Viktor Bengtsson, 2015-04-30

Abstrakt

Marie Grusell och Lennart Hast skrev 2010 i artikeln Sociala medier ställer nya krav på politiker, att politiker vid det här laget måste vara medvetna om att de kommer att granskas, och att det inte finns några frizoner på internet där man kan lufta egna värderingar i tron om att de aldrig kan komma ut i offentligheten. De borde veta att de är allt mer synliga. Den synlighet som Thompson (2005) tar upp, där makthavare får det svårare att kontrollera och säkerställa att bilden av dem själva som görs tillgängliga för individer är den de vill visa upp. Eftersom man numera är sin egen publicist, och att skriva hatiska och hotfulla kommentarer och ställningstaganden på internet kan inte räknas med att det kommer att gå obemärkt förbi i dagens läge.

Med kommentarsfältspraktik menar jag sättet politikerna för sig på, både i direkta statusuppdateringar men också i den efterföljande diskussionen i kommentarsfälten. För att avgränsa mig har jag valt att fokusera på Facebook, då något annat inte ryms inom ramen för denna artikel. Vad kan svenska politiker i allmänhet – och Sverigedemokrater i synnerhet – skriva i kommentarsfält på internet utan att ifrågasättas? Och varför står de i efterhand inte för de åsikter de uttryckt när de senare granskas av journalister? Hur kommer det sig att rasismen i dessa kommentarsfält är så utbredd? Går det att bara åberopa yttrandefrihet och att sedan gå fri?

Klart är att man få tycka till och ha sina åsikter på nätet, men till vilket pris ska man få uttrycka hat, hot och hets mot diverse grupper av samhället? Om man som svensk politiker skriver kränkande eller hatiska kommentarer på till exempel Facebook, behöver man sedan inte stå för de åsikterna när man blir granskad och/eller konfronterad av media? Ibland är det precis vad som sker, och det är det jag tänkt fokusera denna text kring.

Introduktion – tänkt publik och ökad synlighet

Jag kommer bland annat ta upp innehåll från artikeln I Tweet Honestly, I Tweet Passionately: Twitter Users, Context Collapse, and the Imagined Audience skriven av Alice E Marwick och danah boyd (2010). Även om jag inte fokuserar på användningen av Twitter i denna text, utan på Facebook, så är det dock publiceringar och ställningstaganden som man på något sätt måste stå för eller förhålla sig till, speciellt om man är en offentlig person, oavsett om det sker på Twitter eller på Facebook.

Marwick och boyd (2010)
tar upp begreppet ”den tänkta publiken”. Några av de politiker som jag fokuserat på i denna text; de som skrivit, kommenterat, gillat eller delat kränkande innehåll, har inte tänkt på att de åsikter eller värderingar de sympatiserat med skulle kunna spridas till andra än den tänkta publiken, det vill säga vänner och likasinnade i deras egna Facebook-flöden. Hade nämnda politiker tänkt på att deras åsikter kunde spridas hade de i så fall senare stått upp för dem. Något som inte skedde i första exemplet med Lennie Kjellman (SD). Han är andre vice ordförande i SD i Ale och ledamot i kommunfullmäktige, och efter att ha avslöjats med att heja på hot mot SD-kritiker, påstod han att han ”råkat” gilla ett flertal hotfulla kommentarer på Facebook, som bland annat uppmanade till gruppvåldtäkt (Johansson, 2014).

Antirasistbloggen Inte rasist, men… har vid ett flertal tillfällen kunnat avslöja hur personer med maktpositioner inom Sverigedemokraterna publicerat, delat eller kommenterat innehåll med en rasistisk och kränkande ton. Journalisten Henrik Johansson försökte även nå Kjellman för en kommentar om hans åsikter och ställningstaganden på Facebook. Istället för att låta sig intervjuas valde han att i en statusuppdatering varna personer för journalisten som granskat honom. I de efterföljande kommentarerna till Kjellmans varning hängs journalisten och hans mor ut med namn och personuppgifter av en annan man. Kjellman har därefter gillat kommentarerna, det vill säga gjort ett ställningstagande (Bengtsson, m.fl, 2014), detta trots att Datainspektionen (2012) skriver följande om personuppgiftslagen (PUL): Att publicera personuppgifter i syfte att skandalisera eller “hänga ut” någon är tydliga exempel på publicering som normalt är kränkande enligt personuppgiftslagen”.

