Inledning

Efter terrordåden i New York 2001 och i London 2005 har debatten och omfånget av övervakning eskalerat. Att försöka ha en personlig integritet på nätet idag är bara att glömma är det många som säger. Cullen Hoback berättar i ett avsnitt av TEDx Talks om en familj som blir tagna i säkerhetskontrollen på en flygplats och blir förhörda (TEDx Talks, Cullen Hoback, 2015). Anledningen till att de blir förhörda är att pappan i familjen hade sökt efter ”scentless poison” på Google. Pappan har inte någon intention att använda gift för att döda någon utan han håller endast på att skriva en novell. I det här fallet har någonting som var privat tagits ur sin kontext och säkerhetspersonalen på flygplatsen har bildat sig en uppfattning om vad den här personen är för någon. Det är ett av många exempel där den ökade övervakningen av privatpersoner har speglat sig i vardagen.

Är sådana här kontrollundersökningar baserade på våra privata handlingar någonting vi i dagens läge behöver lära oss att leva med. ”Privacy is dead, get over it” är ett återkommande argument som används ofta i debatten kring personlig integritet och massövervakning. Vi i Sverige har ändå stiftade lagar så som personlighetslagen, PUL som finns till för att skydda vår personliga integritet men hur vet vi att staten förhåller sig till lagarna kring övervakning och personlig integritet när deras handlingar går under sekretess men våra liv och handlingar finns dokumenterade i deras databas.

Den frågan som jag kommer sträva efter att besvara i den här artikeln är i vilka lägen övervakning av privatpersoner är okej och när det går över gränsen och istället resulterar i en kränkning av den personliga integriteten. Jag kommer även gräva i vilka former av övervakning som är tillåtna i Sverige och hur vida staten förhåller sig till de lagar och regler som finns för det. För att få en tydligare bild av var gränsen går när det kommer till den personliga integriteten kommer jag även gå in på den psykologiska delen om hur övervakningen påverkar oss som individer. Det kommer huvudsakligen handla om vad som händer här i Sverige men det är svårt att utelämna ett land så som USA i en diskussion om massövervakning. Kameraövervakning och övervakning via internet är de metoder som jag tänkt fokusera mest på.

Vad får staten göra och inte göra?

Övervakningskameror finns uppsatta i de flesta butiker och företag nu mera. Att övervaka en butik eller liknande känns mer okej enligt mig i jämförelse med telefonavlyssning och internetövervakning vilket FRA-lagen innebär då jag tycker att det inte berör den personliga integriteten lika mycket. De övervakningskameror som finns uppsatta i butiker förebygger brott eller eventuellt hjälper till att hitta de som utfört ett brott på den övervakade platsen. Den känsla av säkerhet som kamerorna ger, väger i dessa fall tyngre för mig än vad det skulle kunna kränka min integritet.

Om man vill övervaka en allmän plats så som butik eller liknande behöver man göra en anmälan till länsstyrelsen i det län man befinner sig i och länsstyrelsen förhåller sig då till kameraövervakningslagen 2013:460 (Länsstyrelsen Västra Götalands Län, 2015). Därefter är det länsstyrelsen som överser att övervakningen sköts korrekt och staten har lämnat vidare ansvaret kan man säga.

”Syftet med lagen är att tillgodose behovet av kameraövervakning för berättigade ändamål samtidigt som enskilda skyddas mot otillbörliga intrång i den personliga integriteten.” -Kameraövervakningslagen (2013:460)

Lagen tar där med hänsyn till den personliga integriteten när det kommer till just kameraövervakning. Men lagen säger också att tillstånd till kameraövervakning ska ges om intresset av sådan övervakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli övervakad (Sveriges Riksdag, 2015). Därmed går övervakningen i förebyggande syfte mot brott före den personliga integriteten hos de övervakade, i viss mån.

