Inledning

Tekniken växer väldigt snabbt i dagens samhälle och speciellt sociala medier. 40% av världsbefolkningen har tillgång till internet och 74% av personer som har tillgång till internet finns också på sociala medier (Internet Live Stats, 2014). Detta gör att brott sker och planeras mer frekvent på sociala medier istället för i verkligheten, vilket i sin tur gör att poliser måste hänga med i utvecklingen för att kunna ligga i framkant. Polisens agerande skiljer sig rejält från hur de agerar i verkligheten och hur de agerar på internet och sociala medier. För att spana på någon i verkligheten behövs intyg och misstanke om brottslighet. Men på internet och sociala medier är det annorlunda. Här kan man spana på alla som är aktiva och väljer att vara publika utan några intyg. Det här är en stor moralfråga om vad som är rätt och fel och även om myndigheter bör göra det här i hemlighet eller inte. Professorn Matthew L. Williams m.fl, skrev bland annat i sin artikel att det år 2011 var en demonstration i England där det för första gången planerades att skapa oreda på sociala medier. Polisen hade inte resurser eller kunskap om hur man bevakade sociala medier så de var dåligt förberedda på det hela. De kom då fram till att de var tvungna att hänga med i utvecklingen och komma ikapp tekniken (Matthew L, m.fl., 2013).

 

Frågeställning

Min frågeställning handlar därigenom hur poliser och olika lag-upprätthållare använder sig av sociala medier för att hitta och förebygga brott i samhället samt hur de förhåller sig till personlig integritet. Något som är lite av en moralfråga då man inte direkt kan se vem som tittar på ens profil på t.ex. Facebook. Poliser, och alla andra som är på din profil, syns alltså inte för dig om de inte interagerar.

Vilken metod använder sig polisen av?

Det kallas i USA för “preventing crime” när de använder sig av diverse mjukvaror för att övervaka sociala medier som t.ex Facebook, Instagram, Twitter, Youtube etc. Mjukvarorna ägs och utvecklas av privata företag som polisen köper eller hyr programvaran av dem. Detta gör det till en moralfråga då företagen i största del bara vill tjäna pengar. Några av programmen är SnapTrends och Signal vilka båda två även går att köpa till företag för att ta reda på vad t.ex sina medarbetare gör privat eller liknande. Programmen fungerar så att du matar in ett område du vill övervaka (det kan vara från ett helt land till ett kvartersblock) och något eller några sökord som du vill hitta, så filtrerar programmet ut den informationen och lägger även upp resultaten på en karta, exakt vartifrån resultaten var skickade ifrån. Man kan även kombinera program och använda sig av t.ex Lexis Nexis eller Cardiff Online Social Media ObServatory (COSMOS) programvara som kan filtrera resultaten ännu mer och även hitta mer information samt samband mellan specifika personer. Det här är något som visserligen kan vara bra när det gäller att förhindra brottslighet. Men i vissa fall kan tekniken ta fel eller bedöma en situation som farlig när den i själva verket är ironisk eller ett skämt.

 

Tre konkreta fall där detta har märkts av och även slagit fel är när ex militären och komikern Joe Lipari inte fick den hjälp han behövde med sin iPhone på en applebutik. Han gick hem och skrev följande post på facebook: “Joe Lipari might walk into an Apple store on Fifth Avenue with an Armalite AR-10 gas powered semi-automatic weapon and pump round after round into one of those smug, fruity little concierges.”(vilket även är ett citat ur filmen “Fight Club”). Några dagar senare kom ett gäng poliser fullt utrustade med vapen, skyddsvästar och sköldar till hans dörr och började hetsigt fråga ut Lipari. När han efter ett tag hade lyckats förklara att han visste vad “AR-10” var för något från hans föregående yrke som militär samt att han skämtade så gick poliserna. När han frågade hur de visste vad han hade skrivit på sociala medier fick han svaret att en vän hade sett posten på facebook och ringt polisen, vilket Lipari inte trodde på och bad om samtalsloggen av samtalet. Polisen svarade då att det visade sig inte vara någon som ringt, utan sa att någon hade kommit in på kontoret och sagt det direkt till dem, vilket de inte för register på. Polisen förnekar här att de har övervakat personens facebookaktivitet. Det intressanta i detta fallet är att Lipari hade bott i huset de kom till i ca 10 dagar. All information om honom stod kvar på hans gamla lägenhet, ändå hittade polisen dit utan problem. (Terms and Conditions May Apply, 2014). Det andra fallet är om en man från Irland, Leigh Bryan, som skrev ett inlägg på Twitter om att han skulle “förstöra America” på sin semestar och slutade med “x”, vilket betyder “kisses”. Bryan syftade på att han skulle ha en galen vecka med fest när han kom till USA på semester. I tullen på väg in i landet blev Bryan stoppad och intagen till ett litet rum där han i flera timmar blev utfrågad om han var medlem på twitter och vad om han hade skrivit där nyligen. Efter 5 timmar i förhör blev Bryan handfängslad och inlåst i ett fängelse under natten där han blev behandlad som en riktig fånge innan han blev släppt, utan ersättning eller någon större förklaring, utöver att han skrev på Twitter, om hur de tänkt eller varför de gjort det. Allt detta för att övervakningsprogram från USA hade reagerat på vissa ord i Bryans tweet. (Terms and Conditions May Apply, 2014).