Mårten Schultz, professor i civilrätt, menar i texten Förtal och integritet från 2012 att det inte är ”storebror” som står för hotbilden i fall som dessa, utan snarare ”lillasyster”, den enskilda personen. Han menar att de sociala medierna och kommentarsfälten för med sig ökade integritetsproblem, där rättsliga åtgärder också är svåra att applicera.

I fall där det framförts kränkningar i kommentarsfält är det dock svårt att peka på vem som bär skulden, då till exempel Facebooks kommentarsfunktion är omodererad. Med omodererat menas att vem som helst (beroende på övriga sekretessinställningar på Facebook) kan publicera kommentarer utan förhandsgranskning. Problematiken uppstår när till exempel politikern blivit informerad om att kränkningar eller opassande innehåll förekommer i kommentarsfälten, och ändå inte gör något för att ta bort kommentaren eller uppmana till det. På Facebook kan vi betrakta den som publicerat originalinlägget som moderator (Schultz, 2012).

Relaterad forskning – Åsikts– och yttrandefrihet

Sedan sociala medier slagit igenom har även politiken tagit mer och mer utrymme på dessa sajter, och kommer i framtiden bli en än viktigare kommunikationskanal för partierna att nå ut till sina väljare på (Grusell och Hast, 2010). Politiker kan via de sociala medierna få en direktkontakt med medborgarna och väljarna, och samtidigt nå ut till många fler än vad man kanske gjort på till exempel ett torgmöte några år tillbaka. Den genom medierna skapade synligheten har ökat, vilket i sin tur medfört att det nu finns en ny typ av skörhet för politikerna att förhålla sig till. Maktrelationer kan skifta snabbt, dramatiskt och på oförutsägbara sätt (Thompson, 2005, s.42).

Jag läste följande intressanta citat från en av förra årets studentartiklar, skriven av Stephanie Fernblad, med ett ämne liknande mitt:

”Det finns tyvärr en del som tar sina politiska åsikter över gränsen kan jag tycka som rent av trakasserar och hotar andra människor på grund av deras politiska åsikt. Sverige är trots allt ett land där vi har yttrandefrihet och det ska ingen människa få ta ifrån någon annan.” (Fernblad, 2014).

Här har Fernblad alldeles rätt i att vi har yttrandefrihet i Sverige. Vad hon däremot inte uppmärksammar är att yttrandefrihet också genererar skyldigheter. Att utkräva att få föra fram sina åsikter och att hänvisa till yttrandefriheten är en väg som många tar. I FNs artikel 19 i konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), beskrivs människors rätt till yttrande- och åsiktsfrihet. Under § 2 finner vi att:

”Var och en har rätt till yttrandefrihet. I denna rätt ingår frihet att oberoende av territoriella gränser söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer av alla slag, i tal, i skrift och i tryck, i konstnärlig form eller genom annat valfritt uttrycksmedel.”

Under § 3 framgår det att vidare att dessa rättigheter dock inte kommer utan ansvar:

”Utövandet av de rättigheter som avses i punkt 2 medför särskilda skyldigheter och särskilt ansvar. Detta utövande får därför underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är angivna i lag och som är nödvändiga a) för att respektera andra människors rättigheter eller anseende, b) för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen, folkhälsan eller sedligheten.”

Åsikts- och yttrandefrihet är rättigheter som skyddas under såväl internationella konventioner som i Sveriges grundlag. Under kapitel 2 i regeringsformen skyddas alla medborgares grundläggande fri- och rättigheter:

”1 § Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad 1. yttrandefrihet: frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor,”

Här framgår det tydligt hur yttrandefrihet är en rättighet som också för med sig en del skyldigheter, men trots detta väljer de personer som hänvisar till åsiktsfriheten ofta att ignorera dessa skyldigheter. I debatten om politisk korrekthet argumenteras det ofta för vikten av att kunna ha just denna rättighet – men problemet ligger dock i hur de skyldigheter som kommer med denna rättighet av förklarliga skäl inte får samma uppmärksamhet.

