangs [2015-04-27]

Elfström, Josefine(2013). Mobbaren hängs ut på nätet efter självmordet. [Elektronisk] Expressen 13 mars. Tillgängligt: http://www.expressen.se/nyheter/mobbare-hangs-ut-pa-natet-efter-sjalvmordet/

Vetenskapliga artiklar

Schurgin O’Keefee, Gwen. Clarke-Pearson, Kathleen. Council on Communications and Media (2011). The impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families.[Elektronisk] Tillgänglig: http://pediatrics.aappublications.org/content/127/4/800.short [2015-04-22]

Olle Findahl, (2009). Unga Svenskar och internet. [Elektronisk] Tillgänglig: https://www.iis.se/docs/unga_svenskar_och_internet_2009.pdf [2015-04-22]

Lindqvist, Johnny. Thorslund, Ewa (2011). Ungas Integritet på nätet. [Elektronisk] Stockholm: .SE. Tillgänglig: https://www.iis.se/docs/Ungas_integritet_Ver2_webb.pdf [2015-04-23]

Videos Online

Elza Dunkels (2013). Ungas säkerhet på nätet. [Video online] Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=T_4LncJ3zT8. [2015-04-21]

Böcker

Olweus, Dan (1986). Mobbning i skolan – Vad vi vet och vad vi kan göra. Stockholm: Liber Utbildningsförlaget

Webbplatser

U.S. Code (u.å). Tillgänglig: https://www.law.cornell.edu/uscode/text/15/6501 [2015-04-27]

Wikipedia, 2013. Dan Olweus. Tillgängligt: http://sv.wikipedia.org/wiki/Dan_Olweus [2015-04-28]