Det här bekräftar då också att USA håller koll på människor utanför USA. Det sista exemplet är när Vito Lapintas, som går i sjunde klass, skola får besök av FBI och Secret Service för han har skrivit ett inlägg på sociala medier att han är orolig för presidentens säkerhet efter Osama Bin Laden hittades och dödades och varnade presidenten för att akta sig för självmordsbombare. (Terms and Conditions May Apply, 2014)

 

Vilka får polisen hjälp av?

Polisen får hjälp i sitt sökande på sociala medier av medierna själva. Alla större hemsidor sparar något som kallas cookies, vilket spårar vilken sida du kom ifrån och även vilken sida du går till efteråt (Wikipedia, 2015). Så går du in på t.ex Google och sen klickar dig vidare till någon annan sida på internet, lägger Google  in en liten kaka i din dator som sen berättar för den andra sidan att du har varit på Google. Den andra hemsidan lägger i sin tur in sin egen kaka som samlar information om dig vilket gör att du t.ex kan spara saker i varukorgen (om sidan har en sådan) utan att det försvinner. Vilket kan vara väldigt smidigt i detta fallet, men när de här kakorna börjar dela informationen om dig till tredjepartsprogram för att senare sälja informationen om dig vidare blir det inte lika kul. Här kan även polisen komma in och ta del av information som t.ex vart du har varit och vilken tid, vilken webbläsare du har samt vad du har för dator (Wikipedia, 2015).

 

Med hjälp av programmen som nämnts tidigare samt hjälpredor som cookies kan man inte bara få utslag på sökord man själv har skrivit in för ett specifikt område, utan olika system kan även kalkylera enligt vissa algoritmer och få fram psykologisk status på personer med hjälp av t.ex. en enskilds individs facebookflöde. (Do not track, 2015) Det här gör att man kan se, baserat på personens aktivitet på sociala medier, om personen i fråga kan vara en risk för andra eller samhället. I Steven D Zansbergs artikel “Privacy Expectations in Online Social Media-An Emerging Generational Divide?” från 2011 skriver han att enligt domstol räknas att lägga upp saker på sociala medier som att stå att skrika ut saker från ett tak eller t.ex sätta upp en bild på en anslagstavla för alla i staden att se. Även att allt man skriver på sociala medier hör till den sidan som det skrivs på, även om personen har ställt in inställningar att bara visa inlägg för en själv. Här kan polisen samt polisens system gå in och begära ut ytterligare information om människor.

 

2014 skrev Thanh Nguyen i sin artikel “Sentiment search: an emerging trend on social media monitoring systems” att sökningar baserade på algoritmer har ökat samt att företag utvecklar denna sortens programvara i högre grad nu.

Diskussion

Det här ämnet pågår just nu, vilket gör att alla detaljer inte är synliga i nuläget. Det finns vissa fall som tyder på vad som händer, men man kan inte heller med säkerhet förstå hela bilden än. Vad som är spekulationer och fakta är svårt att skilja på. Eftersom mycket annat har kommit till Sverige från USA är det inte heller helt omöjligt att även detta är på väg in i Sverige inom en snar framtid. Det kan t.o.m. hända att det redan finns i Sverige men används “under ytan” så pass bra att ingen har upptäckt det ordentligt än.

