Unga Tjejers Integritet på Nätet

Skriven av: Linnea Ahl Olsson

2015-04-30

 

Abstract

Den här artikeln fokuserar på hur internets utveckling har påverkat våra kommunikativa möjligheter, och hur de negativa delarna av den utvecklingen har skapat en utsatthet för unga tjejer. Jag redovisar för och diskuterar huruvida unga tjejer är medvetna om riskerna och är vaksamma när de är online. Men även vem som får ta ansvar för när någonting händer. Teorin som tas upp handlar om hur viktigt det är att veta om vem ens publik är, och att vara medveten om vad man riskerar – näthat, kränkande kommentarer, negativ spridning för att dra några exempel. Instagram-upploppet tas upp för att visa hur oskyldigt material kan förvrängas till någonting kränkande, och hur effekterna blir hos de utsatta. Slutsatsen för artikeln är att tjejer är vaksamma och gör medvetna val i sitt internetanvändande för att undvika risker, men även att problemet med kränkningar via internet inte är ett problem med internet. Problemet är vi människor. De vuxna behöver ta ansvar för att utbilda de yngre för att förbättra samhället.

Inledning

När internet blev tillgängligt för allmänheten så klättrade det snabbt uppåt i intresse. Människor har i grund och botten alltid velat känna en tillhörighet, någonting som internet förespråkade. Distansen bröts mellan folk i olika länder, på olika kontinenter och klasskillnader bryts allt oftare med hjälp av framförallt sociala medier (Rainie, Wellman, 2012). Att få känna en tillhörighet och att kommunicera med andra digitalt innebär att man delar med sig av sin identitet på andra sätt än i verkligheten. Här finns en av första riskerna med internets digitala värld – allting som händer i nutid i precis denna sekund kan lagras.

Spridning på internet är inte alltid bra publicitet. Och att tappa kontroll över spridningen av sin information är tragiskt lätt på internet, då man ofta förlitar sig blint på de människor man väljer att bli vän med i sociala medier. När någonting väl har spridits så är det utom ens kontroll vad som händer med informationen. En boll i rörelse är svår att stoppa. Att vilja ta bort någonting som spridits på grund av kränkningar är komplicerat, eftersom det lätt kan spåra ur och få enorma konsekvenser (Lindqvist, Thorslund, 2012). Ens digitala identitet är sårbar när det går fel (Lindqvist, Thorslund, 2012).

Tjejer anses vara mer utsatta för kränkningar online än killar enligt ett flertal studier (Pedersen, 2012), (Jones, 2012). För att begränsa innehållet här så inriktar jag mig därför på hur tjejer för sig på nätet, och hur deras integritet kan kränkas.

Är unga tjejer vaksamma över sin personliga integritet på nätet?

Vems ansvar är det när någonting händer? Vems fel?

Artikelns frågeställning kommer besvaras med hjälp av litteratur, vetenskapliga artiklar och nyhetsartiklar som är relaterade till ämnet.

 

Teori

Ha koll på sin publik

Som vuxen har man vanligtvis mer erfarenhet och därmed kunskap om vilken slags information som bör hanteras försiktigt, men som ung kan det vara svårt att vara medveten om vem som faktiskt får ta del av det man publicerar.

boyd och Marwich diskuterar i sin artikel om balansen mellan att föreställa sig vem ens publik är, och vilka som faktiskt är de riktiga mottagarna (2010). Det handlar om att veta om vem som kan ta del av ens material, och att därmed kunna styra det man publicerar efter ens målgrupp. De tar upp hur viktigt det är att förstå sig på vem som läser det man skriver för att kunna framställa sig på rätt.

Audience invoked är ett av begreppen som används för att diskutera hur man som informationsproducent på internet har en faktiskt publik, jämfört med imagined audience vilket är den publik man tror att man har (boyd, Marwich, 2010).

Medvetenhet

Som fortsättning på hur medveten man bör vara över sin publik på nätet, så bör man även vara medveten om de risker som finns. En brittisk studie genomfördes med unga tjejer och killar för att se hur medvetna de var om deras säkerhet online och studien fick positiva resultat såväl som negativa (Pedersen, 2012). Studiens artikel tar upp hur tidigare undersökningar och varningar för risker online främst riktats mot tjejer, vilket får dem att ses som den mer utsatta gruppen, vilket även stöds av statistik. De kom fram till att tjejer var mer medvetna om riskerna de tog på nätet, dock var ungdomarna i allmänhet förhållandevis medvetna om de negativa sidorna av internet som de utsätts för (Pedersen, 2012). Pedersen diskuterar vidare hur media ständigt talar om hur vuxna uppfattar att det finns ett bristande intresse för privathet hos ungdomar, vilket deras egen studie motsäger.

Vilka är mest utsatta?