En kort tid efter terrordåden i London 2005 publicerades en text med rubriken ”övervaka mig mera” i tidningen Expressen där övervakningskameror ses som ett hot mot den personliga integriteten. Eric Carlsson sätter expressens artikel i ett perspektiv och jämför Foucaults liberalistiska frihetsideal som lyder jag ska producera det som kan göra att du ska vara fri. Jag ska göra så att du är fri att vara fri”(Carlsson, 2009). Carlsson ser det som sägs i expressens artikel som motsägelsefull då övervakningen kan ses som ett verktyg för att säkra vår möjlighet att kunna vara fria.

Ur en filosofisk synvinkel kan man se på saken som att övervakningen hjälper oss att komma närmare den frihetsutopi som visualiseras i liberalismen. Trots det så är det fortfarande en fråga om hur man väljer att se på saken då betydelsen av personlig integritet är varierande från fall till fall. Frågor man behöver ställa sig är vems integritet den handlar om, i vilken situation och i vilket samanhang och i generella termer är frågan omöjlig att besvara (Bylund, 2013).

Övervakning online och datalagring

Den så kallade FRA- lagen innebär i korthet att försvarets radioanstalt ges rätten att bedriva signalspaning på kabelburen trafik som passerar Sveriges gränser (Wikipedia, 2015). ”Kabelburen trafik” innebär bland annat telefon samt en stor del utav internettrafiken.

Lagen styrs också av personuppgiftslagen då det kommer till hantering av informationen som försvarets radioanstalt samlat in. Personuppgiftslagen eller ”PUL” som den kallas finns till för att skydda människor mot att deras personliga integritet kränks genom behandling av personuppgifter (Riksdagen, 2015).

Duncan Campbell säger i en intervju med DN att enligt dokumenten som Edward Snowden läckt ut ska Sverige ha haft ett samarbete med Storbritannien och USA då vi gett dem tillgång till data som passerar Sverige (Rosén, 2013). Sverige kontrollerar kablarna som går genom östersjön och därmed blir vi en stor tillgång för ”The Five Eyes”, som de fem engelskspråkiga länderna ibland kallas i de här sambanden då vi täcker ett stort hål på världskartan.

Journalisten Duncan Campbell som specialiserar sig på bland annat personlig integritet och massövervakning menar att som det ser ut nu kan den som sänder information genom Sverige vara säker på att metadata skickas vidare till USA och Storbritannien (Rosén, 2013). Den fråga jag ställer mig när jag får reda på att Sverige skickar vidare information till dessa länder är vi kan förhålla sig till PUL. Att Sverige i sin tur är övervakat måste göra det väldigt svårt att kontrollera att andra länder inte får tag på vår data.

Övervakningens påverkan av individen

År 1998 träder PUL i kraft på grund av EU-kommissionens restriktioner och tre år senare ersätter den helt och hållet den gamla datalagen som fram till dess var den dominerande uppgiften (Öman & Lindbom, 2008). Datalagen reglerade personregister och den nya lagen om PUL har en betydlig bredare definiton som är ”behandling av personuppgifter”. Det är lätt att göra övertramp i övervakning då det är en fin linje som staten är tvungna att balansera på rätt sida utav samt att definitionen av ett integritetsintrång kan variera väldigt mycket från person till person. Diskussionerna innan lagstiftningen stadgades gick mycket i banorna kring folks oro gällande dataregistrens framväxt, samt de psykologiska effekter en rättslig reglering på området kan ha (Söderlind, 2009).

Medborgarens uppfattning av möjliga risker med övervakning är i sig viktigare än de egentliga risker som finns i direkt följd av själva övervakningen (Sundgren & Wall, 2008). Att då ha en lag som PUL ur statens perspektiv är då något som delvis finns till för den lugnande effekten av att privatpersoner ska kunna känna sig trygga i statens behandling av ens personuppgifter. Ur det psykologiska perspektivet finns även en viss fara i allmänhetens okunskap kring hur övervakningen går till. Det som kan hända är då att den övervakande drabbas av den så kallade ”the spotlight effect” vilket innebär att individen upplever sina handlingar som mer uppmärksammade, bedömda och minnesvärda än vad de i själva verket oftast inte är (Sundgren & Wall, 2008). Den amerikanska statens internetövervakning har även använt det psykologiska stadiet hos medborgarna till sin fördel då de späder på den oro som finns hos individerna som en slags skrämselteknik för att minska antalet som vågar motsätta sig regeringen och människor som beter sig illa på internetforum.

