Facebook –

inte helt utan konsekvenser

 

banksymojs

 

Av: Sofia Johansson
DIG14

Bildredigering: Erik Norman


Inledning

Vi lever just nu i en tid då sociala medier spelar en allt större roll i människors vardag. Vi berättar om vår dag i en statusuppdatering på Facebook, skriver en rad på Twitter om något intressant vi upptäckt, eller lägger upp en bild på en fika i solen på Instagram. Vi engagerar oss i olika ämnen som intresserar oss, skriver inlägg på forum och talar om vad vi tycker och tänker – helt öppet och för alla att ta del av.

Vissa personer är mer öppna än andra på exempelvis Facebook, där du faktiskt kan välja vilka som ska ta del av dina bryderier och därmed minimera risken att dina tankar ska hamna i fel händer. Men, vad händer då om du som användare har ett helt upplåst nyhetsflöde på Facebook där du faktiskt skriver om precis allt, lägger upp privata bilder, klagar över en orättvis chef, m.m.? Finns det en risk att ditt beteende får konsekvenser i framtiden? Hur tänker användarna av Facebook om detta, och vad tänker exempelvis en arbetsgivare? Vilken information är det bäst att låta vara privat? Och hur gör en för att skydda din information?

 


 

Huvudinnehåll

banner1

 

 


Hur mycket tid spenderas på Facebook?

Det är fler och fler som ansluter sig till det sociala nätverket Facebook. Mellan 2005 och 2010 skedde en kraftig ökning varje år, men sedan började populariteten avta, skriver organisationen .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) i en rapport (2014). Med tanke på att populariteten dalade efter 2010 bör detta möjligtvis ha följts av en stagnation i Facebooks medlemsrekrytering. Detta var dock inte fallet, då de nya användarna återigen började ansluta sig i allt högre grad under 2013. Strömmen av nya användare består mestadels av äldre personer i åldern 46-75.

64 procent av befolkningen över 12 år, med tillgång till Internet befinner sig någon gång på exempelvis Facebook, eller övriga sociala medier. Rent tidsmässigt är det i åldern 16-25 som sociala medier används mest, då handlar det om ca 7,6 timmar i veckan (.SE, s. 29,  2014). 81 procent av dessa 16-25-åringarna besöker Facebook dagligen.

De flesta som besöker Facebook gör det inte för att uppdatera andra med en statusuppdatering. Det är tre gånger fler som besöker sidan för att se vad andra skriver, än vad det är som faktiskt uppdaterar.

b

banner2

 

 

 

Finns det någon oro bland användarna?

Runt år 2000, när Internet fortfarande var något som enbart hälften av Sveriges befolkning använde sig av, var oron för olika former av övervakning av ens aktivitet ganska hög. Denna oro delade 51 procent av befolkningen och flertalet ansåg att utbredningen av vårt användande av Internet gjorde att det blev lättare att övervaka oss (ibid, 2014). I takt med att vårt internetanvändande ökade, så minskade rädslan för övervakningen. För att relatera detta till Facebook-användning kan en se i en amerikansk studie att ju mer aktiv en användare (i det här fallet en student) är på sidan, desto mer information om sig själv väljer hen att ha offentligt (Quan-Haase, Young, s. 266, 2009).

Att inte dela viss information berodde på flera saker, skriver Quan-Haase och Young i sin rapport. Vissa av personerna de intervjuat ville helt enkelt inte att andra inte skulle kunna lista ut vart de bor. Genom att inte ange hemadress, telefonnummer samt hemstad, så kan användaren motverka detta. En annan oro bland studenterna var att information om dem skulle hamna i fel händer:

“I’m concerned with the fact that they own everything that you put on there. I would say that is my biggest concern. I think that’s highly unethical personally …. I don’t want people profiting from my demographics.”  (Quan-Haase, Young, 2009)

Den tredje och sista oron studenterna kände inför spridningen av information om dem var att personer som inte ska ha tillgång till den faktiskt hittade den. En student ansåg att personer från high school då kunde få reda på mer om henne, än vad hon faktiskt ville (Quan-Haase, Young, s. 270, 2009).