I den studie om unga vuxnas säkerhetsmedvetenhet på nätet som beskrivs ovan diskuterades det hur tidigare kampanjer främst riktats till tjejer. De påstår att detta är eftersom de är den mest utsatta gruppen av ungdomar för nätmobbing (Pedersen, 2012). Vidare diskuterar Pedersen i artikeln att unga tjejer ses som mer utsatta än killar p.g.a. sociala normer både online och offline. Tjejer antas ha mer att bli utsatta för, och baserat på detta så har det enligt denna studie förekommit fler kampanjer och varningar gentemot tjejers utsatthet. Detta har, enligt Pedersen, lett till att tjejer är mer noggranna med vad för information de delar med sig av.  K.C. Jones beskriver hur en studie genomförts som visade att 1 av 7 ungdomar blivit sexuellt närmad online, och att 70 % av dem var tjejer (Jones, 2007).

När det går för långt

Kränkningar av ens personliga integritet på nätet kan förhålla sig begränsat och förhållandevis sansat. Men det finns även de situationer när tjejer blivit utsatta för obehaglig kränkning som tar sig långt utanför internets ramar och exploderar till någonting värre än internets dramatiska kapacitet för spridning.

En händelse som väckte stor uppmärksamhet i såväl nyhetsmedia som sociala medier tog plats den 18 december 2012 i Göteborg och har kallats för Instagram-upploppet. Orsaken till upploppet var, som Emanuel Karlsten skriver, ett Instagram-konto som skapats av en anonym användare i syfte att hänga ut främst unga tjejer och kalla dem för horor (Karlsten, 2012). Vidare beskrivs det hur inskickade bilder på de utsatta publicerades i koppling till nedvärderande och kränkande text som i detalj gick in på dessa personers påstådda sexuella relationer och aktiviteter (Karlsten, 2012). Detta konto spreds snabbt och multiplicerades. Dagen efter att kontona stängts ner samlades ett hundratal skolelever utanför det gymnasium där den misstänkta kontoinnehavaren gick vilket blev en stor nyhet i media. Att det gick så pass långt att polisen fick ingripa för att behålla säkerheten för de närvarande i mobben och eleverna inne i skolan visar hur internet kan förvärra situationer av mobbing och kränkning. Spridningen i sociala medier var snabb och försöket att förhindra dramats upptrappning försvårades av att det är näst intill omöjligt att radera. Enligt Lindqvist och Thorslund blir det lätt fel när effektiviteten för digital spridning är hög (2011). De beskriver hur bilder och videor av signifikant intresse sprider sig som löpeld, och att någonting litet snabbt kan växa till något otämjbart (Lindqvist, Thorslund, 2011).

Som i fallet med instagram-upploppet så finns det förödande effekter för kränkning. Att internet underlättar för hatet att sprida sig och följa med en hem med vår moderna teknologi gör att effekterna kan bli hemska. danah boyd berättar i ett blogginlägg hur hon gått med Dove och Twitter i en kampanj som kallas #SpeakBeautiful, som är till för att få tjejer att sluta upp med nedvärderande kommentarer online och att istället ”prata vackert” med varandra(boyd, 2015). Hon tar upp att negativa kommentarer ofta är destruktiva för tjejer och deras självförtroende. Danah boyd påstår att såväl positiva som negativa kommenterar har en domino-effekt. Hon talar om hur vår värld har en tendens att fördöma andra människor, speciellt kvinnor och hur vanligt det är med självkritik och att ”fulhet” har blivit en accepterad norm. Laura Vandenbosch and Steven Eggermont diskuterar även de om medias roll i hur tjejers självförtroende påverkas och deras egen självbild ändras av skönhetsidealen som media publicerar (Eggermont, Vandenbosch, 2012).

 

Diskussion

Är unga tjejer vaksamma över sin personliga integritet på nätet?

Både Lindqvist och Thorslund, boyd och Marwick verkar hålla med om att det finns en viktig poäng i att kunna styra över vilka som tar del av ens material. Åtgärder på sociala medier såsom sekretessinställningar och filter för vilka av ens vänner som får se ens inlägg kan vara bra hjälpmedel om man inte vill ta den drastiska åtgärden och inte publicera något material alls.

Enligt Pedersens studie så kan man dra slutsatsen att ungdomar är rätt så medvetna om att de kan utsättas för kränkande material på nätet, och att de också vet hur man förhåller sig till detta (2012). Mer specifikt så verkar tjejer vara källkritiska och fundera över vad som bör offentliggöras, och vad som bör hållas privat.