Begreppet politisk korrekthet beskrivs bland annat av tidningen Expo, som en samling åsikter som betraktas mer korrekta att ha, och uttrycket har numera blivit ett vanligt skällsord från främlingsfientliga rörelser (Expo skola, 2015).

Ett annat exempel där politiker uppfört sig vårdslöst är Barbro Williams, före detta suppleant för styrelsen i SD Ale, numera utesluten, som bland annat uttalat sig generaliserande kring muslimer och gillat nazistiska budskap på Facebook (Schau, 2014). Efter avslöjanden om de hetsande inläggen mot muslimer menade Barbro att hon agerat som privatperson och har rätt till sin åsiktsfrihet. I ett annat fall har Williams gillat Svenskarnas parti på Facebook, vilket hon senare förnekar, trots att bevis fanns tillgängliga (Schau, 2014).

Björn Söder, SD:s tidigare partisekreterare och sedermera riksdagens andra vice talman, skickade i mars 2013 ut en uppmaning till samtliga medlemmar, där han skrev att partiet ”i princip” varje vecka får höra om personer som beter sig “omdömeslöst på internet” och att “det kan handla om att man ”gillar” nazistiska partier, extremistiska tidskrifter och grupper med kränkande budskap” (Leman m.fl, 2014).

I texten Näthat, det (straff)fria ordet? (2014) menar Cecilia Bengtsson att i och med de sociala mediernas uppgång har både för– och nackdelar skapats för användarna. En fördel är att yttrandefriheten stärks i och med att fler kan ta del av samtalet och vara med och påverka. En stor nackdel är däremot att privatpersoner som förmedlar information i stor omfattning saknar det ansvarstagande som är utmärkande i de etablerade medierna. Många tänker att det som skrivs på internet inte tas på så stort allvar, att det är en ”annan värld och verklighet”, och tror att man ska ”tåla mer på internet”. Detta medför att man tror att man kommer undan med diverse beteenden bara för att det sker på nätet (Bengtsson, 2014, s.50).

Den masskommunikation som uppstått i takt med att informationssamhället vuxit sig starkare för också med sig nya integritetsproblem. Thompsons (2005) resonemang berättar för oss att vi i denna nya värld också har en medierad synlighet, det vill säga en ökad samverkan och förmedlande av information med hjälp av kulturella redskap (Wikipedia, 2015). Detta synliggörande av handlingar och händelser, som då uppstår, är inte bara resultatet av ett läckande system för kommunikation och informationsflöde som är allt svårare att kontrollera. Det är också en uttalad strategi för personer som mycket väl vet att medierad synlighet kan vara ett vapen i kampen på till exempel kommentarsfält (Thompson, 2005, s.31).

Betydelsen för denna nya form av synlighet kan belysas där dess konsekvenser blivit särskilt stora, nämligen den komplexa och föränderliga relationen mellan synlighet och politisk makt. Före utvecklingen av tryck och andra medier var synligheten för politiker begränsad till fysiska möten, medan interaktionen nu inte på samma sätt är bunden till tid och rum (Thompson, 2005, s.36).

Marwick och boyd (2011) tar i texten om vilken publik våra inlägg riktar sig till även upp uttrycket den ”ideala personen”. Denna person beskrivs i texten som en ”vän” med liknande intressen. Följer man detta synsätt kan man fundera kring vilka personer de nämnda Sverigedemokraterna tänkt som publik eller ”ideala personen” vid sina uttalanden och inlägg.