De flesta som blivit intervjuade hade inga direkta egna erfarenheter av det de kände oro inför. Dock hade de läst många historier i media, som bidrog till deras nervositet (ibid, 2009). En student hade råkat ut för en incident, vilket ledde till att hen valt att ändra sina inställningar på Facebook. Numera kunde ingen “tagga” henom utan medgivande och personen var även snabb med att radera foton som hen inte ville visa för andra. Även andra studenter har haft liknande problem.

[…] “I’ve had one [negative] experience with one family member who did come across a picture and it was ‘bad news.’” […] (Quan-Haase, Young, 2009)

b

banner4 (1)

Vad kollar “någon” eventuellt upp?

I dagens läge blir det allt vanligare att arbetsgivare Googlar sina sökanden (s.k. “screening” – icke att förväxla med den medicinska termen då en söker efter sjukdomar). I en artikel som SvD publicerade 2012 visade siffrorna på att hela 56 procent av arbetsgivarna inom hotell- och restaurangbranschen söker upp information om sina sökanden till sina tjänster. Arbetsgivarna uppger även i artikeln att de valt bort sökanden på grund av opassande beteende som uppdagats på nätet.

[…] “Om jag rekryterar till Grand Hôtel kanske det inte passar med någon som lagt ut väldigt lättklädda bilder.”  – Harriet Öholm (Axelsson, 2012)

Men det är inte alla arbetsgivare inom denna bransch som resonerar som Harriet Öholm (citerad ovan). Kaj Holmgren, som är rekryteringschef på Parks and Resorts anser att bilden en får vid mötet är bättre. Genom att googla en sökande kan en få reda på mycket irrelevant fakta om den sökande (Davison, mfl., s. 2, 2011), som inte har något med själva arbetsprestationen att göra. Detta kan innefatta politisk ställning, sexuell läggning eller riskbeteende – något som inte skulle komma fram vid en traditionell intervju ansikte mot ansikte.

Dock ska en inte tänka att det bara är negativa konsekvenser som kan uppstå i samband med användandet av sociala medier och arbetsgivares närvaro. Om en använder tjänsten rätt, så kan en snarare öka sina chanser att bli anställd (Brown, Vaughn, s. 220, 2011). Genom att framställa sig själv som kvalificerad, kreativ eller socialt kompetent kan en framhäva sina mer positiva sidor. Dock måste arbetsgivarna ha i åtanke att allt som står på nätet inte är sant. En person kan väldigt enkelt överdriva sina kvalifikationer. Detta kan även vara spelas åt andra hållet – en sökande berättar om sina erfarenheter under en intervju, men arbetsgivaren upptäcker sedan, via sociala medier, att dessa inte alls stämde (Davison, m.fl., s. 4, 2011).

Att screena en person kan visa rekryteraren hur en person är privat (personlig bedömning) (Davison, mfl., s. 11, 2011). En välorganiserad hemsida exempelvis, visar på att personen i fråga har ett öga för detaljer, är noggrann, m.m. Forskning visar på att personer som är omsorgsfulla med hur de framställer sig själva och känslomässigt stabila inte begår s.k. “Facebook faux pas” (ibid, s. 11, 2011), vilket i sin tur säger mycket om hur en person är. Det finns dock ingen forskning för hur mycket en kan lita på denna form av screening och det rekryteraren finner på Internet bör därför tas med en nypa salt.

 

banner3

 

 

 

Hur kan en skydda sig?

Facebook har en funktion där du som användare kan välja att dela inlägg med en viss utvald skara människor. Det kan vara genom att bara tillåta dina tillagda vänner att se dina inlägg, det kan vara vänners vänner, eller bara vissa personer som du valt ut själv (Facebook, 2015). Dessa målgrupper kan väljas för varje inlägg du gör. Dock ska en ha i åtanke att om en gillar exempelvis ett foto i en grupp på Facebook, så kan detta foto vara offentligt, det vill säga att andra kommer se att du gillar det. Detta går inte att motverka genom inställningar, utan en som användare får fundera över vilka bilder en bör gilla då de eventuellt kommer visas i andras flöden.

När det gäller taggning av ett foto kan användaren välja att ändra sina inställningar, så att ett taggat foto av personen först måste godkännas, innan det publiceras (Facebook, 2015). Detta gör att ett ofördelaktigt fotografi aldrig når den breda massan.