Studien som Pedersen genomfört visar på att unga tjejer är medvetna om den utsatthet som existerar online. De vet om att deras material kan stjälas och förvrängas tills det inte går att känna igen. Enligt mig stöds denna tanke av de vardagliga bevis vi har överallt omkring oss på nätet. Det är min uppfattning att tjejer delar med sig av sig själva med identifierande bilder, personliga texter och dylikt utan att låta sig hindras av de risker som finns. Det finns alltjämt en hotbild mot kvinnor och en skuldbeläggning på deras beteende, som de inte gjort sig förtjänt av. Man försöker förhålla sig till de risker som finns genom att använda de säkerhetsfunktioner som hemsidorna man besöker har att erbjuda såsom filter för vilka som får se ens inlägg/statusar (Pedersen, 2012). Eller så pågår en slags självcensur för att ens material ska anpassas efter den breda målgruppen man kan tänkas ha (boyd, Marwich, 2010).

Någonting som i sitt originella sammanhang är oskyldigt kan vridas på tills det inte går att känna igen – det spårar helt enkelt ut (Lindqvist, Thorslund, 2011). Information som bytt ägare flera gånger brukar efter ett tags byten tappa en del viktig information längs vägen, precis som viskleken när man var yngre. Det är det här som hände för de utsatta på det ovan nämnda Instagram-kontot. De lade upp bilder på sig själva som var tänkta för deras vänner, personer som de litade på med sin personliga integritet, och bilderna var i sig inte kränkande eller avklädda. Det var oskyldiga bilder på tonåringar som togs ur sin ursprungliga kontext och förvrängdes med ett nytt syfte.

Att tjejer fortsätter att publicera förhållandevis känsligt material har enligt mig en koppling till självförtroendet. Det är som danah boyd beskriver i blogginlägget om #SpeakBeautiful – vår värld tycker om att döma andra människor, speciellt p.g.a. utseende (2015). Media har skapat ett kvinnligt skönhetsideal som är orimligt att upprätthålla som vanlig människa (Eggermont, Vandenbosch, 2012). Detta skapar osäkerhet. För ungdomar som ändå håller på att upptäcka sin identitet och sin plats i världen så kan detta slå till hårt. Det är inte långsökt att anta att unga tjejer lägger upp bilder som kan ses som utmanande eller skriva personliga inlägg om sig själv för att försöka bevisa för omvärlden att de duger. Man kan ifrågasätta huruvida tjejer i verkligheten är mer utsatta för kränkningar av sin personliga integritet online än killar. Statistik bevisar egentligen bara en sida av problemet – de som vågat berätta om vad de har utsatts för. Enligt Malin Hansson – journalist hos DN.se – så finns det statiskt sett fler tjejer som är utsatta, då var femte kille väljer att inte berätta för någon (Hansson, 2015).

Vems ansvar är det när någonting händer? Vems fel?

Problemet ligger inte i hemsidornas funktioner. Det är inte bristen på sekretessinställningar eller korrekt använd filtrering som skapar dessa utsatta situationer. De är naturligtvis en del av processen, men problemet är i slutändan människorna på andra sidan skärmen. Karlsten bemöter debatten om ansvar efter instagram-upploppet genom att säga att ondskan inte ligger i själva internet (Karlsten, 2012). Han påstår att det är samhället som bidrar till dessa konflikter och jag är benägen att hålla med om att det är vi, människorna, som i grund och botten är det onda i situationer som dessa. Detta har Emanuel Karlsten att säga om Instagram-upploppet:

”Aldrig tidigare har så många svenskar samlats på så kort tid för att göra andra ont. Det ger många tankeställare om nätets snabbhet, samhället och vuxnas ansvar för att motverka mobbing. Men ännu viktigare är det att komma ihåg att det onda upploppet inte kan skyllas på internet.” (Karlsten, 2012).

Här tar Karlsten upp någonting som även Johnny Lindqvist och Ewa Thorslund predikar i sin bok; att det är de vuxna som har ansvaret. Det spelar alltså ingen roll att det är ungdomar som samlats i Göteborg för att få hämnd på den unga tjej som misstänkts för att ha startat det kränkande kontot. Det är de vuxna som måste ta sitt ansvar, för ungdomarna är deras barn. Och vad barnen hittar på är föräldrarnas ansvar. Enligt Lindqvist och Thorslund, behöver de vuxna höja medvetenheten för vad som pågår hos ungdomarna online, och de måste ha bättre kunskap om hur man hanterar detta (Lindqvist, Thorslund, 2011). Detta anser jag går hand i hand med det Karlsten benämner som civilkurage (Karlsten, 2012). Det handlar om att man måste våga ta ställning och säga ifrån när ett felaktigt beteende inträffar.

Vi är som samhälle mer utsatta än någonsin då internet är en så pass integral del av våra privatliv. Men som Lindqvist och Thorslund talar om i Ungas Integritet på Nätet, så finns det definitivt positiva saker online utöver de negativa aspekterna (Lindqvist, Thorslund, 2011). Det som orsakar kränkning i alla dess former av ens personliga integritet är människorna i vårt samhälle. Det är som Emanuel Karlsten skriver i sin artikel om instagram-upploppet:

”Det är bara vårt gamla vanliga samhälle som återfötts i digital kropp.” (Karlsten, 2012).