Enligt en amerikansk studie som publicerades 2007, kring människors ärlighet och hur mycket man är villig att dela med om sig själv när man skriver på en dator jämförelsevis med då man skriver med papper och penna visade det sig att testpersonerna var mer öppna i sina svar när det svarade på papper (Sundgren & Wall, 2008). Under testet svarade de på en enkät kring deras attityd till alkoholkonsumtion och oskyddat sex där de som svarade på enkäten via dator försökte återge en mer positiv bild av sig själva än de övriga som svarade på papper. Anledningen till varför de fick just det resultatet som de fick är mest troligt därför att skriva på en dator relaterar mer till en social situation där man är mer försiktig med vad man delar med sig om (Sundgren & Wall, 2008).

Diskussion

Sverige som land känns inte som det land som ligger i riskzonen för terrordåd just nu. Hur involverade behöver vi då egentligen vara i övervakningen av vår befolkning undrar jag? Det känns som att vi skulle kunna ha möjligheten till att vara privat på internet tills det finns ett behov i Sverige för den här sortens övervakning. Att Sverige hjälper länder så som Storbritannien och USA i kampen mot terrorism tycks låta som en bra sak, vilket jag också tycker det är men massövervakning är ett tvåsidigt mynt. Samtidigt som vi låter andra länder ta del av den information som strömmar genom våra kablar så låter vi samma länder kränka andras personliga integritet. Att vidarebefordra information på det här viset känns för mig som att det blir omöjligt att kontrollera informationen som skickas vidare och därmed svårt att förhålla sig till våra egna lagar om personlig integritet.

Regeringen har skrivit lagarna på ett sådant vis att när man läser det låter det som att de ska ta hänsyn till att vi ska kunna ha ett privatliv. Men enligt Edward Snowdens läckta dokument så har regeringen hittat eller skapat kryphål för att rättfärdiga deras samarbete med tredjeparter så som Storbritannien och USA. Det man inte vet har man ingen skada av är ett annat argument, och vem vet? Kanske vi levt lyckligt omedvetna i en säker och kontrollerad värld om informationen aldrig kom ut. Men för mig känns det viktigt att veta hur information om mig hanteras för att kunna behålla min integritet på nätet och jag tycker att Sveriges regering har gjort ett grovt övertramp i det här fallet.

Oron över att vara övervakad som privatperson kanske inte behöver vara så stor som man inbillar sig då många målar upp en bild av att just de är mer övervakade än vad de egentligen är i och med ”the spotlight effect”. Övervakning i den utsträckningen som sker i dag är fortfarande ganska nytt för oss som människor och vi har svårt att förstå hur det egentligen går till. Men jag tror att det kommer bli mindre och mindre som ser på övervakningen med sådana skeptiska ögon ju mer vi lär oss om den. Att utbilda allmänheten om övervakningen och det här fenomenet kan också tänkas förebygga statens möjligheter att utnyttja individers rädslor så som man gjort i USA.

Behovet av att anpassa sig till övervakningen känner inte jag är lika stor då man är kameraövervakad i en butik till skillnad från att bli avlyssnad under ett telefonsamtal och på internet. Då behovet av att vara privat i en affär inte är lika stor som när man pratar med någon via telefon eller internet. Men som det nämns i min disposition är personlig integritet som varierar från situation, person och metod och därmed kan man inte säga att kameraövervakningen är rätt och att internetövervakning och datalagring är fel. Att man agerar mer restriktivt när man sitter vid en dator än vad man skulle göra i ett oövervakat offlineläge säger mig att vi värnar om vår privata integritet mer än vad vi tänker att vi gör. Det kan i och med det vara svårt att även se och bestämma var ens egen gräns går där den privata integriteten blir kränkt.