Att skicka privata meddelanden inom Facebook är det vanligaste sättet för studenterna att skydda sin integritet, enligt Quaan-Haase och Youngs rapport (s. 271, 2009). Tidigare under Facebooks historia skrev användarna meddelanden direkt på varandras nyhetsflöden, vilket innebar att alla kunde se dem. År 2008 släppte Facebook sin egen chat-funktion (Logan, 2008), vilket betydde att användarna numera kunde diskutera saker utan att andra såg det.

Precis som tidigare nämnda studenter gjorde, så kan en välja att dölja både adress och telefonnummer. En kan även välja att skriva ut en bostadsort som helt enkelt inte stämmer. Detta kan göras för att en inte ska kunna sökas upp av personer en helst vill undvika. Dock nämner testpersonerna i rapporten att detta även kan vara negativt, då personer en känner får problem med att hitta en.

 


 

Diskussion

Som användare av Facebook och andra sociala medier bör en vara någorlunda försiktig med vad en delar med sig av. Det handlar inte bara om eventuell screening, utan även vad andra kan göra med informationen. Att inte skriva ut hemadress på Facebook är ett smidigt sätt att undvika ovälkommet besök (Quan-Haase, Young, s. 270, 2009). En oro över att främlingar kan hitta ens “ansikte” på Internet med tillhörande adress och telefonnummer fanns bland studenterna som Quan-Haase och Young intervjuade. Denna oro kunde resultera i att vissa valde att skriva ut fel bostadsort på Facebook, och även anta en pseudonym.

Om vi backar tillbaka till arbetsgivarnas s.k. screening, så kan exempelvis bilden från fredagens fest göra mer skada än nytta för en i framtiden. Privat kan detta ses som ett roligt minne från världens bästa kväll, men för en arbetsgivare ses det som oseriöst och ett dåligt val. Som anställd på exempelvis ett hotell är du ett ansikte utåt och då passar inte vilket beteende som helst (Axelsson, 2012). Men en ska inte lita på allt som står på Internet – en bild på en person där kontext saknas kan tolkas på flera olika sätt och det är arbetsgivarens syn som avgör om den är positiv eller ej.

Jag anser att just screening av arbetssökanden ger dåliga vibbar. Som arbetsgivare har en åsikter om saker, precis som alla människor. Om en hittar irrelevant information om en jobbsökande, så är det alltså en personlig åsikt som väger in.

“Vill jag anställa en person som röstar på det partiet?”

“Kan en person med den sexuella läggningen verkligen arbeta här?”

Risken för diskriminering bör öka i och med detta, anser jag. Det är i stort sett omöjligt att inte vara opartisk i alla lägen. Den personliga bedömningen både ger och tar (Davison, mfl., s. 11, 2011) och hur mycket är okej för en arbetsgivare att anta kring en sökandes personlighet?

För att kunna skydda sig någorlunda bra på just Facebook, finns det en hel del sekretessinställningar att tillgå. Där kan du som användare välja hur din information ska visas för andra, om andra användare ska kunna skriva öppet till dig, eller tagga dig i foton (Facebook, 2015). När det gäller att gilla andras foton är det dock bäst att se upp då personen som lagt upp det bestämmer vilken målgrupp som ska kunna se det. Gillar du exempelvis en obskyr bild med politiskt motiv, så kan den vara öppen för alla att se, vilket innebär att din “gillning” också blir helt öppen. Så, det gäller att tänka efter innan en gillar något.

Här kan en fundera över om ens integritet går före spridningen av en bild. Jag som publicerat ett foto vill kanske att fler ska kunna ta del av det, och därför väljer jag att lägga upp det offentligt. Men andra användare vill eventuellt inte att deras like ska florera i andras nyhetsflöden och väljer därför att inte gilla mitt foto. Det är en svår balansgång som vi användare måste förhålla oss till. Vill jag avslöja mig som politisk aktivist genom att gilla en bild som är ren propaganda på Facebook, eller avstår jag hellre och struntar i att visa min lojalitet till föreningen?

