Av: Sofia Nordin – 2015-04-30

Inledning

Mer än hälften av alla ungdomar har idag en smartphone som de använder för att smsa eller ringa vänner och bekanta, men även för att kommunicera via sociala medier. Närmre 90 procent av ungdomarna medger att de använder sociala medier dagligen samt 43 procent lägger mer än tre timmar på nätet en vanlig dag. Förutom att kommunicera via sociala medier som facebook så använder de även nätet till att lyssna på musik, läsa bloggar samt titta på videoklipp via till exempel youtube. Men trots denna höga aktivitet på att titta på videoklipp samt läsa bloggar så är det få som publicerar något eget där medan många är aktiva på Facebook genom att publicera texter eller fotografier(Nilsson, 2012).

I och med att allt fler ungdomar befinner sig på sociala medier och nu även barn är det viktigt att titta på hur det används och vilka risker det finns. Det är mycket som kan hända på internet: nätmobbning, sexuella anspel och utgivning av för mycket information om sig själv. Men det vanligaste bland ungdomar är bristen på personlig integritet. I sammanhang där för mycket privat information delas ut eller där falsk information skapas förfaller integriteten. Vi måste lära oss vad som är vettigt att dela med sig av och sedan fundera en extra gång(Lindqvist & Thorslund, 2011).

I den här artikeln kommer jag att ta upp det här ämnet och belysa de konflikter som skulle kunna uppstå samt diskutera eventuella åtgärder för att göra sociala medier till en säkrare plats för ungdomar att befinna sig på. En frågeställning kan sådeles formuleras såhär: Vad bör ungdomar och barn tänka på för att inte få sin personliga integritet kränkt på sociala medier och internet?

Vad är personlig integritet?

På Wikipedia (2015) nämns det att personlig integritet innebär frihet från självmotsägelser i handlingar, metoder och liknande situationer. Till exempel att man själv skall kunna bestämma vad för personlig information som ska skyddas och vad som ska vara offentligt(Wikipedia, 2015).

Bylund menar dock att just personlig integritet är så oerhört brett att det inte finns något direkt svar på vad det innebär. Men grundligt handlar det om rätten att kontrollera spridning av information samt användning(Bylund, 2013). Han menar även att rätten till en privat sfär är viktig och det innefattar det som anses vara privat, exempelvis familj, kropp, åsikter och liknande(Bylund, 2013).

Hur farligt är egentligen sociala medier för unga människor?

Vi vet mycket om sociala medier, men hur farligt är de egentligen för unga människor att vistas där? Hur farligt är det om det skulle läcka ut för mycket information? Om den personliga integriteten blir kränkt? Att det faktiskt är en risk för unga människor att använda sociala medier blundar många vuxna människor för(Schurgin O’Keefee, m.fl, 2011). Något som är bland de vanligaste är nätmobbning, som unga människor ofta råkar ut för på sociala medier. Det innebär att en person i fråga medvetet kommunicerar anonymt, försöker trycka ner någon eller sprider falska rykten online. Just nätmobbning kan leda till allvarliga konsekvenser: som depression, ångest eller till och med självmord(Schurgin O’Keefee, m.fl, 2011). Det har bedrivits forskning på just det här med sociala medier och depressioner (s.k facebook depression) och det innebär att ungdomar som tillbringar mycket tid på sociala medier sedan börjar visa symtom på depressioner. Att hela tiden få bekräftelse av vänner samt veta att man syns är numera en viktig del i ungdomarnas liv. Den intensiteten som framkommer på grund av likes eller liknande “bekräftelse” funktioner tros ha en bidragande effekt till depression hos en del ungdomar(Schurgin O’Keefee, m.fl, 2011).

Något som förekommer ofta bland unga användare är “sexting”. Det innebär att skicka, ta emot eller vidarebefordra sexuella meddelanden eller bilder via mobil, dator eller andra digitala enheter. En undersökning visar att 20% av ungdomarna någon gång har skickat eller publicerat nakna fotografier eller filmer på sig själva(Schurgin O’Keefee, m.fl, 2011). Unga användare på internet riskerar också att utsättas för grooming. Grooming innebär att man “förbereder ett övergrepp” – fysiskt eller psykiskt. När det kommer till grooming är det viktigt att man håller koll på vad man lämnar ut för information om sig själv. För det är just det som groomare behöver, informationen om hemsituationen, vänner, skolan och dylikt. Allt för att kunna säkerhetsställa att det är “ett bra offer”(Lindqvist & Thorslund, 2011).