Ytterligare ett exempel var då SD Nordberg i december 2014 publicerade följande på sin offentliga Facebook-sida:

SD Norberg

 

 

 

 

När journalisten når Andreas Häkinnen, förstanamnet på kommunlistan, blir han först förvånad över det publicerade inlägget, men medger sedan att uttalandet ”drar alla över en kam”. Därefter hänvisar han till Stefan Vestling, som då var ordförande och den som lagt ut statusuppdateringen. Vestling menar sedan att inlägget är kopierat från en Flashback-tråd och att ordet muslimer blivit förväxlat med islamister (Schau, 2014).

Diskussion

Jag tänker att bloggen Inte rasist, men… (IRM) ser sig själva som en informationskanal till väljarna, där de vill föra ett öppet samtal och belysa sådant som de inte anser är allmänt känt hos röstberättigade personer. Detta för att svenska folket ska kunna skapa sig en bild av Sverigedemokraterna och kunna fatta välinformerade beslut. Sedan är det klart att IRM oftast går in med inställningen att avslöja något som de anser folket borde känna till om partiet.

Vissa skulle å ena sidan kanske försöka hävda att denna artikel är alltför subjektiv. Mitt syfte med texten har dock varit att belysa hur folkvalda politiker uppför sig och väljer att uttrycka sig i statusuppdateringar och kommentarsfält. Efter vad jag har tagit del av och fått se exempel på tycker jag att jag relativt ofta, i alla fall jämfört med andra politiska partier, sett exempel där till och med personer sittandes i Sveriges riksdag ge sig in i debatter i kommentarsfält där det florerar rasistiskt klingande inlägg – detta ofta utan några som helst försök att stävja eller stoppa den uppeldade attityden som ofta kan uppstå i kommentarsfält, mitt bland partikamrater och övriga likasinnade.

Dåvarande stabchefen, numera riksdagsledamoten Linus Bylund (SD), menade själv i samband med uteslutningar av flera medlemmar ur partiet 2013, att personer med sådana åsikter tror att de hör hemma i Sverigedemokraterna (Högström, Karlsson, 2013). Dock finns det ju exempel på personer i partitoppen som också uttryckt sig rasistiskt eller generaliserande, men där de ändå klarat sig utan någon allvarligare påföljd (Bergkvist, 2014).

Med politikeryrket kommer också ett stort ansvar. Det sätt på vilket det många gånger skrivs på nätet om olika grupperingar i samhället, kan vara en grogrund för en utbredd rasism, homofobi och sexism, vilket inte minst leder till att gränserna för vad som är okej att säga om grupperna flyttas fram. Internet är en del av verkligheten och vad som äger rum där avspeglar ett visst klimat. Därför är det viktigt att framförallt uppmärksamma åsikter som skiljer på folk och folk och som generaliserar etniska gruppers beteenden. På samma sätt vill jag här passa på att påpeka att de exempel på uttalanden som jag tagit upp i denna artikel inte kan tolkas som att alla medlemmar i Sverigedemokraterna har dessa åsikter. Historien har dock visat att partiet, som har rötter i högerextrema kretsar (Wikipedia, 2015) vid ett flertal tillfällen varit inblandade i liknande skandaler. Henrik Johansson (2014) radar upp en ganska diger lista med exempel på där politiker från Sverigedemokraterna inte tänkt på den synlighet som faktiskt uppstår på nätet och i kommentarsfälten. Detta trots att de är förtroendevalda och kanske bör räkna med viss granskning, samt att föregå med gott exempel framför deras väljare.

Den granskning som sker mot SD har påståtts vara partisk och hårdare än den granskning som andra politiska partier utsätts för (El-Mochantaf, 2014). Dock är det ju också så att Sverigedemokraterna haft – och har – en förmåga att gång på gång sätta sig själva i positioner där de uttryckt sig på klumpiga sätt i skrift, eller på något sätt gjort ställningstaganden som legat dem i fatet (Leman m.fl, 2014), vilket förmodligen gjort att granskningen inte har avtagit.