De verktygen vi har är annorlunda i denna digitala tid, och allting går att missbruka. Själva produkten skapades inte för onda akter eller tvivelaktiga ändamål. Det är användandet som är problemet. Och när det gäller ungdomars beteende så gäller samma regler för ansvar som det alltid varit utanför internets värld – de vuxna måste utbilda de yngre generationerna (Lindqvist, Thorslund, 2011).

Slutsats

För att helt besvara på min frågeställning: unga tjejer är generellt sett medvetna om deras säkerhet online, och hur de värnar om sin personliga integritet. De vet hur man kan försöka styra sin publik – till en viss gräns, och de gör detta aktivt. De gör det de kan för att minska risken för kränkning, men helst utan att behöva själv-censurera allting de gör.

När det gäller ansvaret och vems fel det är när unga tjejer (eller ungdomar i allmänhet) utsätts för kränkningar, så finner jag svaret tydligt – det är de vuxna som behöver ta tag i det hela. Ansvaret ligger hos dem, inte exakt med att förhindra allting som pågår på nätet, men att utbilda de yngre generationerna i hur man beter sig mot andra på nätet.

Internet kan vara vägen ur ett utanförskap, eller vara platsen där man äntligen möter människor med samma intresse. Man kan få testa på att ta plats om man är osäker, man kan kommentera, argumentera och skapa plats för sig själv där ens röst kan bli hörd på ett helt annat sätt (Lindqvist, Thorslund, 2012, s.62). Så visst finns det positiva delar av internet. Det är dessa delar som behöver få förstärkas, och de negativa delarna får successivt rensas bort. Men det handlar om oss människor. Vi måste ta ansvaret för vad vi gör. Vi måste visa medmänsklighet och respekt inför andra, och speciellt de som gömmer sig bakom anonymiteten online och som kränker andras integritet.

Referenslista

Blogginlägg

Boyd, danah. (2015). Why I Joined Dove & Twitter to #SpeakBeautiful. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.zephoria.org/thoughts/archives/2015/02/20/speak-beautiful.html [2015-04-19]

Böcker

Lindqvist Johnny, Thorslund Ewa. (2011). Ungas Integritet på Nätet. [Elektronisk]. Stockholm: .SE

Rainie, Harrison. & Wellman, Barry. (2012). Networked: the new social operating system. [Elektronisk]. Cambridge, Mass.: MIT Press.

Nyhetsartiklar

Hansson, Malin. (2015). Var Tredje Ung Nätkränkt. [Elektronisk].  Tillgänglig: http://www.dn.se/nyheter/sverige/var-tredje-ung-natkrankt/ [2015-04-27].

Jones, K.C. (2007). Ads Discourage Teen Girls From Posting Photos Or Info On MySpace, Friendster. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.informationweek.com/ads-discourage-teen-girls-from-posting-photos-or-info-on-myspace-friendster/d/d-id/1053369? [2015-04-27].

Karlsten, Emanuel. (2012). Det Unika Instagramupproret Är Inget Bevis För Internets Ondska. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.ajour.se/det-unika-instagramupproret-ar-inget-bevis-for-internets-ondska/  [2015-04-19]

Karlsten, Emanuel. (2012). Upplopp i Göteborg Efter Att Instagram-Konto Hängt ut Flickor. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.ajour.se/upplopp-i-goteborg-efter-att-instagram-konto-hangt-ut-flickor/ [2015-04-19]

Vetenskapliga artiklar

boyd, danah. Marwich, Alice. (2010). I Tweet Honestly, I Tweet Passionately: Twitter Users, Context Collapse, And The Imagined Audience. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://is.muni.cz/el/1423/jaro2013/ZUR589f/um/marwick_boyd__2010_.pdf [2015-04-19]

Eggermont, Steven. Vandenbosch, Laura. (2012). Understanding Sexual Objectification: A Comprehensive Approach Toward Media Exposure and Girls’ Internalization of Beauty Ideals, Self-Objectification, and Body Surveillance. [Elektronisk]. Tillgänglig: http://onlinelibrary.wiley.com.ezproxy.server.hv.se/doi/10.1111/j.1460-2466.2012.01667.x/full#jcom1667-sec-0021 [2015-04-27].

Pedersen, Sarah. (2012). UK young adults’ safety awareness online – is it a ‘girl thing’? [Elektronisk]. Tillgänglig: http://www.tandfonline.com.ezproxy.server.hv.se/doi/full/10.1080/13676261.2012.710741#abstract  [2015-04-19]