Kränkning av den personliga integriteten

En kränkning definieras som ett angrepp mot någon, utan att skada den fysiskt. Till exempel kan det handla om ord eller nätmobbning. För att en kränkning skall uppstå krävs något nedlåtande mot personens integritet. Vidare behövs det att personen i fråga inte själv bjuder in till själva kränkningen(Lagen, u.å) Enligt en rapport från datainspektionen år 2011 framkommer det att hälften av alla unga i Sverige har blivit utsatta för en “statuskapning”. En “statuskapning” innebär att personens facebook konto kapas av någon annan person som sedan skriver en status i “fel” namn. Många upplever det här med “statuskapning” som något kränkande, då det kan stå både det ena och det andra. I samma undersökning visade det sig även att 23% hade fått oönskade fotografier publicerade på sig själva samt att var fjärde person utsatts för sexuella trakasserier(Lindqvist & Thorslund, 2011).

För att ta ett exempel om en kränkning av den personliga integriteten har vi “Instagrambråket”, som inträffade i Göteborg 2012. Det handlade om ett konto som startades upp på appen Instagram där minderåriga tjejer och killar hängdes ut med namn, bild och övrig privat information. Ägarna av kontot bad ungdomarna att skicka in bilder på “orrar” (slang för horor) via KIK, en chattapplikation där man kan vara anonym. Bilderna strömmade in och några som hängdes ut var inte äldre än 13 år gamla(Aftonbladet, 2012).

Åldersbegränsningar och sekretess

Allting du gör på olika sociala medier sparas och lagras i tjänsternas lagerbas. Det många inte förstår är att till exempel Facebook sedan äger rätten till det du har publicerat på din sida. Just svenskar anses väldigt naiva och godtrogna, de förstår inte riktigt risken med att publicera privata bilder och texter på stora sociala medier(Hillervik, 2012). Men vi kan faktiskt skydda oss på ett relativt bra sätt med hjälp av de sociala mediernas funktioner.

Både Facebook och Instagram har 13-årsgräns på användarna medan Twitter har satt 12-årsgräns. Som yngre, är det mest vanligt med Instagrams bildtjänst och 13-årsgränsen är satt på grund av amerikanska lagar(Wasström, 2015). Varför det är just 13-årsgräns är för att den amerikanska lagen betecknar personer under 13 år som barn(U.S. Code). För att skydda sin information och det man själv postar på Instagram kan man välja att ha sitt konto privat, så  endast valda personer se vad som postas.

En studie visar att ungdomar förlitar sig väldigt mycket på att de sekretessinställningar som redan finns på de olika sociala medierna skall fungera och skydda deras personliga information(Ekman & Karlsson, 2011). Till exmempel så handlar det om Facebooks sekretessinställningar vid publicering av statusar eller fotografier. När man publicerar något kan man välja mellan att göra det helt offentligt, dela med vänners vänner eller bara med sina vänner(Facebook, 2015). Så somsagt, ägaren till konto bestämmer spridningen men materialet ägs ändå av tjänsten.

 

Diskussion

Vi har ändrat våra vanor till internet och sociala medier mycket på kort tid och idag är den digitala världen lika viktig som den fysiska världen för många unga människor(Boyd, 2007). Så hur kan vi egentligen göra internet mer säkert för våra ungdomar och barn?

Är man med i leken får man leken tåla?
Något som Lindqvist och Thorslund tar upp i sin guide om ungas integritet på nätet är att vuxna bör passa sig för att skuldbelägga barn när någonting hänt på till exempel sociala medier. De menar att när man lägger skulden på barnet eller ungdomen så menas det indirekt “du är korkad”(Lindqvist & Thorslund, 2011). Det skapar en trevligare miljö sinsemellan vuxna och barn om man istället kan prata om vad som gick fel samt varför det blev som det blev. Till exempel om en 15-årig tjej utger sig för att vara 20 år istället, vad var det som gjorde att hon kände det behovet?