Slutsats

Den höga graden av synlighet är något vi alla måste förhålla oss till på internet idag. Det blir svårare och svårare för politiker att kunna kontrollera bilden och informationen om sig själva, samt att förutse konsekvenserna av deras handlande. Jag anser att vi måste försöka att sprida kunskap om såväl rasistiska mönster som om yttrandefrihet och publicering och på nätet ta upp kampen mot rasism och kränkningar i kommentarsfält.

Sedan oktober 2012 har Sverigedemokraterna infört en nolltolerans mot rasism i partiet. Ett flertal gånger har politiker blivit uteslutna ur partiet på grund av obetänkta och kränkande uppträdanden på nätet. Dock har detta i de flesta fall innefattat anonyma kommentarer på så kallade ”hatsajter” (Lönnaeus, 2014), även om vissa faktiskt har fått gå på grund av kommentarer på Facebook. Jag känner själv efter denna korta studie att det inte finns någon tydlighet gällande vad som är okej att skriva på Facebook och i kommentarsfält som politiker, och kritik har även riktats mot det ofta inkonsekventa i vilka som blir uteslutna ur partiet och inte (Johansson, 2012). I somliga fall har det ”pudlats” och sedan är man snabbt förlåten.

I framtiden tänker jag att det är viktigt informera och att visa på möjligheterna med kommunikation i sociala medier. Samtidigt måste vi också bli bättre på att ta upp och informera om att förutsättningarna för åsikts– och yttrandefrihet på internet är att vara källkritisk och ansvarsfull i sin publicering.

 

________________________________________________________________________________________________

 

Referenser

Bengtsson, Alex, Leman, Jonathan, Osman, Bilan, Poohl, Daniel, Söderberg, Nathalie, Vergara, Daniel (2014). Var tredje SD-kandidat med tillgängligt Facebookkonto bryter mot nolltoleransen. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 6 sept. . Tillgänglig:
http://expo.se/2014/var-tredje-sd-kandidat-med-tillgangligt-facebookkonto-bryter-mot-nolltoleransen_6623.html
[2015-04-22]

Bengtsson, Cecilia (2014) Näthat, det (straff)fria ordet? [Elektronisk]. Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet. Tillgänglig:
http://lup.lub.lu.se/luur/download?func=downloadFile&recordOId=4451158&fileOId=4460443
[2015-04-22]

Bergkvist, Karin (2014). Nolltoleransen är bara en läpparnas bekännelse. . [Elektronisk]. Gefle Dagblad. 30 november. . Tillgänglig:
http://www.gd.se/opinion/ledare/nolltoleransen-ar-bara-en-lapparnas-bekannelse
[2015-04-28]

Datainspektionen (2012). Publicering på Internet. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.datainspektionen.se/Documents/faktablad-personuppgifter-och-internet.pdf
[2015-04-20]

El-Mochantaf, Christer (2014). Jimmie Åkesson: Inte representativa för SD. . [Elektronisk]. Expressen. 11 september. . Tillgänglig:
http://www.expressen.se/nyheter/val2014/jimmie-akesson-inte-representativa-for-sd/
[2015-04-22]

Expo skola (u.å). Politiskt korrekt. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://skola.expo.se/politiskt-korrekt_153.html
[2015-04-27]

Fernblad, Stephanie (2014) Politik och politiker i sociala medier. [Elektronisk].Tillgänglig:
http://media.hv.se/kurser/integritet/essaer/politik-och-politiker-i-sociala-medier/
[2015-04-20]

FN (Förenta nationerna). Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). 2011. . [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/karnkonventionerna/konventionen-om-medborgerliga-och-politiska-rattigheter-iccpr/
[2015-04-21]

Grusell, Marie & Hast, Lennart (2010). Sociala medier ställer nya krav på politiker. . [Elektronisk]. Göteborgsposten. 20 april. . Tillgänglig:
http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.352019-sociala-medier-staller-nya-krav-pa-politiker
[2015-04-22]

Högström, Erik, Karlsson, Karl-Johan (2013). Bylund (SD): “Är man idiot, bonnläpp och rasist så…” [Elektronisk]. Expressen. 10 december. Tillgänglig:
http://www.expressen.se/nyheter/bylund-sd-ar-man-idiot-bonnlapp-och-rasist-sa/
[2015-04-27]