 

Efter att ha läst artiklar om ämnet får jag en känsla av att poliser, mestadels i USA, inte riktigt hänger med i utveckligen. De blir desperata att hitta en metod för att förhindra brottslighet och de tar in och testar många medel för att hinna ikapp. Problemet med det här är att den personliga integriteten hamnar i kläm. Man hinner inte riktigt tänka på den utan vill bara ha något som fungerar. Det kan vi se exempel på, som jag har skrivit tidigare, i Leigh Bryan, Vito Lapinta och Joe Liparis fall. Systemen som användes slog fel och anklagade de här personerna för att vara en fara för ett helt land när de bara skämtat eller, som i Lapintas fall, bara var orolig för presidentens säkerhet. Troligtvis finns det många andra liknande fall som inte har fått samma uppmerksamhet men som fortfarande har blivit besökt av polis eller annan myndighet då de skrivit något på sociala medier. Det här blir då plötsligt ett större hot mot integriteten än vad det redan är. Å andra sidan går utvecklingen väldigt snabbt och nya system kommer hela tiden. Det skulle inte förvåna mig om poliser i framtiden kan gå in och ta brottslingar innan brottet ens utförts, endast baserat på personens personlighet och aktivitet på internet.

Slutsats

Sociala medier växer och det blir det självklara valet att snabbt nå ut till någon, känd eller okänd. Poliser jobbar hårt med att både komma ikapp och hinna före tekniken i hoppet om att avvärja brott. Som vi har sett tidigare har det förekommit fall där en person har skrivit ut något som denne har tänkt att göra eller har lust att göra för att sen upptäcka att polis har sett inlägget och antingen kommit hem till personen eller satt upp personen på en lista som alla myndigheter över världen har tillgång till, vilket förhindrar personen att resa utan att bli ifrågasatt av auktoriteter. System kan analysera all aktivitet som har sparats på sociala medier och användas för att bestämma om en person är en risk för samhället eller andra individer.

Integritet kommer lätt i kläm och linjen mellan nyttan av övervakning och onödig kartläggning av privatpersoners liv är så tunn att den knappt finns. Stora medieföretag som Google och Facebook har även med i sina avtal att de delar med sig av information till myndigheter om det skulle behövas. Utöver allt detta sparas alltid information om dig när du surfar omkring på sidor på internet i form av cookies och olika tredjepartsapplikationer.
Antagligen finns jag numera med på någon världslista efter sökningarna och hemsidorna jag har gått in på och läst i association med den här texten.

 

Kort sagt, det är alltid någon som ser dig, hur du än gör, så var försiktig och tänk två gånger innan du lägger ut eller “likear”, “retweetar” eller postar på sociala medier.

Källor:

 

Policing cyber-neighbourhoods: tension monitoring and social media networks (2013)
Matthew L. Williams , Adam Edwards , William Housley , Peter Burnap , Omer Rana , Nick Avis , Jeffrey Morgan , Luke Sloan
Policing and Society Vol. 23, Iss. 4

Tillgänglig: http://www.tandfonline.com.ezproxy.server.hv.se/doi/full/10.1080/10439463.2013.780225 [2015-04-29]

 

Privacy Expectations in Online Social Media-An Emerging Generational Divide? (2011)

Zansberg, Steven D; Fischer, Janna KView Profile. Communications Lawyer : Publication of the Forum Committee on Communications Law, American Bar Association 28.3 (Nov 2011): 1,26-33.

Tillgänglig

http://ezproxy.server.hv.se/login?url=http://search.proquest.com.ezproxy.server.hv.se/docview/913145663?accountid=14825 [2015-04-30]

 

“Sentiment search: an emerging trend on social media monitoring systems (2014), Tung Thanh Nguyen , Tho Thanh Quan , Tuoi Thi Phan ,Aslib Journal of Information Management, Vol. 66 Iss: 5, pp.553 – 580

Tillgänglig:

http://dx.doi.org.ezproxy.server.hv.se/10.1108/AJIM-12-2013-0141 [2015-04-28]

Webbsidor:

 

Data, Analytics & Technology – LexisNexis Risk Solutions (2015)
[ELEKTRONISK] Tillgänglig: http://www.lexisnexis.com/risk/about/data.aspx [2015-04-22]

 

Number of Internet Users – Internet Live Stats (2014) [ELEKTRONISK] Tillgänglig: http://www.internetlivestats.com/internet-users/ [2015-04-22]

 

Terms And Conditions May Apply (2013)
Tillgänglig: https://youtu.be/MMZmaNCN7AA [2015-04-22]

 

HTTP cookie – Wikipedia, the free encyclopedia (2015) [ELEKTRONISK] Tillgänglig:  http://en.wikipedia.org/wiki/HTTP_cookie [2015-04-23]

 

Do not track (2015) [ELEKTRONISK] Tillgänglig:
http://donottrack-doc.com/en/  [2015-04-26].

 

COSMOS | Collaborative Online Social Media Observatory.(2015)[ELEKTRONISK] Tillgänglig: http://www.cs.cf.ac.uk/cosmos/ [2015-04-30]