Slutsats

Massövervakning är något av ett dilemma där vissa menar att vikten av vår säkerhet står och väger mot vikten av vår personliga integritet. Andra menar att övervakningen är ett medel som ger oss möjligheten att kunna känna oss fria. Diskussionen är långt ifrån färdigdiskuterad då det känns som att det inte finns något sätt att tillfredsställa alla parter då betydelsen av den personliga integriteten varierar beroende på en rad olika faktorer. Det är den klassiska drömmen om att äta kakan och sedan ha den kvar, det kommer inte hända. Med andra ord finns det inte någon konkret gräns man kan sätta för var eller med vilka medel övervakning sker utan att kränka den personliga integriteten.

Enligt de regler och lagar om övervakning och integritet som finns i Sverige så försäkrar regeringen oss som medborgare att vår personliga integritet inte ska komma till skada. Lagarna används för att minska medborgarnas oro och för att tänka att staten måste förhålla sig till direktiven som ställs i lagarna. Trots det har det bevisats att FRA och Sverige som land inte har förhållit sig till de statliga regleringar som finns för övervakning och därmed ställs tilliten till statens övervakning i fråga. Att det inte blev känt för allmänheten för än visselblåsaren Edward Snowden läckte informationen om Sveriges samarbete med tredjepartsländer sänker tilliten till staten ytterligare.

Forskning visar att vår brist på tillit till övervakningen inte endast beror på de tabbar som staten har begått utan kan till viss del också vara psykologisk inbillning om att man själv är mer övervakad än vad man förmodligen är. Den oron individer har känt kring övervakningen har tidigare använts som ett vapen mot de som motsatt sig regeringen i länder som USA. En lösning på det problem kan vara att utbilda allmänheten kring hur övervakning går till då det psykologiska fenomenet beror på okunskap kring området. Det skulle även förebygga att länder använder sig av sina medborgares okunskap som en skrämselteknik.

Referenser

TEDx Talks (2015). We don’t have a privacy problem |Cullen Hoback |TEDxJacksonville [Video online] Tillgänglig: https://www.youtube.com/watch?v=HahAkxpHpGM&list=PLaw_1W7RdXC-LmmVsOJ7aWjEIcD-_NxJ8&index=2 [2015-04-20]

Länsstyrelsen: http://www.lansstyrelsen.se/vastragotaland/sv/manniska-och-samhalle/kameraovervakning/Pages/default.aspx

Riksdagen. Kameraövervakningslagen: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Kameraovervakningslag-201346_sfs-2013-460/

Riksdagen. Personuppgiftslagen: http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Personuppgiftslag-1998204_sfs-1998-204/

Rosén, Hans. (2013). ”Sverige samarbetade med USA om FRA-lagen”. [Elektronisk] Dagens Nyheter. Tillgänglig: http://www.dn.se/nyheter/sverige/sverige-samarbetade-med-usa-om-fra-lagen/  [2015-04-29]

Wikipedia. (2013). ”FRA-lagen”. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/FRA-lagen [2015-04-29]

Öman, Sören. Lindblom, Hans-Olof. 2008. ”Personuppgiftslagen – En kommentar”. Nordstedts Gula Bibliotek.

Carlsson, Eric. 2009. ”Medierad Övervakning – En studie av övervakningens betydelse i svensk dagspress”. Umeå. Institutionen för kultur- och medievetenskaper.

Söderlind, Åsa. 2009. Personlig integritet som informationspolitik – debatt och diskussion i samband med tillkomsten av Datalag (1973:289)”. Borås/Göteborg. Institutionen Biblioteks- och informationsvetenskap/ Bibliotekshögskolan.

Sundgren, Patrik. Wall, Magnus. 2008. ”Övervakningens effekt på individen – Kopplingen till fenomenet och social önskvärdhet”. Akademin för hållbar Samhälls- och Teknikutveckling.