 


 

Slutsats

Att dela information på exempelvis Facebook är både bra och dåligt för oss användare. Den angivna information kan användas emot oss, men även till vår fördel. Det gäller att sålla bland intrycken och avgöra vad som är bäst för en själv. Hur en vill framställas på Internet är en viktig sak att ta ställning till, inte minst i dagens samhälle där företag söker information via Google om dig som person. Men även de som tar del av informationen har ett ansvar för hur allt ska tolkas. Kan en ta allting bokstavligt om en inte har hela kontexten?

Sekretessinställningar är viktigare än någonsin och genom att använda sig av dessa gör en sig själv en stor tjänst. Vilka vill vi ska kunna ta del av det vi skriver på sociala medier? Är det värt att gilla ett foto som är delat offentligt, om det eventuellt kan skada ditt rykte i framtiden?

 


 

Källförteckning

.SE (2014). Svenskarna och internet – Så använder vi sociala medier  [elektronisk]. Tillgänglig: https://www.iis.se/docs/sociala_medier_SOI2014.pdf [2015-04-23].

.SE (2014). Stor oro som har minskat men nu ökat något [elektronisk]. Tillgänglig: http://www.soi2014.se/personlig-integritet-overvakning-och-politik/stor-oro-som-har-minskat-men-nu-okat-nagot/ [2015-04-23].

Axelsson, Cecilia (2012). Sociala medier kan kosta dig jobbet [elektronisk]. SvD Näringsliv. Tillgänglig: http://www.svd.se/naringsliv/sociala-medier-kan-kosta-dig-jobbet_6830983.svd [2015-04-23].

Brown, Victoria R., Vaughn, E. Daly (2011). The Writing on the (Facebook) Wall: The Use of Social Networking Sites in Hiring Decisions [elektronisk]. Tillgänglig: http://link.springer.com.ezproxy.server.hv.se/article/10.1007/s10869-011-9221-x [2015-04-23].

Davison, Kristl H., Maraist, Catherine C., Hamilton, R. H., Bing, Mark N. (2011). To Screen or Not to Screen? Using the Internet for Selection Decisions [elektronisk]. Tillgänglig: http://link.springer.com.ezproxy.server.hv.se/article/10.1007/s10672-011-9178-y [2015-04-23].

Facebook (2015). Vem kan se händelser om mina kommentarer eller gilla-markeringar i nyhetsflödet och realtidsrutan? [elektronisk]. Tillgänglig: https://www.facebook.com/help/171783462899295/ [2015-04-23].

Facebook (2015). Vilka målgrupper kan jag välja direkt när jag gör ett inlägg? [elektronisk]. Tillgänglig: https://www.facebook.com/help/211513702214269 [2015-04-23].

Facebook (2015). Vem kan se foton som jag lägger upp på Facebook där någon annan har blivit taggad? [elektronisk]. Tillgänglig: https://www.facebook.com/about/basics/what-others-see-about-you/tagging/ [2015-04-23].

Logan Becca (2008). Facebook Chat: Now We’re Talking [elektronisk]. Tillgänglig: https://www.facebook.com/notes/facebook/facebook-chat-now-were-talking/12811122130 [2015-04-23].

Quan-Haase Anabel, Young Alyson L. (2009). Information revelation and internet privacy concerns on social network sites: a case study of facebook [elektronisk]. Tillgänglig: http://dl.acm.org.ezproxy.server.hv.se/citation.cfm?id=1556499&bnc=1 [2015-04-23].
Bildkällor:
rp71 (2008). What are you looking at? [fotografi]. https://www.flickr.com/photos/rp72/2732489098/ [2015-04-28].

David Goehring (2008). Security [fotografi]. http://tinyurl.com/kqarrww [2015-04-28].

Nicolas Alejandro (2013). garage security [fotografi]. http://tinyurl.com/orgrhxv [2015-04-28].

These * Are * My * Photons (2013). Light Trails in Lancaster [fotografi]. http://tinyurl.com/nbvkcpk [2015-04-28].

Dom Crossley (2013). Fuji Tv, Tokyo, Japan [fotografi]. http://tinyurl.com/n3t4qts [2015-04-28].

Joram Huyben (2012). I call my sister. [fotografi]. http://tinyurl.com/mfgem6f [2015-04-29].