Som jag tidigare nämnt så är många vuxna snabba med att skylla på barnen eller ungdomarna när något går fel på internet: “Men det är deras eget fel att det blev så”, eller “Hon får skylla sig själv när hon lägger upp lättklädda bilder…”(Lindqvist & Thorslund, 2011). Men varför skulle det någonsin vara exempelvis mitt fel om jag blir utsatt för något jag inte bett om? Hur kan det vara mitt fel om en pedofil kontaktar mig? “Är man med i leken får man leken tåla” är en sådant uttryck som många använder sig av vilket i princip innebär att om en pedofil skriver till mig, letar upp min information och söker upp mig så är det mitt fel allting.

De vuxna måste lära sig dagens sociala medier
Något som också är viktigt i det här sammanhanget är att de vuxna sätter sig in i situationen och förstår hur nätet faktiskt fungerar bland unga användare. Att kommunicera på internet är inte likadant som att kommunicera ansikte mot ansikte, det ser ut på ett helt annorlunda sätt. Nätet kan vara den mest säkra platsen att lära känna nya personer, eftersom att blockeringsmöjligheten finns. Alltså måste de vuxna förstå att det inte är själva internet som är farligt i sig, utan det som ungdomarna kan välja att göra(Lindqvist & Thorslund, 2011). Av egna erfarenheter varnade många vuxna mig för internet i sig och inte för de valen man kan göra. Istället för att dra hela internet över en kant, borde de vuxna prata om konsekvenserna som kan uppstå OM man börjar prata med någon okänd, OM man vill träffa någon okänd eller liknande. Skapa en diskussion som väcker försiktighet istället för rädsla kommer vi tjäna på i längden eftersom att sociala medier växer mer och mer för varje dag.

Hur mycket information kan man ge ut?
Datainspektionen menar att ungdomar generellt inte är speciellt oroliga för att lämna ut “privat information” då många mer än gärna diskuterar till exempel politiska ståndpunkter och religiösa tankar. Något som dock anses vara mer privat lagt är att diskutera känslor och den egna ekonomin. De flesta ungdomar är väldigt noggranna och medvetna om att inte skriva ut fullständigt namn, telefonnummer, adress och liknande uppgifter på diverse sociala tjänster. Men det många inte tänker på är hur enkelt det är att “googla”. Genom en enda googling kan en person hitta oändligt mycket information om en annan människa och det är ganska skrämmande(Lindqvist & Thorslund, 2011).

Ens digitala identitet är idag nästan minst lika viktig som ens identitet i det fysiska livet. Om du skulle bli stoppad på tunnelbanan och en helt okänd människa frågar efter ditt telefonnummer och adress, skulle du med största sannolikhet inte ge ut det. Men om det hade inträffat samma sak på ett community skulle sannolikheten att du lämnar ut telefonnummer och adress vara betydligt större. Varför? Känner man sig tryggare med att dela med sig av information på nätet? Eller är det så att man “känner” en person bara för att man chattat lite över nätet? Vad är det som gör att man kan lita på en person över nätet? De flesta skulle nog säga att (fortsättttt)

Vem ska man lita på?
Idag är det mycket enkelt att skapa profiler på sociala medier, hemsidor och diverse forum på nätet. Det krävs oftast inget direkt tekniskt öga, endast en dator eller mobil. Att sedan hamna högst upp bland sökmotorerna är inte heller speciellt svårt och då får du troligtvis ett stort genomslag bland dina texter, tankar och bilder. Men vad skall man egentligen tro på? Ska man tro på filmen man nyss såg på Youtube, på texten man nyss läste på skvallerbloggen eller på personen man började prata med på Facebook? De flesta vuxna skulle nog väldigt enkelt kunna avslöja en “fakeprofil” på till exempel Facebook, men kan en ungdom göra det?(Lindqvist & Thorslund, 2011) Vill man skydda sin personliga integritet bör man alltså tänka på vem man lämnar ut information till. Det är mycket enkelt att se professionell ut på internet även om det handlar om en bedragare.

Ett exempel är fallet som hände 2013 där en 45-årig man hotade att sprida nakenbilder på en 13-årig flicka. Allting började med att han tog kontakt med henne, utgav sig för att vara en ungdomskille och bad henne skicka nakenbilder. När flickan då sade nej hotade han att sprida fejkade nakenbilder på olika forum. Hoten blev så allvarliga att hon inte såg någon annan utväg än att ta sitt liv(Aftonbladet, 2013). Detta ska inte få hända, en 13-åring ska inte behöva känna att ta självmord är den enda utvägen. Vart tog alla vuxna vägen? Det är precis det här som man måste prata om med barn och ungdomar. Jag skulle tro att det handlar om en rädsla hos barnet eller ungdomen (i detta fall den 13-åriga flickan) att ta kontakt med de vuxna och fråga om det är ett normalt beteende. Som 13-åring kanske man inte vet vad som är rätt eller fel och man vet troligen inte hur man skall bete sig om något jobbigt skulle inträffa.