Inte rasist, men… (2015). IRM listar SD. [Elektronisk]. Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/irm-listar-sd/
[2015-04-21]

Johansson, Henrik (2014). Hotas med våldtäkt efter låt om Åkesson – SD-politiker hejar på hoten. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 2 september. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/granskning/hotas-med-valdtakt-efter-lat-om-akesson-sd-politiker-instammer-hotet/
[2015-04-21]

Johansson, Henrik (2014). SD-politiker – jag bara råkade bara gilla våldtäktshot. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 2 september. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/granskning/sd-politiker-jag-bara-rakade-bara-gilla-valdtaktshot/
[2015-04-21]

Johansson, Henrik (2014). SD-politiker – får man inte kalla folk arabfitta, var tog yttrandefriheten vägen? . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 21 augusti. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/granskning/sd-politiker-far-man-inte-kalla-folk-arabfitta-var-tog-yttrandefriheten-vagen/
[2015-04-21]

Johansson, Henrik (2014). SD:s inkonsekvens med rasistiska uttalanden. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 22 augusti. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/granskning/sds-inkonsekvens-med-rasistiska-uttalanden/
[2015-04-21]

Lönnaeus, Olle (2014). SD utesluter ytterligare nio medlemmar. . [Elektronisk]. Sydsvenskan. 28 januari. . Tillgänglig:
http://www.sydsvenskan.se/sverige/sd-utesluter-ytterligare-nio-medlemmar/
[2015-04-22]

Marwick, Alice E, boyd, danah (2010). I Tweet Honestly, I Tweet Passionately: Twitter Users, Context Collapse, and the Imagined Audience. . 
[Elektronisk]. New Media & Society. vol. 13 no. 1 114-133. februari, 2011. .Tillgänglig:
http://nms.sagepub.com/content/13/1/114
[2015-04-22]

Schau, Oscar (2014). SD-politiker – det är åt helvete med alla muslimer, de hör inte hemma här. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 13 augusti. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/dumheter/sd-politiker-muslimer-lever-pa-stenaldern-och-hor-inte-hemma-sverige/
[2015-04-21]

Schau, Oscar (2014). SD-politiker gillar nazister och ”vit makt niggerslakt”. . [Elektronisk]. Inte rasist, men… 10 september. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/dumheter/sd-politiker-gillar-vit-makt-niggerslakt/
[2015-04-21]

Schau, Oscar (2014). SD Norberg: ”Lättast för ”svenska” kåta muslimer är givetvis att ansluta sig till ISIS”. [Elektronisk]. Inte rasist, men… 16 dec. . Tillgänglig:
https://www.interasistmen.se/dumheter/sd-norberg-lattast-svenska-kata-muslimer-ar-givetvis-att-ansluta-sig-till-isis/
[2015-04-21]

Schreiber, Johanna (2012). Jimmie Åkesson: Blir nolltolerans mot rasism. . [Elektronisk]. Expressen. 12 oktober. . Tillgänglig:
http://www.expressen.se/nyheter/jimmie-akesson-blir-nolltolerans-mot-rasism/
[2015-04-21]

Schultz, Mårten (2012). Förtal och integritet. . [Elektronisk]. Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet.  Tillgänglig:
http://juridiskpublikation.se/wp-content/uploads/2014/10/22012_M%C3%A5rten-Schultz.pdf
[2015-04-27]

Thompson, John B (2005). The new visibility. . 
[Elektronisk].
Theory, Culture & Society. vol. 22 no. 6 31-51. december, 2005. .Tillgänglig:
http://tcs.sagepub.com/content/22/6/31.abstract
[2015-04-21]

Wikipedia (2015). Sociokulturellt perspektiv på lärande. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sociokulturellt_perspektiv_p%C3%A5_l%C3%A4rande
[2015-04-21]

Wikipedia (2015). Sverigedemokraterna. [Elektronisk]. Tillgänglig:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sverigedemokraterna
[2015-04-21]