Slutsats

90 procent av våra ungdomar använder sociala medier varje dag och därför är det så viktigt att de lär sig för- och nackdelar tidigt. Det finns så otroligt mycket som kan hända på internet, där konsekvenserna är värre än vad man kan tro. Det är därför viktigt att föräldrarna till ungdomarna eller i alla fall någon vuxen i dess omgivning tar tag i saken och diskuterar internet och dess användbarhet. Det finns några konkreta åtgärder man som ungdom eller barn kan göra för att minska risken för att bli kränkt på internet. Det handlar om att inte ge ut för mycket information om sig själv, inte vara så godtrogen och lita på alla samt att det aldrig är ens egna fel om man skulle bli utsatt. Det visar på att många vuxna ofta lägger skulden på barnet eller internet och inte på okunskapen som barnet besitter. Det är ett problem i sig, då sociala medier och internet inte är farligt om man använder det på rätt sätt.

Referenser

Artiklar
Aftonbladet. (2012) Så började upploppen. Tillgänglig: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article15950867.ab [Hämtad: 2015-04-17]

Aftonbladet. (2013) Linn, 13, pressades att ta sitt liv. Tillgänglig:http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17488473.ab [Hämtad: 2015-04-28]

Hillervik, Joacim. (2012) Svenskar är naiva på sociala medier. Tillgänglig: http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/svenskar-ar-naiva-pa-natet_7641436.svd [Hämtad: 2015-04-18]

Nilsson, Ida. (2012) 90 procent av alla ungdomar använder sociala medier en vanlig dag. Tillgänglig:http://gillakommunikation.com/2012/09/90-procent-av-alla-ungdomar-anvander-sociala-medier-en-vanlig-dag/ [Hämtad: 2015-04-18]

Wasström, Maria. (2015) Minderårigas Instagram-konton stängs ner. Tillgänglig: http://svenska.yle.fi/artikel/2015/01/19/minderarigas-instagram-konton-stangs [Hämtad: 2015-04-18]

Vetenskapliga källor
Boyd, Danah. (2007) Why Youth (Heart) Social Network Sites: The Role of Networked Publics in Teenage Social Life. [Elektronisk] Tillgänglig: http://www.danah.org/papers/WhyYouthHeart.pdf [Hämtad: 2015-04-21]

Bylund, Markus. (2013) Personlig integritet på nätet. [Elektronisk] Fores. Tryck ScandBooks, Falun 2013. [Elektronisk] Tillgänglig: http://personligintegritet.se/las-boken/ [Hämtad: 2015-04-17]

Ekman, Gabriella & Karlsson, Victor. (2011) Gränsen mellan publikt och privat på Twitter. [Elektronisk] Tillgänglig: http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:484836/FULLTEXT01.pdf [Hämtad: 2015-04-18]

Lindqvist, Johnny & Thorslund, Ewa. (2011) Ungas integritet på nätet. [Elektronisk] Tillgänglig: https://www.iis.se/docs/Ungas_integritet_Ver2_webb.pdf [Hämtad: 2015-04-17]

Schurgin O’Keefee, Gwen. Clarke-Pearson, Kathleen.(2011) The impact of Social Media on Children, Adolescents, and Families. [Elektronisk] Pediatrics – Official Journal of the American Academy of Pediatrics, 2011, 127, 800-804. Tillgänglig: http://pediatrics.aappublications.org/content/127/4/800.full.pdf+html [Hämtad: 2015-04-17]

Webbplatser
Facebook (2015). Tillgänglig: https://www.facebook.com/policy.php [Hämtad: 2015-04-18]

Lagen (u.å). Tillgänglig: https://lagen.nu/begrepp/Kr%C3%A4nkning [Hämtad: 2015-04-17]

U.S. Code (u.å). Tillgänglig: https://www.law.cornell.edu/uscode/text/15/6501 [Hämtad: 2015-04-18]

Wikipedia (2015) Tillgänglig: http://sv.wikipedia.org/wiki/Integritet [Hämtad: 2015-04-17]